En trädgårdsterrorist

Då och då dyker det upp en Youtubekanal i mitt flöde. Det är en kille som under namnet Midlife Stockman städar folks trädgårdar och garageuppfarter. På vardagarna jobbar han med något annat, men eftersom han gillar trädgårdsarbete åker han runt och gör det på helgerna.

Själv har jag fullt sjå med min egen trädgård.

Kanske har han precis som jag lyssnat på Felix S:t Clair Renard när han sa att man bör komma på vad man vill göra och sedan hitta någon som vill betala en för att göra det. Midlife Stockman, eller Sean som han heter, säljer inte sina trädgårdstjänster. Istället erbjuder han dem gratis till äldre och andra som behöver, så filmar han och lägger upp på Youtube. Där har han tvåhundratusen prenumeranter och ungefär lika många visningar i snitt, vilket borde ge en slant, och dessutom får han stöd via sitt Patreon-konto.

Smart! Han tjänar antagligen mer på det än på att sätta upp lappar för att få kunder. På det här sättet blir han dessutom en hjälte för alla gillar väl en som jobbar ideellt åt gamlingar? Nej, inte riktigt alla. I en av hans senaste videos hjälper han kommunen med att städa trädgården till ett ödehus varpå en av grannarna konfronterar honom och sedan ringer polisen.

Alltså, vad är det för fel på människor?! Jag tvivlar inte på att Sean gått runt och filmat en stund, kanske pratat med någon granne för att få ”content” till sin video, men han gör trots allt en god gärning och särskilt de som bor i området borde ju bli överlyckliga för att detta sker. Inte som en person kommenterade videon:

”911: A man across the street is raising the value of my property. SEND A SWAT TEAM NOW!!!”

Hade jag varit sheriffen som dyker upp nio och en halv minut in i videon hade jag varit sugen på att låsa in grannen. Inte för att han heller gör något olagligt (det är varken förbjudet att vara idiot eller bete sig som en skitstövel), men polisen har antagligen annat att göra än att kontrollera fredliga trädgårdsmästare. Mitt i samtalet säger grannen:

”What if he went in his truck and decided to just blow up this whole neighborhood...”

Jag är själv skeptisk av naturen, men har man tänkt spränga ett helt bostadsområde verkar det ganska dumt att först lägga en hel arbetsdag på att klippa gräs och städa där. Nåväl, i skrivande stund har videon åtta miljoner visningar så nu blir grannen också kändis. Han kanske startar en egen Youtubekanal där han trakasserar folk som gör bra grejer. Vem vet, den kanske slår. Det finns ju en marknad för idiot-TV, det får oss andra att känna oss bättre.

Vad var det jag sa...

Det är ingen tröst att få rätt om dåliga saker, men jag fortsätter med en dåres envishet flagga för att ingen svensk borde ta pensionen för given, och varje gång det pratas pension i media kommer fler varningstecken. Det senaste i Folksams rapport återgiven i Dagens PS.

Den allmänna pensionen är nu nere i 44 procent av lönen. Dessutom minskar andelen med tjänstepension och Folksams pensionsexpert konstaterar att det inte går ”som det var tänkt”. Som alla vet går prognoser varken att äta eller betala med, så det kvittar hur det var tänkt om det inte blir så.

Nej, varför skulle ett pyramidspel funka bara för att det är utformat av staten? Man höjer riktåldern med ett år snudd på varje år, vilket resulterar i att vi ”ungdomar” aldrig kommer att nå fram om vi så blir 150 år gamla. Det räcker ändå inte, tycker Folksam som säger att åldersgränserna behöver upp ytterligare tre år nu. Det betyder att vi som är 42-56 måste bli 71 innan vi får ta del av våra egna pensionspengar, och de som är ännu yngre måste vänta ännu längre.

I väntan på vadå...

Fast långt innan dess skjuts det såklart på framtiden igen. Jag vet inte om fler kommer lyssna den här gången (när det kommer till pension är det skrämmande många som har en stark tro på att allt blir bra), men jag försöker ändå. Om du inte är politiker och vill få in pengar efter att du inte kan eller vill jobba längre måste du skaffa dem själv i form av passiva inkomster. Det kan vara börsavkastning, hyresintäkter eller ett eget pyramidspel, men du som fram till nu tänkt att staten kommer att fixa det där – sluta med det!

Betala inte!

Nordkap, Europas nordligaste punkt, högst upp i Norge ungefär 30 mil norr om Treriksröset, är en given turistmagnet för människor från hela världen. De som sköter om anläggningarna där uppe har fattat det och är duktiga på att ta betalt.

Det har uppmärksammats i media och detta faktum uppmärksammade Magnus mig på i ett mejl (tack för det!). Där finns ett upplevelsecentrum som tar 315 kr i entréavgift. Det är blodigt i sig, men blir ännu värre för dem som bara vill besöka kaféet eller souvenirbutiken för då måste de ändå betala entré.

Tidigare tog upplevelsecentret också betalt för parkering (en grusplan mitt i ingenstans), men där har de blivit tvungna att backa. Ingen kan dock hindra dem från att ta över 300 kr per vuxen för att få möjlighet att köpa en kopp kaffe (som gissningsvis också är långt ifrån gratis). Så varför gör de det? För att det lönar sig. En del kunder kommer att vägra, men alltför många kommer att betala. Det är ju bara semester en gång om året och särskilt om man redan pungat ut med minst 15000 kr för att åka Hurtigruten spelar några hundralappar ingen roll i den allmänna konkursen.

Men jo, det gör det faktiskt. Genom att betala överpris accepterar vi överpris. Det är en myt att säljaren bestämmer priset, det gör faktiskt köparen. Det gäller inte bara på Nordkap, det gäller när du köper överprisade festivalbiljetter, betalar 40 kr för en läsk som annars kostar 8 kr, varje gång du handlar i en dyr matbutik och ännu mer om du köper en plastpåse för sju spänn trots att tillverkningskostnaden är tjugo öre.

Beträffande det sista exemplet har jag hört om folk som tycker att det är pinsamt att ta med egna påsar. Jag tänker precis tvärtom! Genom att köpa en påse skulle jag demonstrera att jag har dålig framförhållning och/eller är omdömeslös och lättmanipulerad. Om jag någon gång beger mig till Nordkap kommer jag ta med stormkök och termos och skulle inte skämmas en sekund över att jag snålar in på 315 kr i inträde. Gör jag inte det är jag en del av problemet.

Sveriges bäst betalde sångare

Nej, nu överdrev jag, men nog är han välbetald, Sverigedemokraten David Lång som under partiets EU-valvaka fick den käcka idén att börja sjunga på tyska och som blev förvånad över att det fanns journalister med inspelningsutrustning på en av de största partiernas valvakor.

”Oj, shit, spelar du in det här?!”

No shit, Sherlock, och så var hans riksdagskarriär över. Fast inte riktigt. En gång politiker, alltid politiker. Eftersom Lång blev riksdagsman innan regelverket blev aningen sämre 2014, får han 80 procent av riksdagsarvodet första året och sedan 66 procent av lönen tills han fyller 65 år. I hans fall kommer det bli 8,5 miljoner i fallskärm.

Enda undantaget är ifall han får en annan lön, men då måste det vara just lön. Enklast är att göra som Fredrik Reinfeldt, Göran Persson och många andra politiker gjort innan dess, nämligen att starta ett aktiebolag och bara ta ut pengar som aktieutdelning. Då kan du fortsätta tjäna hur mycket pengar som helst utan att inkomstgarantin påverkas.

”En räkmacka beställd!”

Det är bara att konstatera att man inte behöver vara särskilt bra på att sjunga för att tjäna stora pengar på att göra det. Men det hade Håkan Hellström kunnat berätta redan när han gastade om sorg i Göteborg. Jag känner ingen sorg för David Lång heller.

Låt idioterna betala!

Det diskuteras ibland om huruvida rökare ska få subventionerad vård när de själva åstadkommit hälsoproblemen. Samma med idrottare som kanske fått problem med fötterna efter att ha sprungit tio mil i sträck, något som rent logiskt inte borde vara nyttigt.

Undertecknad ägnar sig ibland åt barfotalöpning, med varierande resultat.

Jag förstår resonemanget, men tycker inte att samhället ska göra enskilda bedömningar av i vilken grad vårdbehovet var självförvållat. Fast jag börjar fundera över om man inte borde göra undantag vid ”skönhetsoperationer”, människor som saknar medicinska problem tills de sprutar in nervgift, fett och kemi i kroppen för att de inbillar sig att det är snyggt. Det är det inte.

Nyligen kunde vi läsa om ”Anna” från Östergötland som tvingades till sex besök på akuten efter att ha sprutat in fillers i läpparna. I reportaget framkommer att ”Anna” välkomnar hårdare regler, men så länge det finns idioter kommer det att finnas lurendrejare. Är det rimligt att bara den ena av dessa bägge grupper ska ta ansvar?

Jag kanske framstår som en sur gubbe nu, men skulle inte många av problemen med oseriösa aktörer i ”skönhetsbranschen” försvinna ifall alla patienter innan ingrepp som helt saknar medicinsk grund eller är en följd av exempelvis en trafikolycka tvingades skriva på ett papper där de accepterar att eventuella komplikationer efter ingreppet inte kommer att subventioneras av den skattefinansierade vården?

Är det så viktigt att skaffa ankläppar eller ett rynkfritt, men tillsynes stelopererat ansikte att man är villig att betala priset det kostar om skiten träffar fläkten, då får man göra det. Kanske finns det försäkringsbolag villiga att ta smällen, då kan de inrätta en försäkring för ändamålet. Eller så får patienten betala själv. Jag vill i alla fall inte göra det.

Att bo i bilen

Bob Wells och hans Youtubekanal CheapRVliving har jag pratat om tidigare och videon jag nu ska ta upp är tre år gammal, så egentligen är det inget nytt under solen, men jag tänkte att den kunde passa nu när det är sommar och många har semester och kanske också tid att reflektera över sina liv och varför de hellre är lediga än jobbar.

Bob listar här upp argument för att bo i en van. Vi är nog ganska många som tycker att nackdelarna verkar vara fler än fördelarna med att bo i en bil, men jag fastnade för hans resonemang fem minuter in i videon. Hyr du din bostad är du på sätt och vis slav under din hyresvärd. Om du istället äger bostaden med lån är du slav under banken. Bägge varianterna gör antagligen att du är tvungen att ha en arbetsgivare och då har du ytterligare en slavdrivare.

Sett ur det perspektivet, är det egentligen ett ovärdigt liv att bo i bilen, som du antagligen tänkte när du läste rubriken? Jag tänkte det själv när jag slog igång videon och då har jag ändå hört Bob förut och vet att han lever ett liv han trivs med.

Och vad kan man egentligen begära mer av livet än att få leva det på ett sätt man vill? Åtminstone i mitt fall måste det ingå i konceptet att ingen chef säger åt mig vad jag ska göra och när jag ska göra det. Det betyder inte att jag inte skulle kunna ta en anställning och lyda order, men det måste vara på mina premisser.

Jag skulle fortfarande inte vilja bo i en van, eller som i Bobs fall i en ombyggd ambulans, men det finns väldigt många mer normala liv som jag hade ratat ännu hårdare.

För bra för att vara sant

Jag har gjort dåliga affärer och kommer garanterat göra fler, men jag ligger i lä för personerna i berättelsen om Solid Capital Group, ett fastighetsbolag som lät svenskar investera i i billiga, men topprenoverade bostäder i Cleveland, USA. Jättebra avkastning från dag 1, runt 20 procent, bara att köpa och se pengarna rulla in på kontot.

Jag fattar att passiva inkomster lockar, men hur lätt kan det vara? Om dessa investeringar vore helt riskfria, varför skulle bolaget och dess företrädare dela med sig av dem istället för att ta vinsten själva? Det må vara floskler att det inte finns gratisluncher och att om något verkar för bra för att vara sant är det förmodligen det, men de stämmer.

Ett annat ordspråk är ”Gräv där du står”. Investera i sånt du begriper. Fastigheter väldigt långt bort, som du aldrig har sett och som lyder under en lagstiftning du aldrig behövt förhålla dig till är motsatsen. Jag kan ingenting om amerikansk fastighetslagstiftning och det jag vet om amerikansk juridik har jag snappat upp i amerikanska filmer ”based on a true story”. Då är det en dålig idé att försöka bli amerikansk fastighetsmagnat.

Varför resonerar stockholmaren ”Lena” tvärtom och köper fem hus i Cleveland av en svensk kvinna i trettioårsåldern med tveksam utbildning och obefintliga meriter? För att hon ”vill leva som en rockstjärna”, men är för lat och talanglös för att lyckas utan att spela roulette och hoppas på råflax? Egentligen ännu värre, hon fattade inte ens att det var det hon gjorde.

Efter att ha köpt det femte huset, fortfarande utan att se röken av någon avkastning, bestämde hon sig för att åka till USA och se vad hon köpt. Det var ju så dags. Svaret var ruckel. Den ”nyrenoverade” värmepannan i det första huset såg ut att vara hundra år gammal, i det andra huset var toaletten bortsliten. Övriga hus var ännu sämre.

Jag fattar inte hur lurendrejare av den här typen tänker, men investerarna är ännu mer obegripliga för mig. Om man i vuxen ålder tror att pengar växer på träd, hur förklarar man då för sig själv att man fortfarande inte blivit snuskigt rik? Om någon vill kasta pengar efter mig skulle jag se det som lite av en varningssignal, men dessa husköpare tycks inte ha tänkt en kritisk tanke.