Bloggaren och inflencern Aktiepappa skrev följande på Twitter:
”Om du inte kan leva på ditt företagande så är det en hobby.”
Det ligger en del i det, men jag har i långa perioder haft ett
företagande jag inte kunnat leva fullt ut på och tycker dessutom
att det varit klokt att göra så. Därför vill jag problematisera
uttalandet.
Ser man på sitt företag som på
vilket jobb som helst vill man såklart att det ger minst lika mycket
pengar som en anställning. Så himla kul är det inte att lägga en
massa obetalda timmar på bokföring samtidigt som man frånsäger
sig den anställdes trygghet. En fast lön är lika hög vare sig det
går bra eller dåligt för arbetsgivaren.
Men företagande är en livsstil.
Kanske lägger jag ner många timmar, men det är mina timmar, om ni
förstår hur jag tänker. Jag bestämmer själv när jag ska jobba
och i vilken riktning jag ska försöka ta verksamheten. Sedan måste
jag såklart anpassa mig till marknaden, men jag slipper förhålla
mig till en chef vars enda argument är att ”så här har vi alltid
gjort”.
För mig har företagandet varit en
pusselbit av många i tillvaron. Ibland har jag varvat det med
tillfälliga vikariat. Dessutom är det lite flytande vad som är
jobb och vad som är fritid, hobby för att använda Aktiepappas ord.
Poker och förvaltning av pengar är definitivt mer hobby än jobb,
men det kan ändå vara mer lönsamt än arbete och därför värt
att lägga lite mer energi på än jag egentligen skulle vilja
eftersom det samtidigt gör mitt företagande ännu friare.
På sistone har jag t ex skrivit en del
artiklar på norska. Jag får inte extra betalt för att språket jag
skriver på inte är mitt eget och det tar mycket längre tid för
mig att skriva på norska än på svenska. Ingen betalar mig för att
lägga timmar på stavningskontroll, att leta efter speciella uttryck
och hitta formuleringar motsvarande de svenska som sitter i
ryggmärgen. På plussidan är det rena språkkursen för mig att
skriva på norska och det har ett ekonomiskt värde för mig.
Jag drar mig till minnes citatet ”Välj
ett jobb du älskar och du kommer aldrig behöva jobba en dag i ditt
liv”. De lärde tvistar om ifall det var Konfucius eller Mark Twain
som sa det, men alldeles oavsett ligger det något i det också.