Jag noterade att mitt boningshus (som
någon tidigare ägare med dåligt omdöme valt att måla i världens
mest opraktiska färg – vitt) var ganska fläckigt på nordsidan.
Det är det första besökare ser när de kommer in på tomten och
det är lite trist. Jag tänkte att det nog behöver målas, och då
har jag mer akuta målningsprojekt som går före, men när jag ändå
hade lånat en byggnadsställning bestämde jag mig för att testa om
det skulle gå att tvätta rent.
Jajamensan, på en provfläck blev
färgen som ny igen efter att jag skrubbat med såpa. Så jag satte
ihop alla sektioner jag hade och fick ställningen att räcka nästan
ända upp till taknocken. Då återstod att ta reda på om jag kunde
tygla min höjdrädsla tillräckligt mycket för att våga stå högst
upp.
Det gick, men det var ingen lek när det gungade där uppe. Förutom att det blåste ruskade jag runt en del själv. På vissa ställen fick jag blöta upp och skrubba riktigt ordentligt för att få bort alger, eller vad det nu var, men bort kom det. Och fin utsikt när jag vågade titta.
Övriga väggar hade inte alls det här
problemet. En gubbe som kom hit för att fixa till mitt bredband
(inte färdigt, det ska grävas ner rör, skjutas in kabel, kopplas
in i huset osv i all oändlighet) sa att det var likadant hemma hos
honom, bara nordväggen. Den blir väl fuktigare än de andra. På
frågan om hur lång tid det tar innan skiten kommer tillbaka sa han
först lite skämtsamt att jag nog kunde låta byggnadsställningen
stå kvar till nästa gång, men så ändrade han sig till tio år.
Det låter bra, då stryker jag det från listan.
Det här blev jag väldigt nöjd med
och jag misstänker att färgen håller längre nu. Det tog nästan
två dagar, men det var det absolut värt. Tänk om alla projekt
kunde ge ett så märkbart resultat på så kort tid. Kanske blev jag
lite mindre höjdrädd också.