Nyhetsartiklar handlar ofta om våld
och elände. Ibland vill man läsa om något kul, och utan att det
måste handla om skadeglädje. Helt enkelt berättelser om människor
som gör en genuint glad. Dagens blogginlägg är just en sådan,
efter mejltips från Alexander.
Det handlar om artonårige Robin Tiberg från Sollentuna,
som berättar om sin hobby som växt till en karriär. Som
fjortonåring började Robin putsa fönster i sitt bostadsområde,
sedan klippa gräs och göra annat trädgårdsarbete.
”När folk ser snö tänker de vad kul. När jag ser snön tänker jag att det är en möjlighet att tjäna pengar.”
När han fyllde 18 tog han körkort och
kunde då täcka ett större område. Samtidigt startade han företag,
började ta in extern arbetskraft och är på god väg mot
miljonomsättning vid sidan av heltidsstudier och ett extrajobb. Och
man hör redan företagarjargongen. Visst sparar han tid och pengar på att
inte längre dela ut reklamblad, men han skyndar sig att säga att
det mest handlar om att det var dåligt för miljön.
Jag känner igen mig i Robin. Inte bara
för att jag växte upp i samma kommun och läste samma
gymnasieprogram på samma skola. Även för mig blev att tjäna
pengar, och i lika hög grad att spara dem, tidigt en blandning av
hobby och livsstil, och även för mig blev inkörsporten att börja
hjälpa till hemma med trädgårdsarbete på familjens stora tomt.
Fast jag är rätt säker på att människor som vi hade hittat dit
förr eller senare ändå. Vi är som Mårten Gås, utan mordaspekten då:
Men vad beror det på att vissa barn får ett pengaintresse medan andra blir sportfanatiker, narkomaner eller folkdansare? Jag hade, och har, andra intressen, men det stod tidigt klart att intresset för pengar skulle bli större än de andra intressena tillsammans. Är det arv och DNA eller miljö och uppfostran? Kanske en kombination, som experter säger när de inte har en aning. Men intressant är det, det med. Vad tror du?