Jag har tidigare konstaterat att min
plånbok vilar 5-6 dagar per vecka.
Oftast är den inte ens med. Att jobba hemifrån kanske underlättar,
men även när jag inte jobbar kommer inte utgifter naturligt för
mig. ”I've got shit to do”, som komikern George Carlin
konstaterade när han funderade på hur folk har tid att ta livet av
sig.
Den senaste tiden har jag för
övrigt ägnat mycket tid åt ”döstädning” efter min mor.
Lägenheten skulle tömmas och en massa papper bringas ordning i.
Inte så att hon var slarvig, hon hade bara inte min ordning och det
tar tid att överta någons ekonomi (ska det här abonnemanget sägas
upp, är det autogiro på detta...?). Och så är det fullmakter,
bouppteckning och sån skit.
Sedan har jag ett eget hem att ta hand om. Det behöver städas, det kommer post hela tiden, och disk. Och så är det vänner att hålla kontakt med, någon jag tänkt ringa eller mejla i flera veckor men aldrig hinner. Det blir ju inte mer tid för att jag ska springa och shoppa.
Sedan har jag ett eget hem att ta hand om. Det behöver städas, det kommer post hela tiden, och disk. Och så är det vänner att hålla kontakt med, någon jag tänkt ringa eller mejla i flera veckor men aldrig hinner. Det blir ju inte mer tid för att jag ska springa och shoppa.
Springa ja! Jag försöker springa tre
dagar i veckan. Det hinner jag väl med, men det är rätt ofta jag
springer mindre än jag hade tänkt beroende på att jag inte har
tid. Lite beroende på lättja, men mest tidsbrist. De dagar jag inte
springer vill jag gärna ta en skaplig promenad för att rensa
hjärnan och sträcka på benen. Samma där – hinner inte.
Om man bara köper det man måste har
de flesta svenskar råd att både bo, äta och spara, det är nog de
flesta överens om. Men jag fattar inte hur man kan prioritera övriga
inköp så högt att de blir av mer än undantagsvis. Det vore
faktiskt intressant att se ett ordinärt kassaflöde för en vecka.
Inte Lyxfällandeltagares utan en normal snittsvensks.