Redan 2016 höll jag på att tjata om att Sverige får problem ifall skattebetalarna flyr landet och nu tycks det än mer aktuellt:
”I tillegg er det ikke lenger primært pensjonister som flytter, men familier og profesjonelle. Pandemien har vist mange at man ikke trenger å sitte på kontor i Sverige for å jobbe – har man bare god tilknytning kan mange gjøre en like god arbeidsinnsats (eller bedre) på avstand. Hvis du sitter på Ekerö eller i Fuengirola spiller mindre rolle.”
I den här artikeln tycks det vara
rena epidemin av svenskar som flyttar till spanska solkusten. Den
bilden bekräftas av Johan Isaksson som i Börspodden nyligen kallade Marbella för en svensk stad. De svenskspråkiga skolorna i
området är överfulla och den svenska mäklaren på plats badar i
jobb när svenskar vill köpa bostad. Tacka tusan för att riksdagen planerar för en ”exitskatt” så att de kan straffbeskatta emigranter, åtminstone en sista gång,
men helst löpande i flera år.
I dagsläget är det kanske
två miljoner som försörjer åtta eftersom resten antingen jobbar i skattefinansierade jobb eller inte
jobbar alls och därmed inte tillför staten pengar. Redan detta
låter som en bräcklig ekvation, och det är lätt att begripa att
om en massa svenskar i arbetsför ålder flyttar till Spanien brakar
systemet. Gissningsvis är det heller inte de med lägst lön som
piper iväg utan företagare och entreprenörer som i sin tur hade
kunnat anställa svenskar, och nu blir det möjligen spanjorer
istället.
Vad gör man åt detta då? Man gör Sverige lagom igen! ”Vårt Sverige kan bättre” säger märkligt nog det parti som haft makten i åtta år, och övriga partier håller antagligen med. Kanske dags att visa det då, medan det finns några skattebetalare kvar. Istället går man – som vanligt – åt andra hållet. Medan Norge sänker skatten på el och Tyskland på drivmedel sänker Sverige konkurrenskraften.
Säg att två procent av de två miljoner som betalar mer till staten än de får tillbaka lämnar landet, alltså 40000. Det låter kanske inte som så mycket, men tar de med sig tio procent av statens potentiella skatteintäkt blir det en otrolig ansträngning. Snart är inte frågan om, utan när.