På juldagen bloggade jag om att Kiruna
kommun dragit in efterrätterna på kommunala äldreboenden och
mjölken på skollunchen eftersom politikerna prioriterat ett äventyrsbad för miljardbelopp som
nästan ingen annan ville ha.
Nu har nästa rond avslutats.
Det visade sig nämligen att elevernas föräldrar tyckte att
skolmjölken var så viktig att de var villiga att själva köpa in
och leverera den, men det får de inte.
Kommunen kan inte ta emot mjölk som gåva eftersom det skulle kunna
ses som sponsring. Vi tar det igen: Elevernas föräldrar får inte
ge sina barn mjölk på skoltid eftersom det ses som sponsring av
kommunen. Förstår kommunen att de här barnen i första hand
tillhör sina familjer och inte kommunen?!
Detta påminner om när Gislaveds
kommun dragit in läsk på äldreboendena och en handlare i byn
skänkte 480 liter läsk som kommunens kostchef såg till slängdes på soptippen.
Den stora besparingen med att göra det sämre för åldringar är
kanske att de ska vantrivas och dö i förtid?
Det förklarar ändå inte Kiruna
kommuns hat mot skolmjölk, jag tror inte att de vill döda barnen.
Kanske är det ett sätt att riva av plåstret snabbt. Låter de
föräldrarna betala mjölken i år kommer debatten återkomma. Genom
att sätta hårt mot hårt hoppas de att föräldrarna (för att inte
tala om media) ska glömma striden och acceptera mjölklösheten.
Jag skulle vilja säga att det inte kommer att hända, man ger inte upp sina barns rättigheter. Jag håller en tumme på att Carolina Tapani och de andra föräldrarna står på sig, men i och med att jag i detta inlägg kommit ut som fullblodscyniker kommer det kanske inte som en chock att jag gissar att mjölk är ett avslutat kapitel i Kirunas skolor.