Blomkål

När jag blev vegetarian vid nitton års ålder åt jag rätt dåligt. Det var mycket spaghetti med lök, mackor, läsk och en och annan färdigrätt. Det hade nog varit lättare att äta nyttigt om jag ätit kött, men de flesta ungdomar som flyttar hemifrån slarvar nog med maten.

En av de första vegetariska rätter jag fick till var blomkål med champinjonstuvning. Det är enkelt, nyttigt och det går snabbt. Ett problem för mig som snåljåp är att priset på blomkål varierar kraftigt, delvis säsongsbaserat, men plötsligt är det rea. Som nu på Lidl, 14,90 kr/kilo. Så då blev det dags igen.

Börja med att ta bort blasten, men behåll roten. Den kan dock med fördel skäras av eftersom huvudet annars tar så stor plats i kastrullen. Skär roten i ett par bitar och lägger dem bredvid kålhuvudet. Ta fram en lagom stor kastrull, fyll den med blomkål och saltat vatten och koka i ungefär en kvart. Tryck in en gaffel för att avbryta när tuggmotståndet är rätt.

Jag låter inte vattnet täcka kålhuvudet. Det behövs inte om man kokar med lock, men om man vill kan man välta det uppochned efter en stund.

Parallellt med detta görs en stuvning bestående av champinjoner och gul lök.

Köp färsk svamp! Det är billigare, men framförallt smakar det mycket mer. Hacka i lagom stora bitar. Jag hackar löken finare än svampen.

Fräs svampen och löken i smör och/eller olja. Olja är enklare, men ger ingen vidare stekyta.

Krydda med salt och peppar. Strö över vetemjöl. Vispa. Häll på mjölk och vispa igen. Låt det koka upp. Sedan går det att hälla på mer mjöl och mjölk till lagom mängd och konsistens, men koka upp varje gång så att det inte blir klumpigt.

Servera. Eftersom jag skulle ta en bloggbild klippte jag lite gräslök över anrättningen.

En sista grej! Häll inte ut blomkålsspadet. Spara det genom att hälla blomkålen i ett durkslag med en burk under.

Spadet innehåller B-, C- och K-vitamin, kalium och lite annat. Dessutom är det smakrikt. Koka t ex ris eller bulgur i det (hellre än pasta där en del av vätskan går till spillo), så blir även den måltiden god och nyttig. Men tänk då på att vattnet redan är saltat.

Apropå återvinning såg jag att blomkålsblasten går att äta, men tusan vet vad de har besprutat med. Jag är skeptisk.

”Pengar ska brännas”

Jag undviker både tv och kvällspress, eftersom jag mår bra av att göra det. Men ibland blir jag tipsad om något som är för dumt för att inte kommentera, som detta.

Så Lyxfällan har blivit något slags kändisprogram nu? Kanske lika bra det, jag gav upp när jag kände igen problematiken i vartenda program och det var många år sedan. Ett program med kändisidioter skulle såklart inte funka utan Josefin Crafoord.

”Jag gillar att leva för stunden, pengar ska brännas när man har dom.”

Jaja, vadhelst som får din båt att flyta. Så berättar hon om ett torp hon köpt och aldrig har råd att renovera. Nej, det är klart. När det finns keramikkatter att köpa för ynka 3500 kr (=200 meter 2tum4-regel) kan man ju omöjligen spara pengar.

”WTF?!”

Det intressantaste hon kläcker ur sig är nog ändå att när hon var vid 27 års ålder precis startat eget trodde hon att alla leverantörsfakturor som kom in var inkomster. Själv var jag 28 när jag startade eget och trodde aldrig att de räkningar för flyg- och tågbiljetter, webbhotell osv som ramlade in var pengar jag skulle få. Inkomster brukar vara betalning för att man gjort något och har jag inte jobbat för SJ lär de inte ge mig pengar, men Josefin har kanske inte den erfarenheten.

Tiden vi sparar

Aldrig har jag sett så många robotgräsklippare som i år. Ändå var fler svenskar än vanligt hemma hela sommaren. Så då hade de väl kunnat klippa sina egna gräsmattor? Jag kan förstå att folk skaffar robotgräsklippare trots att de är skitdyra, men de ger en god illustration över ett fenomen jag grubblat på – vad ska vi med tiden till?

Vad gör ni när ni är lediga? Jag har själv jättesvårt för att sitta på en stol och göra ingenting. Kommer någon och hälsar på så visst kan man fika och snacka skit en stund, men efter ett tag vill jag gärna göra något. Är det goda vänner känner de till mina egenheter och förstår att det inte är för att jag vill att de ska gå som jag börjar rengöra ugnen eller skruva upp en lampa. Jag umgås ju minst lika bra med något i händerna.

Jag tror dessutom att det är nyttigt för både kropp och knopp. De flesta med kreativa jobb har upptäckt att knutar har löst sig när de tagit en promenad eller diskat istället för att skriva, skulptera eller vad de nu egentligen skulle ha gjort. Människan är inte skapt att sitta och glo på en tv, men många nya uppfinningar går ut på att frigöra tid för att göra ingenting.

Ni kanske tycker att jag är en bakåtsträvare när jag går mina ärenden istället för att ta bilen, bakar bröd utan bakmaskin eller dammsuger utan robotdammsugare. Det beror på att jag är en bakåtsträvare. Allt nytt blir inte automatiskt bättre. Moderna människor har jättemycket fritid och knaprar psykofarmaka för att de ändå inte trivs med sina liv. Är det utveckling är jag gärna utan.

Hitan och ditan

I en av de senaste opinionsundersökningen fick Feministiskt Initiativ mindre än 0,1 procent. Nästan ingen vet vad deras företrädare efter Gudrun Schyman heter och vi är nog många som inte kan namnge tre personer i partiet (utan att räkna in avhoppare), men då och då presenteras de som ett seriöst parti, så låt oss därför titta på deras ekonomiska politik.

På sin hemsida anger FI 100 skäl att rösta på dem. Detta är uppenbart skrivet inför valet 2018, men eftersom det ligger ute får vi väl förutsätta att det är aktuella förslag, så låt mig presentera de tio galnaste FI-idéerna ur ett ekonomiperspektiv. Plats 10:

För avgiftsfri kollektivtrafik för alla, i hela landet (förslag nr 8)

Skönt att de inte skrev ”gratis” så slipper jag dampa på det. ”Man kan räkna på hitan och ditan” sa dåvarande partiledaren Gudrun Schyman när hon fick en ekonomifråga i Ekots Lördagsintervju (varför i all världen hon blivit inbjuden dit!), men det blir snabbt uppenbart att de mest räknar på ”hitan”. Så gott som alla förslag kostar och nästan inga ger pengar. Norrlandskommuner med långa avstånd ska alltså köra runt folk, inte subventionerat utan helt utan ersättning. Det skulle kanske funka om de tjänade in det någon annanstans, men här är det ”allt åt alla” som gäller.

För att bostäder med rimliga hyror måste prioriteras (förslag nr 41)

Feministerna vill sänka hyrorna så att alla har råd med en bra bostad, barnfamiljer får under inga omständigheter vräkas, så de kan alltså välja ifall de vill betala hyra eller köpa något annat för pengarna. Men även utan det tillägget betyder förslaget mindre pengar till välfärd eftersom bostadsbolagen i många fall är kommunala.

För att vi vill slopa avdrag och skattelättnader som gynnar dem som redan har mycket (förslag nr 19)

Det som avses är ”pengar som går till RUT- och ROT-avdrag, ränteavdrag och jobbskatteavdrag” och där får jag ge dem ett rätt, ränteavdraget borde ha plockats bort för länge sedan. RUT- och ROT-avdrag ger däremot avkastning i form av ökat skatteuttag. Klart att man kan ta bort dem ändå, men när majoriteten av ens förslag kostar massor ska man kanske vara lite försiktig med att slakta fungerande reformer av ren princip.

Feministisk snöröjning då?

För att vi vill ställa om skogsbruket (förslag 48)

Kan FI något om skogsbruk, kanske ni undrar. Svaret är nej. Man vill t ex förbjuda kalhyggen, förmodligen i någon romantisk Åsa-Nisse-dröm om manuell avverkning och timmertransporter med häst. Det moderna skogsbruket ser inte riktigt ut så och än värre blir det när de skriver: ”Staten ska ta ett större ansvar för att bruka skogen på ett hållbart och långsiktigt sätt.” Staten och bästa kompisen Kyrkan äger visserligen mycket skog, men fyra femtedelar av den svenska skogen är privatägd. Ska staten in och härja där och till vilken nytta?

För att det inte går att dutta i klimatpolitiken (förslag nr 4)

”Vi vill se avgiftsfri kollektivtrafik, köttskatt och sluta se BNP-tillväxt som överordnat mål för svensk politik.” Japp, det står helt klart att FI inte är ett parti som räknar som andra. Pengar är inget problem och om debet och kredit inte går ihop jämnar man ut det med floskler.

För att säkra HBTQ-rättigheter (förslag nr 71)

En av partiets två kärnfrågor som tycks få hur mycket utrymme som helst. Jag trodde i min enfald att vi redan hade diskrimineringslagar som garanterar ovannämnda bokstäver och några till minst lika stora rättigheter som alla andra, men tydligen inte. De ska ha ännu mer rätt och det vill man göra genom att HBTQ-certifiera offentlig sektor. Oklart vad som blir bättre av det, men att det är svindyrt är däremot ställt bortom allt tvivel.

För amnesti och permanenta uppehållstillstånd (förslag nr 7)

Invandring, den andra kärnfrågan. Här vill man ”återinföra permanenta uppehållstillstånd som norm, stärka rätten till familjeåterförening samt säkerställa fler gruppers och personers säkerhet och trygghet genom att fler asylskäl inbegrips”. Jag kan inte tolka FI:s uttalanden på migrationsområdet (som återkommer i punkt efter punkt) på annat sätt än att de i praktiken vill ha helt fri invandring. Kostnad? Oändlig!

För att demokratisera ekonomin och företagande (förslag 81)

Kanske inte den dyraste punkten, men möjligen den farligaste. Detta ”demokratiserade företagande” ska nämligen ske genom att kasta pengar ”på socialt och miljömässigt hållbara företag, underlätta för medarbetarägda företag, medlemsägda banker och för företagande med socialt ansvar”. Eller sammanfattat: krossa den fria marknaden. Genom att sponsra affärsidéer som inte håller på egna meriter saboterar man effektivt även de företag som hade lyckats under rättvisa förutsättningar. Det här är en av grundorsakerna till att socialism aldrig fungerat. Att man döper om ideologin till feminism gör i det avseendet ingen skillnad.

För att vi har reformen som tar oss till 6 timmars arbetsdag (förslag nr 6)

Nej, det har ni verkligen inte! Ni har några spridda idéer som – när riktiga ekonomer räknat på det – kommer att kosta mellan 250 och 300 miljarder. Vad ska finansiera det, grön skatteväxling?!

För en skattepolitik som ökar skatt på ägande och finansiella transaktioner istället för på arbete (förslag nr 34)

Jag tänkte att jag skulle avsluta med det allra galnaste, men det är så mycket att välja på. Den här punkten tycker jag ändå på ett fint sätt sammanfattar varför dessa personer inte ens skulle kunna driva ett föräldrakooperativ eller ideell förening, än mindre ett land. De vill motverka konsumtion, stimulera arbetsinkomster, men beskatta ägande. Är det fler än jag som inte får ihop den ekvationen? Varför ska vi jobba om vi varken får konsumera eller behålla pengarna? Vad ska folk göra med sina pengar (om de trots er politik skulle få några över), elda upp dem?

Som sagt, en majoritet av de 100 förslagen kostar pengar och var ska de tas ifrån? Att lägga ner försvaret kan knappast finansiera alla reformer de vill införa. Sedan ska vi inte glömma alla knäppistankar som inte har med pengar att göra. Mer sexualundervisning med ”utgångspunkt i ett normkritiskt perspektiv”, ökad demokrati genom att sluta bevaka territoriella gränser och vad i all sin dagar innebär feministisk miljöpolitik?!

Jag vill ändå inte kalla Feministiskt Initiativ för idioter utan föredrar att låna deras eget uttryck från förslag nr 9: De är människor med normbrytande funktionalitet.

Hat mot FIRE

Jag är ingen officiell företrädare för FIRE-rörelsen (rörelser som förespråkar individuella val brukar inte ha sådana), men hyllar då och då idén att skaffa sig ekonomiskt oberoende. Även om jag förstår att alla inte väljer den vägen har jag lite svårt att förstå aggressiva motståndare.

Vad kan någon ha för problem med att andra väljer att ta ansvar för sina egna liv och försörja sig själva så pass idogt att de sparar ihop kapitalet i förväg? Det drabbar ju ingen annan. Kan vi inte bara få sitta under våra korkekar och trivas med livet om vi vill?

Ett av de första exemplen jag såg var SVT som i ett reportage dömde ut allt med FIRE. När det inte fanns relevant kritik rabblade de upp hinder som FIRE-anhängare inte skulle ha tänkt på. Allt från att fonder kan ha dyra avgifter till att avkastningen inte går att förutse.

Okej, så SVT förutsätter att folk är idioter, det är inget nytt. Men även om de var väldigt nedlåtande var de ändå inte rent hatiska. Det finns det andra som är. Här har vi en, Suze Orman. Hon säger uttryckligen att hon hatar FIRE-rörelsen. För säkerhets skull säger hon det fyra gånger.

Orsaken tycks vara att folk, i hennes tycke, räknar för lågt på sina utgifter. Ett kapital på två miljoner dollar räcker inte, för det ger bara 80000 dollar per år att leva för om man går efter fyraprocentsregeln. Hon får då frågan om tre miljoner dollar räcker och det tycker hon inte heller för det måste var och en förstå att en miljon kronor per år inte klarar livhanken. Hon får gärna tycka det, men varför detta hat?

Nästa hatare har en lista på nio argument för ”Why I hate the FIRE movement” som mest handlar om att olika människor har olika behov. Det går inte att sätta en siffra på ekonomiskt oberoende, tänk om man vill åka på en massa semestrar när man blir gammal och kanske upptäcker man att man tappar sitt värde och meningen med livet om man inte längre har en arbetsplats att gå till. Ja-a... Allt det där kan hända och ingen har någonsin sagt att tidig pensionering är ett ideal för alla. Men ska jag gå runt och hata alla människor som lever liv jag inte själv vill ha skulle jag inte hinna något annat.

Att svensk statsmedia vill demonisera FIRE kan jag någonstans förstå. Om det blir en större trend att inte jobba och konsumera mer än nödvändigt, hur går det då med tillväxten? Åt helvete, antagligen, även om jag inte tror att trenden lockar särskilt många och att ännu färre kommer att nå fram.

Men de andra, t ex hon som ”hatar, hatar, hatar” FIRE-rörelsen för att hon tycker att den har orealistiska kalkyler, vad är hennes egentliga problem? Är hon en genuint ond människa som inte tål att andra har drömmar eller – Gud förbjude – lyckas genomföra dem? Jag vet inte, men det fascinerar mig.

Gratis, men förkastligt

Hittade en Flashbacktråd med det lovande namnet ”Den ädla konsten att äta gratis”. Tyvärr blev jag besviken, men har jag nu tröskat igenom en hel forumtråd med mängder av ”Jag orkar inte läsa hela tråden [så nu blir den ännu längre när jag skriver om något som redan tagits upp femton gånger]” tänker jag åtminstone göra ett blogginlägg av det.

Jag hade såklart hoppats på schyssta tips, kanske en lista över alla butiker som bjuder kunder på gratis frukost eller något bär jag inte tänkt på att plocka. Men nej, inga bär, ingen svamp. Mest förslag på ren stöld, som springnotor eller att äta hotellfrukost och skollunch utan att betala. Eller också blåsa privatpersoner eller välgörenhetsorganisationer genom att bjuda in sig själv till begravningsfika för någon man inte kände eller gå till Frälsningsarméns soppkök.

Någon nämnde dumpstring, alltså att hämta utgången men ätbar mat i containrarna utanför matbutiker, och fick svar som ”Fy fan vad vidrigt”. En annan föreslår snatteri och avslutar med: ”Dålig stil kanske men iallafall fräshare [sic] än att dyka i sopor.” Det kan sannerligen diskuteras, men mitt ofräschhetspris går till följande tips:

”Raka av er håret och smit in på närmsta cancerklinik (behandlingsavdelningen) Där står det ofta uppdukat allt från fikabröd till chips och salta pinnar och frukt åt patienter som inte mår så bra och inte har så bra aptit. På radiumhemmet finns tom såna där lyxkaffemaskiner med olika sorter.”

Rätt frisyr.

Annars handlar tråden mycket om hur man på olika sätt ska kunna lura McDonald's. Det är inte mitt favoritföretag och de har säkert råd, men jag reagerar ändå starkt mot att man ska sno dem på pengar genom att stjäla eller skriva brev och hävda att ens order varit felaktig eller undermålig.

Kommer ni ihåg Kanal5:s luffarprogram Superspararna där två av deltagarna ”sparade pengar” genom att stjäla salt, peppar, senar och ketchup av McDonald's tills de blev utslängda? Tänk om de hade kunnat spara ihop lite värdighet istället. Men okej, ska man ändå stjäla (och det ska man såklart inte!) kan man göra det med lite finess:

Nej, tacka vet jag gratis på riktigt, som frukt på offentlig mark eller mat som ges bort i reklam. Även om du går till en butik för gratis mat, kaffe eller varuprover ingår det i dealen när de bjuder att du egentligen aldrig var intresserad av att köpa något.

Eller bolagsstämmor med buffé. Förutsatt att du konsumerar maten på plats! Hörde att en börs-vd som på sin stämma var så less på ”kärringar som stoppar mat i handväskan” att han funderade på att fortsättningsvis bjuda på soppa.

Betalar du är du del av problemet

Även om man är emot moms måste man betala. Gör man inte det bryter man mot lagen. Frivilliga utgifter som vägtullar går förvisso att slippa genom att ställa bilen, men ska man vara en del av samhället kan man inte leva helt kompromisslöst.

När det gäller plastpåseskatten ställer jag däremot högre krav på mina medmänniskor. Vi som tycker att denna skatt är en helt igenom usel idé (som för övrigt inte har ett skit med miljön att göra) bör inte rättfärdiga den genom att betala. Varje gång vi gör det ger vi regeringen och dess stödpartier rätt. Att betala för ”miljöbeskattade” påsar är att acceptera skatten som rimlig.

Det finns säkert läsare som tycker att denna hållning är helt oresonlig, men det krävs ytterst lite planering och obehag för att bojkotta dessa påsar, både fruktkassarna som kostar 38 öre (varav 8 öre omsättningsskatt!) och de stora plastpåsarna där 3 kr går till att täcka statens utgifter. Jag är helt på det klara med att jag aldrig tänker köpa en plastskatt på påsar jag inte måste ta, och om (när) skatten utvidgas till att gälla andra material får det också vara.

De stora påsarna köpte jag inte innan heller, så det gör mig inget att hoppa över dem även fortsättningsvis. De små fryspåsarna för lösviktsvaror saknar jag, men det här är en för viktig princip för mig. Antingen fogar man in sig i ledet som en duktig skatteslav eller också står man upp mot tramset. Så tycker jag. Vad tycker du?