Det är alltid intressant att höra hur
människor med en helt annan syn på livet tänker. I mitt fall
handlar det ofta om tydlig vänsterideologi. Jag kommer inte från
ett politiskt hem. Mina föräldrar röstade, men det pratades inte
mycket politik hemma. Jag tror dock inte att några vänner till
familjen röstade vänster om socialdemokraterna (VPK på den tiden,
nu V, MP och möjligen FI om det finns väljare som tror att det
partiet har en framtid). Som medelklassunge umgicks jag med andra
medelklassungar som inte heller matats med Mao eller Stalin, och så
har det rullat på.
Men på internet finns personer som
titulerar sig socialister, kommunister, feminister etc och deras
tankar fascinerar mig. Som den unge vänsterpartist som tyckte att
han borde få vara med och ärva Kamprads miljoner eftersom han tidigare jobbat på Ikea.
Och så här lät det nyligen på Twitter från en
skribent vars hela personpresentation består av ordet ”Vänster”:
Ja, varför ska den som betalar bäst
få varan? Eller, om man vänder på det, varför ska säljaren av en
tjänst eller ägodel få den betalning marknaden är villig att ge?
Kanske för att allt annat vore grymt orättvist.
Gemensamt för människor som tycker
att allt mitt borde vara ditt och tvärtom är att de ytterst sällan
har något att själva erbjuda mer än snälla tankar och (i
undantagsfall) glatt humör. Höga inkomstskatter är ett lika litet
problem för den som inte jobbar som trängselskatter är för den som
saknar bil.
Förutom den lilla detaljen att ett samhälle där rikedom, sparsamhet och hårt arbete inte premieras kommer att implodera. Alla socialistiska länder i världshistorien är exempel på det. Det må vara en vacker tanke att var och en gör vad de vill och så delar man lika på resultatet, men det har aldrig fungerat och kommer aldrig göra det. För i grunden står vi alla oss själva närmast även om vi inte blottar strupen som i ovanstående tweet.