Jag
ser varken ett självändamål i att handla dyrt eller billigt, så
länge jag vet vad jag betalar för. Ibland är det värt att betala
lite mer, medan andra utgifter går fint att snåla med. Som snåljåp
får jag ofta kritik för att jag inte unnar mig, men om jag
exempelvis ska åka tåg från A till B kommer jag fram lika fort i
andraklass som i första. Det är trevligt med ”gratis” kaffe,
men inte om tågbiljetten är flera hundra kronor
dyrare.
För några veckor sedan behövde jag ett hotellrum.
Jag skulle åka 40 mil för ett möte på Skatteetaten, det norska
skatteverket och behövde antingen starta klockan två på natten
eller sova på vägen.
Jag valde alternativ 2 och började
leta hotellrum. Efter mina år som lågstatusartist längs vägarna
har jag upplevt min beskärda del av pissiga hotell. Ofta gör det
mig inget. Jag uppskattar en lyxig hotellfrukost och ett
stort och fint hotellrum, men vanligtvis behöver jag bara en säng.
Samma sak nu. Jag ville sova på
vägen för att slippa gå upp mitt i natten för jag bedömde att jag borde vara lite rapp i skallen. Jag behövde bara
en säng i ett tyst och varmt rum. Ingen tv, frukost eller minibar.
Och jag fann det jag sökte.
Kanske låter det som att jag är
irriterad över den låga standarden, men jag var faktiskt mest road.
Strax innan hade jag checkat in hos en hotellägare i 75-årsåldern
som berättade att han inte hunnit titta till rummet sedan föregående
gäst, och så fick jag ett handskrivet kvitto från ett
millenniesäkrat kvittensblock. Så jag hade mina aningar, men när
jag kom ut på gårdsplanen och insåg att det var den lilla
byggnaden som såg ut som en blandning av friggebod och lekstuga jag
skulle bo i blev jag ändå lite förvånad. Jag trodde inte att sånt
här fanns.
Men den gjorde jobbet. Jag diskade kvällsmaten i
en intilliggande byggnad med toa och rinnande vatten som fick mig att
nostalgiskt minnas tillbaka till skolgymnastiken. På morgonen gick
jag över till samma byggnad och tog en dusch innan jag åkte vidare
till skattmasen, som för övrigt var ett betydligt mindre angenämt
besök. Inte samma förvåning där.