Vitvaror går sönder, som jag nyligen konstaterade. Det
är ofrånkomligt, men gör det inte mindre surt. Till och med jag
kan tycka att det är roligt att handla ibland, när den nya
lösningen är bättre än den gamla, men det är inte ett dugg kul
att punga ut med pengar för att få det man redan hade. Eller, som i
detta fall, något lite sämre.
Här är den gamla ugnen som plötsligt
inte ville vara med längre. Inköpt på Ikea när köket
renoverades. På den tiden var det den enda ugn de hade som inte såg
ut att vara hämtad från en science fiction-film. En snabb titt på
dagens utbud visade att det nu inte fanns någon sådan. Det är
borstat stål för hela slanten.
Den gamla var en varmluftsugn. Skulle
jag bo kvar vore det ett givet val eftersom det ger jämnare
värme och går mycket snabbare, men kommer det att göra en
bostadsspekulant mer sugen på lägenheten? Knappast, men det kan
inte uteslutas.
Nu löste sig den knuten hyfsat
smidigt. Den billigaste ugnen utan varmluft var helt enkelt för ful.
Den billigaste med också, så jag gick upp ytterligare några
hundralappar och köpte den minst fula.
Den skulle passa rakt av i det gamla
hålet, sa försäljaren. Det gjorde den såklart inte, men efter att
ha flyttat eluttaget och justerat in absurdum kom den på plats. Nu
är jag lite surare och lite fattigare, men jag kan i alla fall baka.
Måtte nu allt hålla tills jag kommer härifrån.