Jag tjatar en del om hur låga utgifter ger frihet. Anna Simonsson-Søndenå är en ung ultralöpare som dragit det här längre än de flesta. Hon åker runt i Europa, tränar och bor i sin van som hon köpt för 20000 kr.
Ultralöpning är
ett samlingsnamn för alla sträckor längre än maraton, vanligen
100 km eller sextimmars. Sedan finns det prestigefyllda lopp som tar
flera dagar, som Badwater Ultramarathon, 21,7 mil i Death Valley,
tokvarmt på dagarna och snorkallt på natten. Vill man bli rik på
sin idrott finns det nog inget sämre val att göra. Trots det finns människor som lever på den, t ex Emelie Forsberg, som precis som jag utvandrat till Norge.
Anna
Simonsson-Søndenå är
dock inte där än. Hon har sprungit 73 km på sex timmar,
världsrekord för sin ålder och ett tempo jag inte hade haft en
chans att hänga med i längre än en timme, men i den sporten
tvivlar jag på att sponsorerna flockas för det. Fast bor man i en
bil och tar dagen som den kommer behöver man
inga jätteinkomster.
Sedan finns det säkert de som tycker att hon kastar bort sitt liv när hon inte går på universitet med studielån och en upptrampad stig. Efter att ha lyssnat på den länkade podden, scrollat hennes Youtubekanal och läst ett par artiklar känner jag inte alls att hon kastar bort sitt liv. Tvärtom verkar hon vara en av få unga som vågar leva. Det gjorde inte jag när jag var nitton, men jag försöker ta igen det nu.