En skvallertidningsjournalist startade
en Twittertråd efter
att ha blivit utskälld som snåljåp av köparen till sin lägenhet
för att hon tagit med sig lamporna när hon tömt lägenheten. Och
när ordet snål kommer upp är det ofta någon som taggar in mig för
att jag ska säga något extremt.
Här hade
jag inget chockerande att tillföra. I Sverige ingår ju normalt inte
taklamporna vid bostadsköp. Har man någon ful kan man ju lämna den
åt köparen så att denne har ledsyn i lägenheten under
inflyttningen, om man vill. Vidare tycker jag att det är schysst att
lämna en toarulle och kanske en skvätt diskmedel. Där drar jag
gränsen.
Men med det sagt har jag faktiskt
aldrig följt normen varken vid köp eller försäljning. I samtliga bostäder jag sålt har jag sagt åt mäklare och spekulanter att
alla möbler (med något noga uttalat undantag) ingått ifall de velat ha dem. Jag tänker att möbler och lampor har ett försumbart värde
i sammanhanget och kan de öka en spekulants intresse kan det
sluta med att den där gamla lampan eller soffan blev värd
hundratusen.
Efter avslutad affär har jag gått
igenom bostaden tillsammans med köparna som fått berätta vad jag
ska lämna. När jag sålde mammas lägenhet ville köparna mest ha
blommor och annat av mindre värde. Jag hade redan tagit det jag
ville innan visningarna, så det som blev kvar försökte jag sälja
och fick ihop ganska många tusenlappar på det. Med tanke på att
köparna sedan gnällde över att den minst tjugo år gamla spisen
gick sönder tänker
jag att de borde tagit emot allt och sålt själva.
Som köpare har jag alltid sagt ”Lämna
vad ni vill och ni behöver inte flyttstäda”. När jag skulle
slipa varenda tak och vägg i min lägenhet hade jag inte varit ett dugg hjälpt av att säljarna dessförinnan putsat fönster och skurat
golven bara för att det är brukligt.
Säljarna av mitt nuvarande hus tog
mig verkligen på orden och lämnade (i samråd med mig alltså) bil,
kläder, mat och katter! Då är det ändå i Norge där det är
långt ifrån självklart att man lämnar kvar kyl och frys, än
mindre maten i dem.
Hur som helst, det mesta löser man med
kommunikation, och vill man inte framstå som idiot är det inget som
hindrar att man dessförinnan tar reda på regler och sedvänjor.