Det finns gränsfall när det gäller
elstödet från svenska staten och några riktigt skrämmande exempel
där änkan till den som stått för elräkningen fått bråka för
att räknas som ägare. Men så finns det riktigt solklara fall
också. Som det faktum att människor med kronofogdeskulder och skuldsanering inte får ut pengarna utan istället får se dem gå till att betala deras skulder.
Det är väl fullständigt självklart
att man som skuldsatt inte ska kunna välja att lägga pengarna på
konsumtion? Är det ens en nyhet? Ja, i Bulletins värld och jag har redan sett människor ondgöra sig över att det dumma,
hårda samhället tar pengar av folk som har det svårt. Va?! De
skuldsatta borde istället glädjas åt att deras elräkning minskar
så att differensen kan användas för att göra rätt för sig.
Detta får mig att minnas när mina
föräldrar hyrde ut en lägenhet till en kvinna som ständigt låg
efter med hyran. Pappa lyckades då få till det så att hennes
bostadsbidrag skickades direkt till honom som hyresvärd, eftersom
pengarna var avsedda för just hyra. Hyresgästen blev skogstokig,
för detta bidrag hade hon tänkt använda till att köpa nya
glasögon.
Men det är faktiskt inte bara ett uttryck att den som är satt i skuld inte är fri. En väsentlig skillnad mellan att finansiera sitt liv med egna pengar och att göra det med någon annans är att man i det första fallet är fri att göra egna val. Om pengarna kommer från banken, maken, kommunen, mamma eller Aktiebolaget Ockerränta är man beroende av andras välvilja, vare sig man gillar det eller inte.
