Idag är jag upptagen med att tappa
höstens ljunghonung på glas. Det blev inte så mycket honung, men
under tappningen sitter jag djupt koncentrerad för att lyckas få
exakt rätt mängd i varje glas, och då har jag inte tid att kolla
bloggen. Och rengöring av alla kärl och verktyg tar lika mycket tid
oavsett mängd, så då tänkte jag passa på att blogga om något
okontroversiellt som knappast sätter kommentarsfältet i fullt krig.
Istället blir det köksinredning.
Vitvaror är tydligen ganska tacksamma att återvinna. Det är mycket
skit i dem och jag har sett siffror på att upp till 85 procent går
att återanvända på ett eller annat sätt. Här i Norge kostar det
pengar att slänga nästan allt på tippen, men vitvaror får man
lämna kostnadsfritt.
Fast det finns andra sätt att
återvinna dem. Ett kylskåp kan t ex leva sin ålderdom som ett skåp
utomhus eller i en lada där varken råttor eller husdjur kommer in.
Här påstås att de går att vinterförvara rotfrukter i. Eller använda
som bikupa. Där vaknade mitt intresse, och jodå, det har testats.
Jag är kanske konservativ för jag
föredrar nog uppstaplingskupor där man bygger på kupan uppåt
efter hand. Jag kommer därför inte försöka själv, men det blev
ju en spektakulär video. Apropå spektakulära videos kan den som
försöker slå ihjäl tiden innan klockan slår helg kolla in Hurra
Torpedo på Youtube. Det är antagligen ett av världens bästa
vitvaruband.
Det är alltså riktiga musiker, som
brukar spela riktiga instrument, men som här valt att företrädesvis
spela på vitvaror och bl a gjort en USA-turné (som också finns på
nätet) där de bl a får tillfälle att tacka skådespelaren Steven
Seagal för att ”ha gitt oss så mye ræva filmer i Norge”. Lyckligtvis är Seagal inte så bra på norska. Heller.
Har ni ännu mer tid över kan ni kolla
in när två av bandmedlemmarna gör seriös musik i bandet Black
Debbath. Här t ex, där de uppmanar oss att byta disktrasa.
Nej, nu tar vi helg va? Själv är jag tillbaka med ett nytt blogginlägg i morgon bitti. Jag vet inte om vad än, men att det blir seriösare än detta kan jag nästan utlova.