I november förra året blev hon
sjukskriven från jobbet pga ryggproblem, har sedan jobbat halvtid,
men från oktober i år har hon varit arbetslös och hotas nu av vräkning
eftersom hon ligger efter med räkningarna. Så långt fakta, men här
kommer några frågor reportern ”glömde” att
ställa?
1. Du jobbade fram till september, har fått a-kassa efter det, men du hotas av vräkning tio dagar innan jul. Hur länge har du låtit bli att betala hyra?
2. Du har jobbat i sexton år och trots att du har barn har du under hela denna period valt att spara ihop exakt noll kronor i buffert, så att du direkt hamnar i trångmål när inkomsten minskar. Hur tänkte du?
1. Du jobbade fram till september, har fått a-kassa efter det, men du hotas av vräkning tio dagar innan jul. Hur länge har du låtit bli att betala hyra?
2. Du har jobbat i sexton år och trots att du har barn har du under hela denna period valt att spara ihop exakt noll kronor i buffert, så att du direkt hamnar i trångmål när inkomsten minskar. Hur tänkte du?
3. Redan när du blev sjukskriven
började du låna pengar för att klara räkningarna. Vad har du
konkret gjort under det här året för att inte gräva dig djupare
ner i skulder?
4. Du är ensamstående med en dotter och har 7200 kr i boendekostnad varje månad för ett hus du hyr. Du har inte övervägt att flytta från villan till en billigare lägenhet?
5. Du betalar varje månad 2300 kr i avbetalning för en bil och 900 kr för telefon och internet. Har du försökt hitta billigare alternativ?
4. Du är ensamstående med en dotter och har 7200 kr i boendekostnad varje månad för ett hus du hyr. Du har inte övervägt att flytta från villan till en billigare lägenhet?
5. Du betalar varje månad 2300 kr i avbetalning för en bil och 900 kr för telefon och internet. Har du försökt hitta billigare alternativ?
6. Dagen innan aviserad vräkning
mörkar du fortfarande situationen för din dotter och skyller
exempelvis uteblivet julgransköp på tidsbrist eftersom du ”försöker
skydda henne från den obekväma sanningen”. Hur bekväm tror du
hon skulle känna sig om hon får reda på att hon tvingas flytta
från sitt hem och att hennes mamma vetat om det, men valt att inget
säga?
Detta och mycket annat får vi inte veta eftersom diverse insamlingar gjort att hon fått råd med både räkningar och julklappar. Den här gången, men med tanke på hennes syn på ekonomi och ansvar gissar jag att dottern (henne tycker jag synd om på riktigt!) kommer att få flera spännande överraskningar i framtiden. Och då pratar jag inte om julklappar.
God jul från en surgubbe!
Det är väl som vanligt med snyftartiklar, de är vinklade på ett visst sätt för att bli så smaskiga som möjligt. Och det där med eget ansvar finns väl inte på kartan hos journalister och andra. Det är så klart alltid någon annans fel.
SvaraRaderaDet kom en snyftartikel i helgen från något fackförbund som tyckte det var jättetråkigt att invandrare inte får så bra pension. Nej, det kan man ju tycka, men ska jag utvandra till något annat hand som är fundamentalt annorlunda än det land jag har utvandrar från är det väl mitt eget förba###ade ansvar att kolla upp hur pension etc fungerar där. Inte bara "vi hoppas på det bästa".
Svenskar verkar vara experter på att försöka hitta någon annan syndabock än just individen själv.
Ja, bakgrundsfakta är tydligen överskattat.
RaderaDet rimliga borde vara att om du flyttar får du pension från ursprungslandet för de år du jobbat där, som blir fallet om du t ex flyttar till Danmark nu och jobbar vidare där. Kommer personen från ett land som inte har något som liknar vårt pensionssystem blir det ju låg pension, men det hade det å andra sidan blivit om man stannat kvar också.
Ja, alltid någon annans fel. Systemets, statens eller någon elitgrupp som istället för att ta ansvar för sina egna liv borde ha offrat tiden på förfördelade olycksbröder och -systrar.
I det här fallet tycker jag delvis du har rätt i sak, men delvis att du är totalt hjärtlös. Det finns väldigt många i Sverige som fortfarande lever i villfarelsen att när vi betalar världens högsta skatt, då finns det ett skyddsnät från samhället när något oväntat (tex skada, sjukdom) inträffar. Så är det inte längre, tack vare att folket valt politiker som avvecklar detta.
SvaraRaderaHar du möjligen erfarenhet alls av hur sjukdom och stress kan påverka en människa, så att man inte är kapabel att tänka rationellt?
Personligen hoppas jag på många fler exempel i media som detta, så att Sveriges prioriteringar blir tydliga. För få fattar ännu.
Mvh https://investera-pengar.blogspot.com/
Jadå, jag har sådan erfarenhet och skriver ju också att jag lider med henne. Samtidigt står det att hon arbetat i sexton år med ett jobb hon älskat. Vore det då för mycket begärt att hon sett till bädda lite bättre för sig under alla de åren?
RaderaFörstår såklart vad investeraren menar, men i det stora perspektivet är Sparo inte alls hjärtlös, tvärtom är det journalisten som är hjärtlös som med sin position och timing med Marianne hade en gyllene chans att berätta för henne vad som är orsaken till hennes problem och hjälpa henne ur skiten. Men icke sa nicke, istället görs en snyftartikel och förmodligen kommer Marianne även nästa år har stora problem istället för att ha ändrat sitt beteende
RaderaDe personer som bidrog till hennes räddning kan också omedvetet känna sig mäktiga och goda. På så sätt skapas beroenden åt båda håll och inget blir löst. Så ser det ut bland vissa människotyper i frivilligorganisationer och kyrkor. De mäktiga som gillar bilden av sig själva som goda är hjälparna (föräldrarna) och de som gärna agerar behövande (vuxna barn) har säkrad tillgång till hjälp år efter år. Har påtalat detta problem i ett känt socialt sammanhang jag varit en del av tidigare och som lever mycket av mediabilden av att hjälpa de svaga. Folk där ser på en så överraskat då, ser inte mönstret, de är så insyltade i bilderna av sig själva som starka och andra som svaga. Att bemöta andra som jämlikar blir svårt. Att påtala slarvig hantering av insamlade medel är som att synda. Jag undrar om man verkligen vill lösa något problem överhuvudtaget. /Eva
RaderaNewlife: Det känns avigt att försvara journalister, men jag tycker inte att det är reportrar uppgift att uppfostra människor med omdömeslöst ekonomiskt beteende. Så vem ska göra det då? Helst hade man ju sett att föräldrarna gjort det, men vid 38 tror jag loppet är i stort sett kört. Läser att även systern har ekonomiska svårigheter. Jag ramlar inte precis av stolen av förvåning.
RaderaEva: Det tror jag absolut. Man köper sig rätten att känna sig god. I en perfekt värld skulle människor vilja hjälpa varandra ändå, men i praktiken verkar möjligheten att skriva "Nu har jag swishat pengar till insamlingen" på Facebook vara viktig.
Och de organisationer som hjälper till önskar jag skulle hålla kurser så att människor slipper hjälpas upp på fötter återkommande gånger.
Är inte förvånad, hon verkar vara genomsnittsfallet i genren. Har blivit uppmanad massor av gånger i kyrkor att ge en gåva till den typen av familjer. Konsumtionen deras är dessväre alltid högre än min så de har nog aldrig fått en krona av mig vad jag kan minnas. Hur kan jag känna till deras konsumtion, nå i mindre samhällen känner och ser man folk på närmare håll och så har man ju pratat med vissa i åratal och nästan känner dem. Som sagt, konsumtionen innan krisen var alltid mycket högre än min, sparandet alltid noll eller möjligen till en semesterresa.
SvaraRaderaDen här typen av människor saknar i alla fall inte tillit till samhället, tillit till att få hjälp i nöden osv. Lever de i sådan tillit att de inser att de inte behöver vara självständiga alls, då är i alla fall beteendet logiskt. Kanske ger de själva allmosor när de har, de är kanske givartyper och tror andra om gott på ett sätt som mer självständigt lagda inte gör? Skulle faktiskt tro det.
Försöker få något positivt ur det hela här. Vad har de för speciell gåva till samhället, vad är de bra på? Är det den stora tilliten? Uppenbart är det inte rationellt lagda personer, utan antingen impulsiva eller känslostyrda.(Inte samma sak.) Kanske är de bättre på kärlek och omsorg än andra, mer empatiska? /Eva
Ja, hur det än är med empati känns det konstigt att betala Mariannes billån, dyra bostad och wifi.
RaderaJa min kära mor gav bort massa till andra behövande i kyrkan trots att hon hade jättedåligt själv. Började ge henne pengar från 15-års åldern ungefär när jag började jobba. Så tror också de är sådana som hjälper andra om de kan men ofta väldigt dålig koll på ekonomi, etc själv.
RaderaVar lite otippat när mor gav sina nästan sista pengar till någon kyrklig insamling och vi barn fick äta bröd i stekpanna veckan efter :D Fast vi överlevde..
Ofta snälla människor med stort hjärta..
Fint att hjälpa andra om man kan, men har man barn som får svälta om man gör det så kan man faktiskt inte.
RaderaVi svalt nog inte direkt men var mkt köpa mat på krita (man kunde det då i det lilla samhället där alla kände alla), tunnbröd i stekpanna, grönsakssoppor, gå flera km varje dag, dåligt med kläder o låna o ärva av varann, låna av andra (folk hjälpte varann), ja sånt.. på nåt sätt gick det runt, men vet inte riktigt hur..
RaderaLåter hur som helst omdömeslöst att försätta sina barn i den situationen. Om det finns psykisk sjukdom i grunden kan det vara en förklaring, annars verkar det bara elakt. Synd om barnen i alla fall, det är ju aldrig barnen som tagit besluten som försätter familjen i situationen, men de tvingas leva med dem.
RaderaJa kanske. Nån psykolog började prata om barnmisshandel nån gång, men var när jag gick in lite djupare på barndomen :)
RaderaTänker dock inte så. Antingen är man ett offer eller så struntar man i att vara ett offer och försöker hitta nya vägar. Är glad för gett mig en kreativ hjärna, sen är det så många barn som far illa. Jämfört med de stackars barnen i Indien som sitter inspärrade på bordeller var min bardom rena lyxen.. allt är relativt, tänker jag.
Visst finns det alltid någon som har det värre.
RaderaFinns ofta en komplexitet i sådana här fall som är större än man kanske ser? Känner ju en del i liknande situation. Tyvärr skaffar folk barn vilket ofta gör det knepigare och fattigare. Kommer själv från fattig familj med mamma som inte gick runt. Detta har speciellt präglat en av oss som nu också har det jobbigt ekonomiskt. Blir mest ledsen för dem men vet inte riktigt vad man gör. Har gjort jag inte skaffat barn, ses väl som den rika mostern/fastern eller nåt, allmänt märklig och lite udda. Dessvärre finns det också många sjukdommar som inte ses som riktiga i samhället och folk inte har så stor koll på. Har ju en själv. Sen kan folk komma ur A-kassan på olika sätt pga arbetsgivare inte skickar in papper och går i konkurs.
SvaraRaderaMin inneboende är i sån sits nu. Får inga pengar för närvarande men sökt 250 jobb sista månaderna så har nog ett snart.
Är inget synd om oss, vi är sk duktiga jobbar mest, inga barn, men adda lite barn, lite mer sjukdommar (har 2-3 per person ungefär nu), lite mer tragik på det hela så skulle det bli värre. Min lösning är ofta, skaffa inte barn, men är väl lättare sagt än gjort för alla. Vad jag menar är att det är lätt att komma ur samhället pga några sjukdommar, nåt jobb som upphör utan t ex A-kassa, nåt oplanerat barn eller två.. sen sitter folk i skiten.. lätt det blir jobbiga relationer med, inte alltför ovanligt med misshandelsförhållanden etc..
Fast kvinnan det här handlar om har ju haft en anställning i stort sett sedan hon slutade skolan, hon är med i a-kassan och har fått flera utbetalning från dem sedan hon blev av med jobbet.
RaderaHon verkar bara ha lagt sina utgifter på en nivå att det nätt och jämnt funkade när hon jobbade heltid. När hon blev sjukskriven gick det inte ihop, när hon kom tillbaka på halvtid gick det inte heller ihop och nu när hon saknar jobb går det såklart ännu sämre ihop. Fast inte så illa att hon verkar ha övervägt att sänka sina horribelt höga utgifter.
Sen fattar jag det också som att Marianne är nyseparerad kanske och bor 2:a hand? För finns väl inga sådana hus att hyra 1:a hand eller är det en lägenhet? Fattar inte, men tänker på en del som fått det jäkligt jobbigt efter separation. Stor orsak Varför folk Inte separerar..
SvaraRaderaTa några jag känner till:
1.Par lite yngre, 3 små barn, separerar. Tjejen har inte råd att köpa ny bostadsrätt så nu bor de växelvis i lgh med barnen och sover andra tiden hos vänner/föräldrar. Beror väl också på att det är jättesvårt att få lån idag. Man ska ha väldigt hög insats.
2. Par äldre medelåldern. Mannen högre inkomst och tatt hand om ekonomin. Kvinnan fött 3 barn, jobbat mer halvtid, men även mycket heltid, går ned runt 50 års åldern 50-75% pga sjukdommar/operationer. Värdet ligger i boende. Separerar de räcker det till en liten 1:a knappt per person. Fungerar väl, men.. kanske inte var drömmen?
3. Tjej som har barn med några olika killar. Sk lågbetalt kvinnoyrke. Inte lätt och få det att gå runt. Bästa chansen är väl att hoppas hitta en kille som vill ta hand om 2 barn och har bättre inkomst för att höja standard.
4. Man som för 15 år sen blev utbränd. Sen dess isolerat sig och levt på aktiekapital. Nu börjar pengarna ta slut. Troligen inte sökt hjälp av samhället pga diverse fobier, etc. Annars trevlig bra person, men inte lätt få jobb på ålderns höst...
5. Par med några olika barn från olika relationer. Mannen har konkursat lilla företaget, jagas nu av fogden, har fobi mot att söka hjälp, håller sig undan samhället. De lever på hennes låga lön, flyttar runt mellan olika 2:a hands lgh med korttidskontrakt och dyra hyror..
Säger bara att folk har det rätt knepigt, många. Man vet inte alla detaljer...
Att hon skulle vara nyseparerad tycker jag inte alls framgått, men jag kanske läst för dåligt. Jag förstår det som att hon hyr ett hus (på filmen går hon in i det röda trähus som också syns bakom henne på bilden ovan) av en privat hyresvärd. Om 7200 kr/månad är ett bra pris beror på vad det ligger, men är fullständigt övertygad om att hon som ensamstående mamma kan få
Raderadet kommunala bostadsbolaget att hyra ut en lägenhet till henne för mindre pengar.
Jag fattat att ingen planerar för att separera, men det krävs inga djupa statistiska undersökningar för att inse att det är en möjlighet man bör ta in i beräkningen. Den här kvinnan verkar inte ens ta in sin egen verklighet som en möjlig framtid. Varför man annars mörkar det för dottern ända in i kaklet kan jag inte förstå.
Håller med om att man inte vet alla detaljer. Ett genomgående tema för sådana här artiklar är att en rad uppenbara frågor aldrig ställs.
Såg filmen nu. Tycker synd om henne. Min kära mor var lite liknande. Gjorde massa knasiga saker. Är väl därför jag alltid vart intresserad av pengar..
RaderaFörstår det är lite snyfttema med fokus på julgranar och sånt, men tycker ändå synd om henne.
Fan, skaffa inte barn.. jävlars vad jobbigt det blir för många, sen jätteknepigt att hitta relationer om jag förstått det rätt. Så många singelkillar jag pratat med som inte kan tänka sig ensamstående mamma med barn. Om man nu söker en man vill säga.. fast finns barnen där redan så får man väl försöka fixa upp det så gott det går.
Jag tycker också synd om Marianne. Inte främst för att hon saknar pengar utan för att hon saknar omdöme.
Radera"Så många singelkillar jag pratat med som inte kan tänka sig ensamstående mamma med barn."
Jag skulle inte dra din slutsats av detta, att inte skaffa barn, utan att inte skaffa barn ihop med fel person.
Aha, men hur vet man det då? Vet du hur otrogna folk är ? :) Folk separerar ju pga otrohet.. sen verkar inte barn, familj vara direkt jättebra för relationen. Massa tjejer som får problem i underlivet, kan inte ha sex, sexlivet går ned på noll för folk, allt handlar om familjen och planering.. sen separerar de typ..
RaderaTror alltså inte på kärnfamiljen, men skulle vara kul o höra några genuint lyckliga uttala sig som har ett fungerande sexliv, etc..
Det får man försöka ta reda på INNAN man skaffar barn ihop med dem. Livet är inte lätt.
RaderaAtt ingen skaffar barn kan ju inte vara en lösning.
Mrs Doubtfire : du verkar ha mest underliga bekanta, eller?
RaderaKan meddela att ingenting du ojar dig över stämmer i allmänhet.
Visst, barn kan innebära jobb, men totalt sett är det en fantastisk gåva. Mvh
Investeraren, kanske.. vet inte.. en del är väl lite speciella men folk i allmänhet är väl lite speciella? :)
RaderaVad är "normala människor" då? Ge gärna exempel..
Har en rätt bred bekantskapskrets..
Vad är det jag ojjar mig för som inte stämmer? Barn?
Förstår det är en fantastisk gåva, men ser också hur många skulle ha det lättare utan barn speciellt ekonomiskt.
Gissningslekar är alltid kul. Men hennes kostnadsbild ser hög ut. Ryggproblem, och annat som ovan, brukar vara stressrelaterade fenomen vilket inte gör situationen sådär braskande enkel. Hade hon kunnat hyra ut något rum? Byta jobb eller abbonemang? Flytta? Allt det och mer därtill kanske, om hon mäktat med. Gissar att hon inte tillhör socialgrupp 1, utan är en person som kommer ha svårt att agera kallt och rationellt. Allt det läggs henne nu till last. Just hennes passivitet är kanske det som framstår som mest provocerande för den skötsamma. Men ändå: det är inte bara ett individuellt problem utan en form av klassproblematik.
SvaraRaderaHyra ut rum i ett hus man själv hyr är jag tveksam till. Om jag ägde ett hus och hyrde ut det skulle jag inte uppskatta om hyresgästen i sin tur hyr ut ett rum i mitt hus.
RaderaDe övriga frågorna skulle jag mer eller mindre svara ja på. Byta abonnemang - absolut! Flytta - självklart! Byta jobb - lite svårare att svara på utan mer fakta, men om ryggen är utsliten pga den bransch hon är i lär det inte ändra sig de närmaste trettio åren. Och jag förutsätter att hon inte har för avsikt att låta sig försörjas av bidrag fram till pensionen.
Klassproblematik tycker jag är att förenkla. Hon är vuxen, myndig och har vårdnaden om ett barn. Det är hennes ansvar att lösa eller ta hjälp att lösa sina ekonomiska problem. När socialen (vilket jag är väldigt, väldigt tveksam till om det verkligen har hänt) föreslår henne att lämna vårdnaden till sitt ex slår hon ifrån sig. Ja, men då så, fixa till ditt liv då!
Det är klart hon hoppas på att bli försörjd av någon annan resten av sitt liv. Bidrag eller annat sätt.
RaderaVet inte om det är vårdanden hon ska lämna ifrån sig, folk uttrycker sig så slarvigt i frågor om vårdand och umgänge. Jag antar att de tycker barnet kan bo hos pappan medan hon ordnar till sitt liv, det frigör en del ekonomiskt utrymme, utrymme som hon idag inte har. Men se det går inte för sig för barn är mammors egendom i de flestas ögon. Barnet ska istället användas som ett vapen för att få en kravlös försörjning.
Nu rasslade det visst in kulor till Marianne och då ska det direkt åkas till Finland över jul som hon alltid gjort. Pappan kan se sig om i stjärnorna efter en jul med sitt barn tydligen för det är mammans rättighet att få barnen vid separation och pappan kan få låna dem på nåder om det pappsar mamman.
Jag tror också att det var så de menade, för att socialen ska uppmana någon att lämna ifrån sig vårdnaden tror jag inte finns på kartan, men vad vet jag.
RaderaAtt använda barn som vapen är vidrigt, och även om det är svårt att veta hur orden gick under intervjun är det en kalkyleringen mamman gör. Hon vill inte att dottern fotograferas till intervjun (som såklart inte hade hänt under några omständigheter) för att hon inte ska bli mobbad/utpekad, men på en liten ort vet såklart halva byn att det är "Tindras" mamma som tiggde pengar i Aftonbladet.
Efterspelet om Finlandsresan har för övrigt gett oss en ny pusselbit. Redan när hon blev sjukskriven (förra hösten) började hon låna pengar för att ha råd med löpande utgifter och de har åkt till Finland över VARJE jul. Undrar hur hon tänkte julen 2017, att hon skulle vinna på lotto under våren?
Jag levde länge på socialbidrag eftersom att jag inte hade någon lust att arbeta. Jag hade vid tidpunkten ett barn att ta hand om, med alla bidrag inräknade hade jag strax över 12000 kr varje månad, jag hade råd att räka och festa åtminstone varannan helg (rökte gjorde jag dagligen). Inte en enda gång funderade jag över att göra någonting åt situationen, spara pengar eller söka jobb eller dylikt (nu är ju kvinnan i klippet sjukskriven men kanske skulle hon kunna byta jobb och således kunna arbeta?). Jag tyckte att det var ganska synd om mig och det borde andra också tycka, jag lånade frekvent pengar av släktingar trots att jag rökte och drack för 2-3000kr per månad. Jag har ju såklart ingen aning om hon röker eller inte men jag bara anar lite att vi har/hade samma tankesätt. Vi ska inte förändra något, omgivningen/omständigheterna ska förändras. Av sig själva helst. Bara olyckliga bisittare till livet som råkar hända.
SvaraRaderaNär jag levde på a-kassa fick jag ut 7000 kr, alltså knappt den här kvinnans utgifter för hyra+värme. Jag byggde ut mitt hus för överskottet, men så hade jag inget billån eller Sveriges dyraste wifi.
RaderaJag är uppväxt i en av Stockholms förorter, (Hässelby gård)Många av oss hade likartade uppväxter med missbrukande föräldrar. Vad jag har undrat över är hur vi på olika sätt klarade oss eller inte alls. Hur själbevarelsedriften verkar vara mycket starkare hos en del, trots liknande bakgrunder. Varför går en del ner sig totalt, andra klarar sig hjälpligt och en del går det riktigt bra för. Tänker på grannen som har rökt och druckit hela sitt vuxna liv och nu är förvånad över att ha fått gulsot och tycker att livet är så orättvist, förnekelsen är stor. Hur blir man sån?/ME
SvaraRaderaUndrar om det bara är jag som direkt tänker på textraden "Hög som ett höghus i Hässelby Gård" (https://www.youtube.com/watch?v=OajDZOKBSlw).
RaderaBra frågor! Jag har inga bra svar, men visst är det intressant. Som att en del barn till alkoholister själva blir det medan andra aldrig dricker en droppe av samma anledning.
ME, jag tror det handlar en del om referenser? Om man har taskiga referenser (kan vara allt från relationer, misshandel, dyslektisk familjebakgrund, etc etc) är det svårare att bygga upp ett bra liv? Just för att man har inte koll på något annat& känner igen sig i detta.
RaderaFast träffar man nya människor från andra samhällsklasser och snappar upp saker som man kan bli framgångsrik på kan man byta referenser?
Man är ett genomsnitt av de fem personer man umgås med, så det är viktigt att försöka hitta bra människor.
Sen tror jag en del får en avsmak från där man kommer ifrån, till varje pris försöker komma bort från det.
Kan gälla om ens föräldrar inte haft koll på ekonomi, då ger man sig fan på att man själv ska ha det.
Fast sen sätter sig allt i sår, triggers, så bara för att man på ytan kanske verkar framgångsrik, duktig, smart så ligger mycket dolt. Kan komma upp om man blir påmind.
Man kan programmera om sin hjärna också om man är tillräckligt ihärdig..
Jag reagerade också likt dig när jag läste den artikeln. Självklart kan oförutsägbara saker inträffa och ur vissa synvinklar är det synd om henne, men mer synd om barnet. Men likt dig undrar jag verkligen hur folk tänker? Varför är det så få människor som försöker ta ansvar för sina liv och varför är att gråta ut i media lösningen för så många?
SvaraRaderaSen undrar man ju hur hon tänker med sina kostnader, tex 900 kr i månaden för mobilen? Jag betalar 99 kr i månaden för min och då har jag inte det billigaste abonnemanget som finns i landet.
Har själv en barndomsvän som jag inte hade träffat på ett antal år när jag hängde med honom på en mässa fören tid sedan. Där handlade han "nöjessaker" för ett stort belopp, själv handlade jag för 0 kr. Sedan för några dagar sedan hörde han av sig och undrade om han kunde få låna pengar.
Själv är sådana här saker så främmande för mig, självklart kan oväntade saker inträffa och självklart kan man hamna i trångmål men för mig har det alltid varit en självklarhet att ha en så god grund som möjligt om något sådant skulle inträffa. Tex hade jag aldrig kunnat skaffa barn innan jag fått ordning på livet, utbildning, jobb, trygg ekonomi. Jag skulle känna mig extremt oansvarig och som en dålig förälder om jag skaffat barn innan jag var i en god position att ta hand om barnen.
För mig var det en självklarhet att när jag började plugga så sparade jag en hygglig del av studiemedlet varje månad. Sedan skaffade jag jobb vid sidan av studierna så jag bara behövde ta studiemedel en del av tiden. När jag skaffade bostad fokuserade jag på att betala av lånet fort, bygga upp en ekonomisk buffert, börja bygga portfölj etc.
Under alla år jag jobbat heltid så har det nog aldrig inträffat att jag lyckats av med hela lönen under en månad, oavsett om det var när jag tränade 18 000 kr i månaden eller när jag tjänade 30 000 kr i månaden före skatt.
Vet inte om det kan ha göra med att vi inte hade ett överflöd av pengar under min uppväxt så jag aldrig fick upp nån vana av att slösa och storkonsumera och därför aldrig känt något behov av det som vuxen.
RaderaJag vet inte om det är få människor som försöker ta ansvar för sina liv, men en del som inte gör det är väldigt högljudda.
RaderaEn liten rättelse. 900 kr var för mobil OCH wifi, men fortfarande väldigt dyrt. Jag betalar en tredjedel. Kanske inte går där hon bor, men då får hon väl välja. I min värld går hyran före, så jag hade sagt upp både mobilabonnemang och internet om alternativet hade varit vräkning.
Jag gissar att det har mycket med uppfostran att göra. Jag känner omdömeslösa och sparsamma personer ur alla samhällsklasser. En del lär sig att ta hand om sina pengar och se till att ha marginaler medan andra inte gör det.
Snyfthistorier som denna verkar onekligen tilltala media (och gemene man) idag. Givetvis är det svårt att veta alla detaljer men oavsett så sitter man inte och väntar på att bli vräkt när man har ett barn. Då agerar man, kosta vad det kosta vill. Marianne verkar ju dessutom inte ha psykiska problem utan fysiska och kan därför inte skylla sin inaktivitet på mental ohälsa. Jag har själv inga barn, delvis pga att jag anser att det är ett så oerhört ansvar men om jag hade så hade jag definitivt sparat ännu hårdare än vad jag gör och tänkt än mer på framtiden.
SvaraRaderaDet jag antar att du är ute efter Sparo är att det finns ett systemfel i Sverige idag. Självklart ska man få hjälp av staten när man inte har några alternativ men folk måste börja lära sig att agera och ta ansvar! Oavsett vad som hänt mig i mitt liv, arbetslöshet, sjukskrivning eller annat så har jag aldrig skyllt på någon annan. Visst har jag kanske tyckt lite synd om mig själv, men jag har också varit smart nog att förstå att man måste ta ansvar och att man oftast för ligga som man bäddat. Så när man misslyckas så biter man i det sura äpplet, tar tag i situationen och vänder skutan åt rätt håll. Allt annat är bara trams från människor som har sin psykiska hälsa intakt (lider man av psykisk ohälsa så har jag repekt för att det inte alltid är ett alternativ).
Jag vet inte om jag är ute efter något speciellt, jag skjuter ganska brett. Är också fascinerad över hur lätt alla utgår ifrån att den som har det svårt är ett offer medan den som har det bra är egoist.
RaderaJag tycker att det är bra med samhälleliga skyddsnät, men de bygger på att de som får hjälp är de som verkligen behöver det, inte de som skriker högst, och det känns inte direkt som att media hjälper till att nyanserade den bilden.
Kanske lider Marianne av psykisk ohälsa, jag vet inte. Man tycker att det borde framgå av artikeln, och det gör det ju inte, men samtidigt är det så märkligt om en sund människa skulle gräva sig djupare ner i ekonomiska problem i över ett år utan att försöka komma upp till ytan genom att göra någon enda anpassning till sin situation. Att hon var desperat nu betvivlar jag inte, men varför var hon det inte tidigare? Jag fattar inte.
Jag känner att det behövs en fortsättning på detta inlägg ;)
SvaraRaderahttps://www.aftonbladet.se/nyheter/a/Ql65qP/julen-raddad-for-marianne-och-sexariga-dottern
Nja, jag fick ju med att pengarna strömmat in, och av kommentarsfältet framgår att hon ska på utlandssemester över jul. Jag har inte mycket mer att säga än att jag hoppas att hon sparar en buffert och kapar sina utgifter nu, men jag tvivlar.
RaderaRent generellt upplever jag i samhället att människor inte ta ansvar över sina handlingar, t.ex om man kör mot väjningsplikt som cyklist och sedan blir förbannad över att man nästan blir överkörd av en annan cyklist som fått tokbromsa. Ser rätt ofta situationer där folk blir förbannade över att de drabbas av att de gjort direkt fel i trafiken.
SvaraRaderaNu till ämnet. Du verkar väldigt skarp och jag gillar din blogg mer och mer jag läser. Skulle du möjligtvis kunna skriva ett svar eller inlägg hur man hjälper en kompis eller en kollega som inte har koll. Jag upplever att det är tabu att prata om sånt. Dvs man upplevs som direkt ond om man ger råd till någon som just sagt att de inte har några pengar eller har slut på pengar varje månad. Framför allt om det är ett sammanhang där alla vet om att man kanske har det rätt gott ställt.
T.ex låt säga att jag har en kollega som ringt till sin nödlånsbank och är skinande glad över att hon gjort något riktigt smart(förmodligen tagit försäljarens ord rakt av!) genom att avbetala sitt blancolån på 15år och därmed fått ner sina ränta rejält. Kruxet är ju att personen ifråga tror ju att hon gjort något smart att då säga något tips/råd är man ju direkt i underläge. Jag är inte bäst i världen på spar-ekonomi, men jag är ju rätt övertygad om att säljaren bakom blancolånet tjänar rätt bra på en 15-årig avbetalningsplan. Men det får man inte förklara utan att upplevas som att vara direkt elak och sparka på folk som redan ligger ner. Dvs lätt för mig att säga som har pengar...
Vet inte riktigt vart jag vill komma, men håller med om att folk borde kunna ta mer ansvar över sin egna ekonomi och inte ta för givet att någon annan löser sina problem. Men med tanke på diskussionerna ovan om att man borde ge kunskap som välgörenhet istället för reda pengar, kanske inte alltid är så enkelt.
Trafikanter... don't get me started :-). Cyklister tycks aldrig se sin del i helheten. När det passar hoppar de upp på trottoarer och leker fotgängare, när det passar bättre lämnar de cykelbanan och kör ut bland bilarna eftersom de inte vill riskera att stoppas upp av en långsammare cyklist. Att de själva stoppar upp bilarna genom att köra i 30 km/h på 70-väg får bilisterna lösa. Dessa bilister som blinkar en gång av tio för att berätta när de ska svänga eller byta fil. Att trafiken skulle flyta bättre om alla visste var de andra ska ta vägen (det finns ju en anledning till att blinkers uppfunnits!) struntar de i eftersom de själva vet vart de ska...
RaderaJa, vi lämnar det, annars blir det en uppsats. Bra förslag på bloggämne! Jag ska absolut skriva ett sådant inlägg.
Fattade inte hur jag skulle editera...
RaderaSkall väl i ärlighetens namn säga att jag är en cyklist som kanske inte alltid gör rätt för mig, men jag blir å andra sidan inte förbannad på de som råkar illa ut för att jag gör fel(självklart så ser jag ju till att det aldrig händer, men om det skulle hända). Dvs jag tar åtminstone ansvar för mina handlingar.
Kom på, på lunchen vad jag egentligen ville säga med inlägget. Rätt less på att ideligen hör om att det saknas pengar från vissa, samtidigt som man inte får ge tips/råd för hur de förbättrar situationen då det är tabubelagt att prata pengar i Sverige.
När jag tänker efter, förmodligen varför jag gillar denna blogg då mycket du skriver sätter fingret på vad man själv tänkt men kanske inte uttryckt eller satt i samma perspektiv.
Ser fram emot ett inlägget, behöver ju kanske inte out'a mig ifall polletten skulle trilla ner bland mina kollegor/vänner.
Jag gillade din ingång i problematiken. Att peka finger åt och fördöma människor som inte tar ansvar för sitt liv, som t ex det här inlägget delvis går ut på, är ganska lätt. Men hur gör man för att hjälpa den som knappt förstår sig behöva hjälp? Det är definitivt värt ett inlägg.
Radera