Ingves kan inte vinna

Jag tycker lite synd om Riksbankens chef Stefan Ingves. Han har fått en del skit här, och det ska han ha. Inte minst när han lägger näsan i blöt där han inte borde.

Men kanske går vi för hårt på honom ibland. Igår var det dags för ett räntebesked där utgången för ovanlighetens skull inte var helt given. Det kunde bli räntehöjning (om man nu kan kalla det höjning när en minussiffra sjunker) eller oförändrat. Det som däremot var säkert var att han skulle bli väldigt kritiserad.

Och det blev han. Höjningen borde inte ha skett eller också borde den ha varit större. Ingves är en diktatorisk despot, men samtidigt en viljelös marionett. Hur försvarar man sig mot den kritiken? Det gör man inte, och får därigenom höra att man gör sig otillgänglig och inte vågar stå upp för sina beslut.

Jag har som sagt själv kritiserat Ingves. Jag tycker att Riksbanken bryr sig alldeles för mycket om inflationsmålet, att man i alltför stor utsträckning följer efter FED och ECB, och att planerna på att ta fram en särskild e-krona i ett försök att haka på eller eliminera trenden med kryptovalutor är fullständigt huvudlös.

Men jag undrar om inte det mesta av den kritik han får just nu bottnar i att ingen av oss är förtjust i tanken på att Sverige och världen är på väg in i en lågkonjunktur, och det kan inte Stefan Inves förhindra.