SVT berättar om 24-årige Ola som är
kraftigt överviktig.
Han vill gå ner i vikt, men har inte lyckats själv. Så då ber han
vården om hjälp, men de kan inte hjälpa till eftersom han inte
fått någon följdsjukdom.
Å ena sidan tycker jag att en verbal,
normalbegåvad yngling borde fixa att ta ansvar för sitt eget liv. I
reportaget använder han dator och jag är nästan bergis på att jag
på fem minuter skulle hitta både stödgrupper och bantningsmetoder,
så det kan han också göra. För några år sedan gick han ner 44,5 kilo så bevisligen har han förstått principen för viktnedgång, att
röra sig mer än man äter.
Å andra sidan ger detta en bra
bild av vad som är fel med Sverige i allmänhet och vården i
synnerhet. För en ung människa med BMI 45 är inte frågan om
följdsjukdomarna ska komma utan när och hur många. Att hjälpa Ola
att gå ner i vikt skulle potentiellt spara samhället miljoner i
kostnader för framtida diabetes, hjärtinfarkter, knäproblem och
sjukskrivningar. Förutom det uppenbara, att det skulle hjälpa en
medmänniska att få ett mycket bättre liv.
Men jag är inte
förvånad. När min mamma fick en hjärtinfarkt och min pappa dog på
kort tid tänkte jag att det var dags att kolla upp min hälsa. Ni
vet, kolesterol och sånt. På den tiden var det inte vanligt med
privata företag man kunde lämna ett blodprov till och få sitt livs
historia. Åtminstone kände inte jag till dem, så jag vände mig
till vårdcentralen som var heeelt ointresserade av att kolla
blodvärden på någon som inte är sjuk, och till skillnad från Ola
visste jag inte om min livsstil var hållbar.
För mig känns det lite som att inte
ge elever betyg eller ens en hint om hur de ligger till förrän de
går ut skolan. Det är så dags då. Agera är ute – reagera är
inne, i bästa fall. På hälsoområdet skrev jag ett tidigare inlägg
om när politikerna tog bort pensionärsgympa. Samma
där, spara en krona för att tvingas betala tre.
Detta är
ett genomgående tema i samhället. Man sparar in pengar på
snöröjning för att istället tvingas betala för benbrott och
sjukskrivningar. Man lägger ner kärnkraftsreaktorer av miljöskäl
för att istället elda med olja och importera kolkraft. Man låter
bli att rätta till fel och anställer istället massor av
kommunikatörer med uppgift att mörka och snacka bort riktiga
problem. ”Politik är att vilja”, sa Olof Palme. Nu verkar det
oftast vara precis motsatsen.