Det verkar som det blivit nyår igen

2023 till ända och dags att sammanfatta året. Jag brukar inte summera börsportföljen offentligt och tänker inte göra det nu heller. Det har i alla fall gått väldigt bra. Kanske inte den bästa procentuella utvecklingen, men absolut största vinst i kronor på ett kalenderår.

Inga nyårslöften heller, men jag kämpar på med ett och annat. Jag ska inte trötta ut er med dem heller utan bara rekommendera er att göra detsamma. Kör nyårslöften om det känns bra, låt bli om det känns bättre. Men fundera över vad du vill och hur du ska lyckas med det.

Jag kommer ofta tillbaka till Ingemar Stenmarks kommentar ”Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag”. Jag tror nämligen inte att det bara gäller slalom. Saker har en förmåga att gå bättre om man jobbar för det.

Att sträva är nästan viktigare än att befinna sig på en bra plats i livet. Sannolikheten för att jag ska lyckas med mitt skrivande, biodlingen och framtida byggprojekt ökar genom att jag vågar erkänna mina mål för mig själv och fundera över hur jag ska uppnå dem.

Och sist, men inte minst. Nyår är förvisso en bra tid att tänka över vad man vill, men också att klappa sig själv på axeln för det man åstadkommit. Jag har själv lättare för att se det jag inte hunnit med än det jag faktiskt klarat, men idag ska jag glädja mig åt att jag fått mer och mer ordning på mitt liv i Norge.

Jag kan väldigt mycket bättre norska nu än jag gjorde för ett år sedan, i både tal och skrift. Under 2023 har jag utökat biodlingen från fyra till sju kupor och blivit certifierad biodlare vilket ger mig möjlighet att flytta bin till externa bigårdar. Jag byggde odlingslådor och lärde mig väldigt mycket på årets odling och jag är visserligen lite sur över att jag inte byggde och målade mer än jag gjorde i somras, men jag la om taket på två hus och målade om vedboden, det är ändå inte kattskit.

Därför har jag bestämt mig för att 2023 avslutas med flaggan i topp, men att jag ska få till väldigt många bra saker i 2024. Gott nytt år, gott folk!

Kontolösa bankkunder klagar

Svenska banker ser marknaden som en slags godispåse där de kan välja de kunder de vill ha. Eller ja, egentligen kan de inte det för är man lagligt i Sverige har man rätt att få vanliga banktjänster och när man inte får det klagar man.

Jag blir provocerad av bankernas förhållningssätt här. De har ingått ett avtal med staten och då får de banne mig hålla sin del med tanke på att de är noga med att staten ska hålla sin, att garantera deras förluster när det går åt skogen.

Dessutom har jag själv befunnit mig i samma situation som den australiska kvinnan i programmet. När jag kom till Norge hade jag inget personnummer eller ens lightvarianten D-nummer. Det gjorde att jag inte kunde försäkra min bil, stå för mitt eget elabonnemang eller ha ett norskt bankkonto.

När jag fick ett D-nummer efter några veckor kontaktade jag en bank för att öppna konto och kände på intet sätt att det var givet att de skulle godta mig. De var sura för att jag inte hade bolån på mitt nyinköpta hus hos dem. Möjligen lindrades det lite av att jag inte hade huslån någon annanstans heller, men så saknade jag anställning. Jag är osäker på om det faktum att jag på sikt skulle flytta över mitt företag till Norge hade hjälpt om de förstått hur lite transaktioner och pengar jag har där. Jag ska inte säga att jag ljög, men jag svarade ganska svävande.

”Jorå, mycket på gång nu ...”

Lösningen måste vara att hindra bankerna att välja kunder fritt, alternativt avstå från statliga bankgarantier. Sluta att dalta med bankerna! Det finns himla många banker och det är inte självklart att alla ska finnas i eviga tider, ens om de är så kallade storbanker. Om en stor andel av de rekordmånga kundklagomålen visar sig riktiga är det hög tid för staten att flytta fram sina positioner.

Ekonomiska nyord 2023

Språkrådets nyordslista ser ut ungefär som vanligt. Ett gäng ord kan jag nästan garantera aldrig kommer att slå igenom och andra betyder något helt annat än vad Språkrådet skulle önska. Och så har vi ord som inte alls är nya, som ”svenska tillstånd” som man plockat från den norska nyordslistan 2017, men det var inte nytt då heller. Norska Aftenposten konstaterar att uttrycket ”svenske tilstander” använts i decennier. Men nu tar vi ekonomiorden:

Multilojal

Nästan alla träffar på ordet multilojal refererar just till nyordslistan, så det verkar inte precis ha slagit igenom stenhårt, men det betyder i alla fall ”medlem eller kund hos flera olika butikskedjor för att leta bästa pris och nyttja rabatter”. Ett ganska överflödigt ord, men ett bra fenomen. Vi gör klokt i att vara multilojala (eller illojala som jag hellre skulle kalla det). Handla där det är billigt, se till att det lönar sig för butikskedjorna att sänka priser.

Deinfluencing

Lite av motsatsen, ”att i sociala medier uppmana till att inte köpa en viss produkt eller tjänst”. Bra, de som säljer skit ska inte sälja. Låt oss informera andra både om det som är bra och om det som är dåligt, online och offline. Lägg också den där minuten det tar att recensera företag och produkter på nätet. Det hjälper oss alla.

Snikflation

”Strategi där företag i stället för att höja priser försämrar kvalitet, rabatter och service på produkter och tjänster.” Det här känner jag igen och jag misstänker att jag inte är ensam. Det som försämrats allra mest måste väl vara kundtjänst? Finns det ens en kontaktväg kan man vara ganska säker på att inte få svar där. I alla fall inte av en människa, man kan få ett robotsvar som i så fall ofelbart svarar på något man inte frågat om.

Det näst vanligaste fenomenet av snikflation hittar vi i 2020 års nyårslista, nämligen krympflation, ”minskning av innehållet i förpackning utan motsvarande prisminskning”. Trea på lista skulle jag med ett nyord kunna kalla ”skenrabatt”, ett billigt pris som lockar mig till butiken eller sajten bara för att konstatera att den varan inte finns. Då brukar jag fråga om den finns i någon närliggande butik i samma kedja och döm om min förvåning (not!) när jag får reda på att den är slut där med. Det är himla lätt att erbjuda billiga priser om varan ändå inte finns, åtminstone inte under den period den är rabatterad.

Så låt oss bli ännu krångligare kunder under 2024. Ställ de obekväma frågorna, kräv din rätt och låt såväl handlaren som den övriga världen veta att du inte är nöjd med mindre än att du får det du blivit lovad och det du betalar för.

Krig och Svenska Freds

Ett särskilt bidrag till fredsorganisationer ska inte längre betalas ut, det har regeringen beslutat. De får även fortsättningsvis föreningsbidrag, men det här var alltså en extrapeng på tjugo miljoner till arton organisationer, varav den största är Svenska Freds som fått 2,7 miljoner i år.

”Skattesallad är inte dumt!”

Dessa går givetvis i taket och kallar besparingen för ett hot mot demokratin och andra överord. En del debattörer i sociala medier menar att detta är beviset för att regeringen är galna krigshetsare, för tydligen är man antingen för Svenska Freds eller för världskrig, det finns inga mellanting som att vara motståndare både till Svenska Freds och världens krig.

Själv är jag förresten motståndare till politiska bidrag. Kanske fanns det en tid när de hjälpte demokratin mer än de stjälpte, för hundra år sedan. År 2023 tänker jag att det är bättre att de som står bakom en politisk idé själva får finansiera den, genom att be om frivilliga bidrag eller genom att jobba och lägga sina egna pengar i potten. Alternativet är att de som har makten ska bestämma vem som ska få pengar från människor som inte själva väljer mottagare av deras pengar. Låter det demokratiskt?

Enligt Svenska Freds själva är de ”snart 10 000 medlemmar som tillsammans arbetar för en fredligare värld”. Hur då? 2,7 miljoner blir 270 kr per medlem. Eller ja, det står ju ”snart” tiotusen medlemmar, så låt oss avrunda till 300 kr/medlem. Förutsatt att de inte på känt manér pumpat upp medlemsantalet med hittepåmedlemmar, men det ska vi väl inte tro, så är det mindre än en krona per dag. För närvarande kostar det 240 kr/år att vara medlem. Det är alltså 20 kr/månad och då får man ändå en medlemstidning. Skulle medlemmarna hoppa av om de höjer med 300 kr var det kanske inte så mycket bevänt med engagemanget.

Tvärtemot

När hela världen tycks rusa åt ena hållet kan det vara klokt att gå åt det andra för att se vad som händer där. Det gäller såväl börsen som politik, eller för den delen jul. Under några dagar tävlar butiker, restauranger och föreningslokaler om att erbjuda så mycket jul som möjligt. Då finns det garanterat en marknad för den som riktar in sig på de som är less på julen.

En flipperhall i Umeå erbjuder en julfri zon, utan ”sketen julmusik eller vidrig julmat”. Jag är inte överdrivet förtjust i flipperspel heller, men jag tror säkert att de fick kunder i helgen, från de som genuint hatar julen. Och även av de människor som förvisso firar jul, men som kanske inte vill tänka på julen all vaken tid, se reklam för tusen uppesittarkvällar och höra Wham sjunga om Läääst Christmas och Pogues Fairytale of New York varenda jävla dag. Ni kan inte ana hur många gånger jag hört dessa melodier på julmarknader i år, så jag skulle nästan kunna börja spela flipper för att slippa fler julsånger.

Nu bor jag i en ganska julfri zon, så jag behöver inte skapa den, men alla är ju inte lika lyckligt lottade och då finns Umeås flipperhall. Det är mitt tips till alla som vill tjäna pengar. När nästan alla vill ha elcyklar, ljudböcker eller smartphones kommer det finns ett hål i marknaden bakom. Ibland är det lätt att glömma att vi gillar olika.

De konsumenter som vill ha det som nästan ingen tillhandahåller kommer vara villiga att betala ganska mycket, särskilt om du är den enda som har det. Många kommer försöka hitta och sälja morgondagens stora grej och nästan ingen kommer att sälja gårdagens, som kontanthantering t ex. Men den som gör det kan tjäna pengar.

Tandlös tandvård

Unga har inte råd att gå till tandläkaren, hävdar SVT. Jag är skeptisk. Visst är det dyrt att gå till tandläkaren, men det är nog dyrare att låta bli.

Samtidigt tycker jag att tandvård borde ha ett rimligt högkostnadsskydd. Det vore vettigare än att låta tandvården vara helt gratis fram tills man fyller 23, jag trodde förresten att man blev vuxen vid 18. Tandvårdsförsäkringarna som finns känns också lite sådär. När jag gick hos Folktandvården erbjöds jag ett avtal kallat ”Frisktandvård” där de ville ha mer pengar per år än vad jag någonsin betalat för att laga tänderna ett enskilt år.

”En rotfyllning kan bli väldigt dyr, vet du.”

Jag har för övrigt svårt för att förstå vad det är som är så dyrt med tandvård. Jag betalar mindre på en privat klinik i Norge än jag betalade på svenska Folktandvården. Ingen större skillnad, men jag slipper dessutom vänta en halvtimme över tiden vid varje besök och de har inga köer.

Andra svenskar åker till Baltikum, Polen eller till och med Tyskland för att laga sina tänder. Att låglöneländer kan löna sig är jag med på, men tyska tandläkare tjänar antagligen som svenska. Om det ändå blir billigare trots att man går miste om det svenska statliga tandvårdsstödet är det något som är galet.

Regeringen säger att de ska se över systemet, vilket brukar vara politikersvenska för att inte göra någonting. Hade jag bott kvar hade jag antagligen börjat kolla upp tandvårdsresor till utlandet. Känner jag Sverige rätt lär inte behovet minska.

Tjära och fjädrar

Att doppa en människa i tjärar och fjädrar är faktiskt inte en så himla gammaldags bestraffningsmetod, det gjordes för hundra år sedan. Mitt starkaste minne av metoden var när Magnus Härenstam var casanova på ett hönseri tills tjejerna fick nog och gav igen.

Jag vet inte om jag vill lansera metoden igen, men något måste göras med verklighetsfrånvända politiker som skiter i sina väljare. Kiruna behövde ett nytt badhus. För en gångs skull frågade man faktiskt folket, som svarade att de ville ha vad de hade i den gamla simhallen, ett par vanliga simbassänger. Och en bastu, gissar jag, Kiruna ligger ju bara några mil från finska gränsen. Hur som helst ville politikerna något annat. Dåvarande kommunalrådet Gunnar Selberg (c) säger att han inte sett frågorna, men tänker att folk antagligen inte menade vad de sa (han kanske utgick ifrån hur politiker brukar funka), så han och hans kollegor klubbade istället igenom ett äventyrsbad för över en miljard!

Hur går det annars med Kirunas ekonomi? Inget vidare. Ett besparingsprogram har tagits fram som innebär att skolbarnen inte längre får mjölk till lunchen. När skolmaten är dålig hade ett glas mjölk inneburit att man klarat eftermiddagen, men de pengarna finns alltså inte längre.

Och än värre, i äldreomsorgen ryker efterrätten! Fortsättningsvis blir det bara efterrätt på helgen. Alla som träffat äldre människor vet att det kan bli lite si och så med hungern, beroende på sjukdomar och inte minst mediciner. Många äldre blir undernärda, inte för att de inte har råd att äta utan för att de inte vill. Samtidigt är maten ett av få glädjeämnen på äldreboendet. Så vad fan liksom! Dementa kärringar ska dö i misär medan politikerna inviger det nya äventyrsbadet.

Det är här jag börjar tänka på tjära och fjädrar. Nu menar inte jag att Kirunaborna (nödvändigtvis) ska hälla tjära över sina kommunpolitiker och därefter rulla in dem i fjädrar, men jag skulle önska att politiker någon gång får en akut insikt i vad deras beslut innebär för folk och vad dessa känner.

Jag skulle önska att Gunnar Selberg inte kan gå på Östlunds Snabbköp i Kiruna utan att en Kirunabo kommer fram till honom och sakligt berättar att hans eller hennes mormor håller på att förtvina eftersom den goda blåbärspajen hon tidigare kunde se fram emot nu ersatts av ett äventyrsbad som bara politiker ville ha, och antagligen inte ens för att de vill bada där utan som ett monument över deras politiska gärningar. Vidare hoppas jag att Gunnar Selberg själv får tillbringa sina sista år i den äldrevård han saboterat.