Gratis, men förkastligt

Hittade en Flashbacktråd med det lovande namnet ”Den ädla konsten att äta gratis”. Tyvärr blev jag besviken, men har jag nu tröskat igenom en hel forumtråd med mängder av ”Jag orkar inte läsa hela tråden [så nu blir den ännu längre när jag skriver om något som redan tagits upp femton gånger]” tänker jag åtminstone göra ett blogginlägg av det.

Jag hade såklart hoppats på schyssta tips, kanske en lista över alla butiker som bjuder kunder på gratis frukost eller något bär jag inte tänkt på att plocka. Men nej, inga bär, ingen svamp. Mest förslag på ren stöld, som springnotor eller att äta hotellfrukost och skollunch utan att betala. Eller också blåsa privatpersoner eller välgörenhetsorganisationer genom att bjuda in sig själv till begravningsfika för någon man inte kände eller gå till Frälsningsarméns soppkök.

Någon nämnde dumpstring, alltså att hämta utgången men ätbar mat i containrarna utanför matbutiker, och fick svar som ”Fy fan vad vidrigt”. En annan föreslår snatteri och avslutar med: ”Dålig stil kanske men iallafall fräshare [sic] än att dyka i sopor.” Det kan sannerligen diskuteras, men mitt ofräschhetspris går till följande tips:

”Raka av er håret och smit in på närmsta cancerklinik (behandlingsavdelningen) Där står det ofta uppdukat allt från fikabröd till chips och salta pinnar och frukt åt patienter som inte mår så bra och inte har så bra aptit. På radiumhemmet finns tom såna där lyxkaffemaskiner med olika sorter.”

Rätt frisyr.

Annars handlar tråden mycket om hur man på olika sätt ska kunna lura McDonald's. Det är inte mitt favoritföretag och de har säkert råd, men jag reagerar ändå starkt mot att man ska sno dem på pengar genom att stjäla eller skriva brev och hävda att ens order varit felaktig eller undermålig.

Kommer ni ihåg Kanal5:s luffarprogram Superspararna där två av deltagarna ”sparade pengar” genom att stjäla salt, peppar, senar och ketchup av McDonald's tills de blev utslängda? Tänk om de hade kunnat spara ihop lite värdighet istället. Men okej, ska man ändå stjäla (och det ska man såklart inte!) kan man göra det med lite finess:

Nej, tacka vet jag gratis på riktigt, som frukt på offentlig mark eller mat som ges bort i reklam. Även om du går till en butik för gratis mat, kaffe eller varuprover ingår det i dealen när de bjuder att du egentligen aldrig var intresserad av att köpa något.

Eller bolagsstämmor med buffé. Förutsatt att du konsumerar maten på plats! Hörde att en börs-vd som på sin stämma var så less på ”kärringar som stoppar mat i handväskan” att han funderade på att fortsättningsvis bjuda på soppa.

Betalar du är du del av problemet

Även om man är emot moms måste man betala. Gör man inte det bryter man mot lagen. Frivilliga utgifter som vägtullar går förvisso att slippa genom att ställa bilen, men ska man vara en del av samhället kan man inte leva helt kompromisslöst.

När det gäller plastpåseskatten ställer jag däremot högre krav på mina medmänniskor. Vi som tycker att denna skatt är en helt igenom usel idé (som för övrigt inte har ett skit med miljön att göra) bör inte rättfärdiga den genom att betala. Varje gång vi gör det ger vi regeringen och dess stödpartier rätt. Att betala för ”miljöbeskattade” påsar är att acceptera skatten som rimlig.

Det finns säkert läsare som tycker att denna hållning är helt oresonlig, men det krävs ytterst lite planering och obehag för att bojkotta dessa påsar, både fruktkassarna som kostar 38 öre (varav 8 öre omsättningsskatt!) och de stora plastpåsarna där 3 kr går till att täcka statens utgifter. Jag är helt på det klara med att jag aldrig tänker köpa en plastskatt på påsar jag inte måste ta, och om (när) skatten utvidgas till att gälla andra material får det också vara.

De stora påsarna köpte jag inte innan heller, så det gör mig inget att hoppa över dem även fortsättningsvis. De små fryspåsarna för lösviktsvaror saknar jag, men det här är en för viktig princip för mig. Antingen fogar man in sig i ledet som en duktig skatteslav eller också står man upp mot tramset. Så tycker jag. Vad tycker du?

Fantastiskt bröd

Signaturen ”Älskar deg” tipsade i kommentarsfältet om ett bakverk som pretentiöst döpts till ”det fantastiska brödet”. Stämmer det borde jag ha det i min frys och kallar man sig ”Älskar deg” måste man ju ha koll, så nu kör vi.

I vanlig ordning har jag mixtrat lite med ingredienser och tillvägagångssätt, delvis efter eget huvud, delvis efter ÄD:s tips. I min version behövs:

vatten, 5 dl
mjölk, 1 dl
jäst, 25 g
salt, 2 tsk
sirap, 1 msk
vetemjöl, 7,5 dl
rågsikt, 5 dl

Enligt originalreceptet ska man smula jästen i en bunke, tillsätta salt och sirap, och därefter värma upp vatten och mjölk till 37 grader och hälla i det under vispning tills jästen löst sig. Men normalt brukar jag börja med vätskan och smula ner jästen i den, för att spara disk, och som den grävande bloggare jag är kontaktade jag Jästbolaget som berättade att ordningen kvittar så länge man håller koll på temperaturen. Vid 50 grader dör jästen.

Rör ner mjölet och låt degen jäsa under bakduk i 1,5 timme.

"Yeast, do your stuff!"

Sätt ugnen på 200 grader. Häll olja på två plåtar.

Strö ut mjöl på bakbordet (snåla inte för den här degen är kladdig), stjälp ut degen, strö mjöl över den och platta ut den med handen till en ruta på c:a 50x20 cm.

Skär degen i åtta remsor som du sedan delar i tre bitar (8x3=24 bröd).

Lägger över dem på plåtarna och direkt in i ugnen, en plåt i taget. Tills de är klara, vilket i mitt fall tog en kvart per plåt.

Som vanligt blev mina bröd godare än snygga, men bakar man för eget bruk är det ju smaken som räknas och den blev riktigt bra. Jag återkommer med fler av de recept ni tipsat mig om. Ska bara äta upp detta först.

Kan man vaccinera mot inskränkthet?

En familjeläkare i New York och en fransk specialist på tropiska infektioner började tidigt i våras behandla covid-19-patienter med hydroxiklorokin, ett läkemedel som främst använts för att behandla eller förebygga malaria, men också mot artrit och lite annat. Amerikanen ordinerade hydroxiklorokin ihop med zink, fransmannen ihop med antibiotika.

Media behandlade experimenten med tystnad. Kanske för att de inte begrep bättre, kanske för att starka krafter aktivt förespråkade detta. Men så bar det sig inte bättre än att Donald Trump under en pressträff berättade att han själv åt hydroxiklorokin och zink för att inte få covid-19.

Nu gick det inte att tiga ihjäl det längre, och eftersom Trump var för fanns det bara ett sätt att förhålla sig till läkemedlet – mot. Man påtalade biverkningar och att det var olämpligt för hjärtsjuka och gravida att ta det. Knappt bättre än placebo, tyckte forskare från Minnesota.

Jag är inte läkare och har inga möjligheter att bedöma olika behandlingar. Jag kan bara konstatera att en del läkare i USA, Kina och andra länder menar att hydroxiklorokin funkar och att varje dos bara kostar någon krona eftersom den saknar patent. Att det finns biverkningar betvivlar jag inte, det gör det för alla medicinska preparat, möjligen undantaget vattenlösliga vitaminer. Men eftersom läkemedlet använts förebyggande i 70 år lär det finnas värre saker att stoppa i sig.

Jag har som sagt ingen adekvat utbildning, men jag har läst rätt mycket om läkemedelsindustrin och uppfattar den som minst lika skrupelfri som tobaksindustrin. Läkemedelslobbyn är helt skamlös och har en budget hela länder bara kan drömma om. Möjligheten att ta fram läkemedel och vaccin är säkerligen värd mångdubbelt mer än att producera en gammal malariamedicin som redan finns och är snudd på gratis. Även om jakten på profit skulle resultera i att det dör flera miljoner människor är det på inget sätt givet att det skulle hindra dem från att motarbeta ett bättre alternativ.

Att läkemedelslobbyn är mäktig är knappast en konspirationsteori. Big pharma är big business och sällan tror jag att de haft en så tacksam uppgift som att övertyga västvärldens medieföretag och politiker om att tycka tvärtemot Donald Trump och Jair Bolsonaro. Det tycks vara en ryggmärgsreflex hos de allra flesta. Men om alla för ett ögonblick lägger politiken åt sidan och leker med tanken på att fem dagars hydroxiklorokinbehandling à 1 kr hjälper (om än inte för alla), vore det då inte en väldigt bra idé att tömma ut den möjligheten?

Pengar som inkomstkälla

Pengar blir lätt abstrakt. Särskilt pengar man aldrig ser, vilket ju är de flesta. De sitter som sifferkombinationer på ett konto eller som andelar i ett värdepapper. Jag har tidigare pratat om olika sätt att konkretisera pengar.

Det jag ska göra idag kommer nog en del tycka är motsatsen, men för mig funkar det, nämligen att översätta pengar till passiv månadsintäkt. Vi kan räkna på fyraprocentsregeln som förenklat säger att man nått ekonomiskt oberoende när man kan leva på fyra procent av av kapitalet, för över tid bör man kunna räkna med den avkastningen så att kapitalet inte minskar.

Alltså, behöver du en kvarts miljon om året för att leva krävs 6,25 miljoner (250000/0,04) på banken. Räknar vi baklänges avsäger du dig 40 kr om året varje gång du bränner en tusenlapp för om du istället hade investerat tusenlappen hade den varje år gett dig 40 kr i ränta. Eller utgå ifrån dina utgifter. Hur mycket kapital krävs för ”gratis” kaffe, gymkort eller internet? För enskilda utgifter ofta inte särskilt mycket. Gör en lista över utgifterna och ”döda” en efter en.

Många gör tvärtom och istället för sparkapital skaffar sig flera abonnemang eller krediter som var för sig inte är så skräckinjagande, men som sammantaget ger dem så stora löpande kostnader att de aldrig tycks kunna spara pengar som ger dem oberoende och frihet utan istället gör dem beroende av chefer, hyresvärdar och banktjänstemän.

Vilka elbesparingar lönar sig?

Elektricitet är en vit fläck i min kunskapsbank. Jag är på Elektricitetsvisans nivå:

”Man bara knäpper, har ej besvär
så blir det volter i tråden,
och utav volter det blir ampére,
det är så svårt att förstå den.”

Därför undrar jag över en massa på området och när det händer brukar det löna sig att ventilera frågorna här. Jag är så gammal att jag upplevt en tid då fjärrkontrollen ansågs som het och ny teknik, och med fjärrkontrollen kom standby-läget. När nyhetens behag lagt sig uppmanades vi att stänga av tv:n ”på knappen”, pga brandrisk, men också av elförbrukningsskäl. Man hör inte mycket om det nu, kanske för att det mesta på elräkningen är fasta avgifter och skatter, men hos Elskling läser jag följande:

”En av de största dolda strömtjuvarna är "standby-läget" som blivit allt mer vanligt för olika apparater. Detta mellanläge, varken av eller på, slukar ström motsvarande 2 % av landets årliga elförbrukning, eller ca 500 kWh i ett normalhushåll.”

Ändå har jag noterat att nya tv-apparater allt mer sällan har en avstängningsknapp. Vill man inte ha den i standby får man dra ur sladden alternativt sätta dit en strömbrytare eller skarvsladd med en sådan. Varför?

Just det drabbar mig inte eftersom jag inte har tv, men hur är det med datorer. Min stationära dator går efter några minuters frånvaro ner i sparläge. Samma sak med skärmen, men jag fattar ju att de ändå är på, drar ström och kanske påverkar komponenternas livslängd. Hur lång tid ska man vara borta för att det ska löna sig att stänga av datorn? Och är det skillnad på stationär och laptop?

Och hur är det med laddare till mobil och tandborste – fortsätter de att dra ström när apparaten är fulladdad? Är det farligt eller oekonomiskt att ”överladda”? Eller rentav bra?

Är det någon som har svar på dessa eller andra frågor om elförbrukning? Är det något livet lärt mig så är det att rutiner trumfar det mesta. Det är t ex ingen uppoffring att släcka lampan när jag går ut ur ett rum. När man väl vant sig går det av bara farten. Problemet är att jag inte vet när jag sparar pengar på det.

När ska man börja leva?

De dyker upp i debatten ibland, frågorna om meningen med sparandet. Ibland för att reta eller rättfärdiga sina egna val, ibland för att man uppriktigt vill veta. Det här är kanske/kanske inte en genuin fråga, men den kan vara intressant oavsett.

Sparkvot (sparandet i förhållande till inkomsten) har aldrig varit en stor grej för mig. När jag tjänade 14000 kr i månaden sparade jag ungefär 10000 kr, så då var det drygt 70 procent. Men det var på den tiden jag hade en arbetsgivare. De senaste tjugo åren har inkomsterna varit för oregelbundna för att ge begreppet relevans.

Och jag tror faktiskt inte att särskilt många sparar mer än de skulle vilja nu för att ha råd att gå i pension tidigare eller köpa ett hus om tre decennier. Det är lite som med träning. Man kan säga att man tränar som ung för att få en frisk ålderdom, men hittar man inget nutida egenvärde är man snart tillbaka vid tv:n och ölen.

Sparande kan säkert gå till överdrift. Många skulle nog säga att jag legat över den gränsen hela mitt vuxna liv, men då gör man misstaget att tro att alla eftersträvar det man själv vill ha. Jag skulle bli stressad över att konsumera lika mycket som andra. Nu när jag tömt en bostad och håller på med nästa blir jag stressad över att flytta med en massa grejer. Jag har heller aldrig tyckt om att resa eller jaga upplevelser. Jag gillar den frihet som lättast uppnås genom att leva sparsamt.

Jag säger inte att ”din dröm är min verklighet” för det tror jag inte. Snarare ”min balans är inte din balans”.