Överflödiga myndighetsbrev

Effektiviteten hos våra myndigheter kan och bör ifrågasättas. Det är våra skattepengar som driver deras verksamhet och oavsett vad vi vill lägga dem på kan vi nog alla enas om att det finns bättre ställen att stoppa dem än att slarva bort dem i administration.

För vad ska vi annars kalla det när de skickar ut helt meningslösa brev till sina medborgare. Här är ett exempel jag fick tillsänt mig:

Inte i samband med att de ändå skickade ett brev. Detta skickades fristående.

Skriver man in länken (för länkar i postbrev är inte klickbara även om man väljer att skriva dem i blå text) får man ett par (icke klickbara) länkar om EU:s dataskyddsförordning samt en förklaring vad som menas med personuppgifter, och fattar man inte det är man troligen för dum för att ens sprätta upp kuvertet.

Vad ska någon enda arbetssökande med denna information till? Det kan tyckas som en skitsak, men någon (förmodligen flera) har beslutat att brevet ska skickas ut, texten har formulerats, papper har tryckts, stoppats i kuvert, frankerats och skickats ut. Till hur många vet jag inte. Det kan vara några tusen, det kan vara en miljon.

Det här känns lika dumt som när MSB skickade ut ett sms till 22 miljoner telefonabonnemang med ”information från myndigheterna”. Kanske blev det billigare den här gången. Förhoppningsvis har inte Arbetsförmedlingen skickat 22 miljoner brev i alla fall. Nytt exempel:

Här får Astrids målsman (heter det så, eller är det målsperson numera?) reda på att föräldrapenningsdagar kan frysa inne om föräldrarna inte agerar i tid. Fast samtidigt står det ju att informationen finns på nätet bara mottagaren loggar in. Är det verkligen myndighetens ansvar att vara vårdnadshavarens vårdnadshavare?

Jag verkar säkert gammaldags nu, men jag tycker faktiskt inte det. Gör något vettigare med er av oss betalda arbetstid. Har ni inte det – minska arbetsstyrkan.

Semestertänk

Idag är det den 25:e, men de flesta fick väl lön redan i fredags. I Sverige har alla löntagare rätt till semesterlön alternativt semesterersättning. Det står dem naturligtvis fritt att använda pengarna till något helt annat, men i någon myndighet (i ganska många länder) har man sett ett behov av att öronmärka pengar för semester.

Och behovet tycks ömsesidigt. Många familjer kastar lätt upp femtiotusen för en semesterresa – varje år! Man behöver inte vara mattegeni för att inse att det ganska snart hade blivit en förmögenhet, om de inte lagts på att resa.

Jag är inte som folk är mest, för på sommaren behöver jag som allra minst pengar. Det är för varmt för att äta särskilt mycket, det räcker långt med lite stekta grönsaker och iskallt vatten. Det går åt mindre kläder än annars. Skor använder jag ofta inte alls under varma sommardagar.

Semesterresor är väl det som kostar mest för flest. Jag har inget emot konceptet, men bor man på en plats man vill lämna så fort man får chansen kanske man ska börja i den änden och fråga sig själv om man bor på rätt ställe. Jag har i och för sig ställt mig den frågan och kommit fram till att jag inte gör det, men förutom den detaljen klarar jag mig fint med kaffe på balkongen, havsbad på dagarna och en och annan löptur när solen sjunkit och gjort det lite svalare. Men andra tänker annorlunda.

Jag säger inte att mitt sätt att tänka är det rätta, att man inte får öka sina utgifter på sommaren och ägna resten av tiden åt att längta till nästa sommar, men mig passar det inte, har aldrig gjort och kommer troligtvis aldrig göra.

Tekniken strejkar, butiken stänger

Coops vd intervjuades efter att kassasystemet i företagets butiker slagits ut av en cyberattack och säger sig vilja öppna för ”alternativa betalningslösningar”.

En sådan ”alternativ” lösning heter kontanter, en möjlighet såväl affärsidkare som banker och i högsta grad landets politiker motarbetat så långt det är möjligt. Möjligen ännu längre eftersom det faktiskt står i lagen att pengar i landets valuta ska vara möjliga att betala med hos alla affärsidkare och de som testat vet att så inte är fallet. Kontantlösa butiker har blivit fler och fler.

När jag påpekade detta på Twitter i samband med artikeln fick jag höra att jag är en bakåtsträvande drömmare som vill vrida klockan tillbaka. Det må vara sant, men ibland kan jag ha en poäng ändå. Jag fattar att företag använder datasystem. Det vore omöjligt för en stor butik att hålla ordning på lagersaldon och beställningspunkter med papper och penna. Jag förstår också att ett företag av Coops storlek behöver centrala system, men cyberattacker kommer inte försvinna utan med all säkerhet bli betydligt vanligare. Som Coops vd konstaterar: ”Den här gången var det Coop, nästa gång kommer det vara någon annan.”

För bara tio år sedan hade kunderna fortfarande kunnat använda kontanter vid ett rejält datahaveri. En rutinerad tant i kassan kunde många varukoder utantill och även om det hade blivit långa köer hade det funkat. Idag gör det inte det.

Så mitt tips till affärsidkare, banker och politiker blir: Se till att kontanter funkar när inget annat gör det. För detta kommer hända igen och igen.

Mitt tips till konsumenterna är att ta höjd för att ovannämnda grupper misslyckas (eller inte ens försöker). Nästa gång kanske inte bara Coop drabbas, så se till att ni har mat, bensin, medicin och andra förnödenheter för åtminstone en vecka. Och använd kontanter, annars försvinner de och samhället blir ännu bräckligare.

Varning för snömos

Ett tips från en anonym, men energisk uppslagslämnare till bloggen.

Sådana här artiklar dyker upp då och då, som varnar för att försöka göra snabba klipp på börsen.

”Snabba klipp på börsen är svårare än du tror”
”Vill man spara klokt måste man vara långsiktig och hållbar”
”Var medveten om din egen oförmåga”

Och precis som vanligt låter detta som något nytt, som kom med Gamestop-gate eller möjligen redan med internet, att ”unga personer har en övertro på sin egen förmåga”. Så har det varit sedan urminnes tider, och inte bara på börsen. Som ung kan man allt. Ju äldre vi blir kan vi allt mer, men inser samtidigt att vi har allt mer att lära.

Sedan finns det fartdårar, som inte stannar förrän en bergvägg gör det åt dem. Spelmissbrukare hittar även till börsen, men de som vill spela ”Kvitt eller dubbelt” med sitt kapital kommer ändå aldrig läsa varningstexter. De tror inte att de gäller dem. Förrän det är för sent och då vill de definitivt inte läsa om det.

Kanske attraherar dylika texter människor med tålamod, de som låter tiden skapa sina förmögenheter. Om inte för något annat så för att alla tycker om att höra att de gör rätt. Man ska inte underskatta behovet av att få sin världsbild bekräftad, men varför då inte använda en infallsvinkel som både gynnar de saktmodiga och gasen-i-botten-spararna? Möjligen för att företaget som publicerat artikeln också erbjuder privatlån med 18 procents effektiv ränta – maxade lån för maxade risktagare.

Lögn, förbannad lögn och statistik

När jag jobbade som produktionsplanerare kom min chef på att han en gång i veckan ville ha ett stapeldiagram – på papper – över lagret och den planerade produktionen. Det var väl för att kolla att jag inte missade att planera produktion av något i lagret, vilket inte hade hänt ändå för jag var inte idiot på den tiden heller.

Jag bara såg ut sån.

Men ibland verkade lagret mindre balanserat för det var många faktorer att ta hänsyn till. Marknaden, inte minst. Så för att inte bekymra min chef med sånt han ändå inte begrep tryckte jag då helt enkelt ihop diagrammet för att minska gapen.

Det är ändå ingenting emot den manipulation media ägnar sig åt när de redovisar svenska folkets partisympatier. Detta sker igen och igen, både hos kvällstidningar och statsmedia, men det här var ett av de värsta exemplen jag sett hittills.

Som Viktor skriver (och som vi ser med blotta ögat) är:

• 9,4 mer än 10,4.
• 3,5 mer än 3,5.
• en differens på 2,4 tre gånger större än en på 3,5.

Hur det gått till, och varför, får vi aldrig reda på, men ber man ett kalkylprogram skapa staplar utifrån givna siffror kommer staplarnas storlek motsvara siffrorna, så antingen har man matat in andra siffror eller också har man fört över diagrammet till ett ritprogram där man ”bättrat på” verkligheten.

Jag är så gammal att jag minns en tid då källkritik användes bokstavligt och inte betydde att man alltid ska vara kritisk mot vissa källor och okritisk mot andra, men för yngre personer (eller äldre som glömt) kan detta vara en bra påminnelse om att ”Det står ju i tidningen” inte är ett argument för att något skulle vara sant.

1984

Sommar är bokläsningstid för många. För mig med tydligen, även om jag inte borde behöva rätta läsandet efter årstiderna, men hela vintern och våren har jag längtat efter att läsa ikapp.

George Orwells 1984 är en bok många pratar om, ofta med anledning av att verkligheten allt mer sägs påminna om denna bok. Fast skrapar man på ytan tycks de flesta tyckarna, precis om jag hade, läst boken för decennier sedan och kommer nu bara vagt ihåg temat: ”Krig är fred, frihet är slaveri, okunnighet är styrka.”

Så jag vill läsa den igen för att se om det stämmer som det sägs, att den bok Orwell skrev 1948, vände på de avslutande siffrorna och målade upp en hemsk framtid, nu tycks användas som en ren instruktionsbok av makthavare.

Hur rätt fick han? Mer rätt än de flesta av oss skulle få om vi beskriver verkligheten år 2057. Fast jag som levt både år 1984 och 2021 kan lätt konstatera att han fått mer rätt idag. Här är några exempel.

I boken varnar makten, ”Storebror”, ständigt för stormakten Eurasien som man sägs ligga i krig med även om ingen riktigt fattar hur. Få se nu... Vilken militär stormakt ligger både i Europa och Asien? Här har vi kanske ursprunget till den numera så populära ”rysskräcken”.

Man ändrar språket för att få dåliga saker att låta bra. ”Nyspråksordboken” kommer allt oftare i nya utgåvor. Ord som var okej igår är det plötsligt inte och den som inte hänger med riskerar offentlig uthängning. Tidningar och till och med böcker ändras i efterhand för att dölja det faktum att Storebror haft fel. När jag skulle låna boken från mitt bibliotek fanns originalet från 1949 och en nyutgåva från i år. Instinktivt tänkte jag att jag vill läsa den första för att vara säker på att det är Orwells ord och ingen annans. Det i sig tycker jag ganska bra illustrerar denna poäng.

Människor med fel värdegrund blir ”vaporiserade”. De går upp i rök, utplånas ur medierna och påstås aldrig ha existerat. På nyspråk är de ”opersoner”. Orwell dog 1950 och kunde omöjligt veta att det senare skulle finnas något som heter internet och på det något som heter sociala medier där konton stängs av i parti och minut pga det som i 1984 kallas ”krimtänk”, felaktiga tankar.

I boken utrustas alla människor med teleskärmar. Via dessa ”informerar” Storebror, men främst är skärmarna till för att hålla koll på människorna, att de gör, säger och tycker rätt. Folket kan också själva kommunicera på teleskärmarna, men givetvis inte utan maktens kännedom. Detta skrevs alltså för över 70 år sedan, men låter det som en maskin i din ägo?

Även privatekonomi och FIRE tas upp i boken. Lyssna bara på detta:

”Ty om alla och envar kunde åtnjuta ledighet och trygghet skulle den stora massan människor som normalt fördummas av fattigdom få kunskaper och lära sig tänka själva; och då de väl gjorde det skulle de förr eller senare inse att den privilegierade minoriteten inte hade någon funktion och sopa undan den. På lång sikt var ett hierarkiskt samhälle möjlighet endast byggt på fattigdom och okunnighet. Att återgå till ett jordbruksförflutet, som vissa tänkare omkring början av 1900-talet drömde om, var ingen genomförbar lösning. Den stred mot den dragning till mekanisering som redan hade blivit något av en instinkt i så gott som hela världen, och därtill kom att ett land som var industriellt efterblivet skulle bli militärt maktlöst och därmed behärskas, direkt eller indirekt, av sina längre hunna konkurrenter.”

Dagens Storebror kanske inte säger ”krig är fred” utan snarare något i stil med ”Ifrågasättande är extremism, sanningssägare är foliehattar”, men mycket är sig likt. Om inte dagens svenskar hellre läste Läckberg än tänkvärda klassiker (fast allra helst tittar på Netflix) skulle jag uppmana alla att läsa 1984 – innan den förbjuds.

Portionsstorlekar

Ett av livets mysterier är hur livsmedelsproducenter kommer fram till hur stor en portion är. Jag fattar att det varierar från person till person och att jag som fullstor man får räkna med att inte bli mätt på det tillverkarna säger är en portion, men ibland blir det löjligt.

Om vi börjar vid frukosten är en portion gröt inte värd att smutsa ner porslinet för. Risgrynsgröt vill jag ha åtminstone fyra ”portioner” av. Mannagryn är ännu märkligare. En portion rörs ihop av två matskedar mannagryn, salt och mjölk. Det färdiga resultatet får gott och väl plats på ett kaffefat, men ska man hälla mjölk på krävs ett kärl med högre kanter, som ett decilitermått.

Vi går vidare till lunch och middag. För både ris och bulgur står det 0,75 dl/portion på de förpackningar jag har i skafferiet. Jag dubblar direkt – om jag inte är hungrig. I efterrättens vaniljsås gör jag direkt tre ”portioner”.

Jag är inte dummare än att jag förstår att detta är ett försäljningsargument. Kunder är mer villiga att köpa en förpackning som påstås rymma 25 portioner än en som innehåller 15 om priset är detsamma. Samtidigt påstås ärlighet vara längst.

”Det var inte småpotatis... Jo, faktiskt.”

Så vad säger ni, är jag bara ett matvrak som inte fattat att jag äter för mycket? Är det någon läsare som någonsin tillreder mindre än en portion av något livsmedel och i så fall vilket?