Rubriken går kanske
över huvudet på yngre läsare. Det är en passning till en barnvisa Hasse Alfredson skrev för 60 år sedan som
handlar om osannolik byteshandel. Här kommer ett exempel från
2020-talet.
Jag känner en gubbe som är otroligt
händig. Till saken hör att han har jobbat på en
verkstad för Statens vegvesen, Norges motsvarighet till Vägverket,
där han hade fri tillgång till verktyg. Där lärde han sig att
bygga allt möjligt, gärna av vägskyltar.
När han behövde en
gipsskivehiss köpte han inte en på Bauhaus, han byggde en egen.
Inte en vanlig där
man vevar upp gipsskivan till taket utan en med hydraulik. Nu är han
i 70-årsåldern, har byggt fiffiga lösningar i ett halvt sekel och
i mitt tycke borde han öppna ett museum för att visa upp sina
maskiner, fästen, verktyg, handtag, förvaringslösningar …
Det kommer inte att hända, men viss
nytta har han av de saker han inte längre använder själv. Och det
är här byteshandeln kommer in. Jag har själv inget emot att byta
till mig saker för att på så vis både göra mig av med saker jag
inte använder och få tillgång till nya utan att betala med pengar,
men jag ofta inte mycket att komma med.
Min vän från vägverket har helt
andra resurser. Han har en kompis som är tandläkare, i samma ålder
och också med en mängd hobbies och intressen. Och visst vore det
himla trist att köpa tandvård för pengar om man inte måste. Jag
gissar att tandläkaren efter ett långt yrkesliv dessutom redan har
en massa pengar. Så varje år lagar ”Oppfinnar-Jocke” sina
tänder i utbyte mot tekniska maskiner. I år kostade hans
rotfyllning ett smidesstäd, givetvis egendesignat, supersmart och på
hjul.
Jag förutsätter att byteshandeln rapporteras in till
skattemyndigheterna, värderas, beskattas och momsbeläggs, men det
är bortom min kontroll.