Nyhetsartiklar handlar ofta om våld
och elände. Ibland vill man läsa om något kul, och utan att det
måste handla om skadeglädje. Helt enkelt berättelser om människor
som gör en genuint glad. Dagens blogginlägg är just en sådan,
efter mejltips från Alexander.
Det handlar om artonårige Robin Tiberg från Sollentuna,
som berättar om sin hobby som växt till en karriär. Som
fjortonåring började Robin putsa fönster i sitt bostadsområde,
sedan klippa gräs och göra annat trädgårdsarbete.
”När folk ser snö tänker de vad kul. När jag ser snön tänker jag att det är en möjlighet att tjäna pengar.”
När han fyllde 18 tog han körkort och
kunde då täcka ett större område. Samtidigt startade han företag,
började ta in extern arbetskraft och är på god väg mot
miljonomsättning vid sidan av heltidsstudier och ett extrajobb. Och
man hör redan företagarjargongen. Visst sparar han tid och pengar på att
inte längre dela ut reklamblad, men han skyndar sig att säga att
det mest handlar om att det var dåligt för miljön.
Jag känner igen mig i Robin. Inte bara
för att jag växte upp i samma kommun och läste samma
gymnasieprogram på samma skola. Även för mig blev att tjäna
pengar, och i lika hög grad att spara dem, tidigt en blandning av
hobby och livsstil, och även för mig blev inkörsporten att börja
hjälpa till hemma med trädgårdsarbete på familjens stora tomt.
Fast jag är rätt säker på att människor som vi hade hittat dit
förr eller senare ändå. Vi är som Mårten Gås, utan mordaspekten då:
Men vad beror det på att vissa barn får ett pengaintresse medan andra blir sportfanatiker, narkomaner eller folkdansare? Jag hade, och har, andra intressen, men det stod tidigt klart att intresset för pengar skulle bli större än de andra intressena tillsammans. Är det arv och DNA eller miljö och uppfostran? Kanske en kombination, som experter säger när de inte har en aning. Men intressant är det, det med. Vad tror du?
Arv och DNA är absolut en delfaktor tror jag, men mest miljö och uppfostran. Plockat upp lite vetenskaplig konfidens från Trading Places (1983) med Eddie Murphy.
SvaraRaderaFör min del insåg jag snabbt att det var musik som var mitt största intresseområde, och det försörjde mig sedan tills jag blev en vuxen tråkig ingenjör som fortfarande lirar o lyssnar så mycket jag kan o eventuellt drar in extra kosing då och då.
Pengar var jag tvungen att fylla 40 för att bli intresserad av, mera än synen att det aldrig fanns tillräckligt.
Mårten Gås är en lysande låt förövrigt av ett av mina svenska favoritband, i strofen "Överallt var han me´och vid fyllda tjugotre" får vi höra bandets bussförare klämma i från tårna. Bara en sån sak.
/JB
Underbar film ("It was the Dukes, it was the Dukes...")! Normalt tror jag att man överskattar miljö och underskattar DNA, men angående detta är jag inte så säker. Och hur som helst är ju miljö det enda vi kan påverka, vi har ju de kort vi har på handen.
RaderaJa, "Berka" är suverän i att han både saknar gehör och taktkänsla. Ändå är det uppenbart att han gör så gott han kan, det hade ju annars varit lätt att ploja bort det hela när resultatet blir så... annorlunda.
Jag tror arv och miljö samspelar.
SvaraRaderaJag har lyft mig upp på morgonen varje helg från tidig tonår tills jag skaffade körkort och backade in i en bil som fick en repa. Trots glädjerus för ett dagsverke som blev klart på rekordtid gick månadslönen på 3000:- till en gammal tant och en farbrors bil. Idag skulle jag struntat i det, så att säga inte hänga mig själv eller sätta käppar i hjulen. Jag skulle förlåta ynglingen för den goda gärningen att han/jag inte behövde pröjsa. Gubben kunde lärt mig en läxa men var för kär i sina ägodelar.
2008 startade börsåldern. Blev inte jättemycket den perioden utan lärde mig genom misstag.
2020 kom startskottet för mina nuvarande investeringar och allt som kunde vändas på gavs åt kontot som kossingarna arbetar på. Där är de fortfarande än idag och jobbar på. Ingen rast, ingen mat och ingen sömn för dessa hårt arbetande individer.
Ambition kanske spelar roll i livets mix?
(oceantrading247 )
2008 var taskig timing. Själv bestämde jag mig för att börja handla mer aktivt 2001 och i september blev det ett litet bakslag :-(
RaderaMen samma med ambition, går sånt att träna upp eller har/får man det bara?
Jag är osäker på om han bara är lite allmänt arbetsam, eller om han är influerad av den så kallade "red pill" kulturen. Där förespråkas bland annat konstant arbete med sin egen "business" för att inte vara en loser eller "brokie".
SvaraRaderaGanska fascinerande på många sätt.
Eftersom han började som fjortonåring tror jag inte att man ska räkna med att han är del av något större. När jag var fjorton var jag helt dum i huvet, i likhet med de flesta jämnåriga.
RaderaDet vet man aldrig. "Dum i huvet" kan vara en tacksam målgrupp för vissa.
RaderaFast när jag läser lite noggrannare verkar det inte stämma på honom.
"Dum i huvet" är en mycket tacksam målgrupp, det är helt sant. Hur som helst verkar den här killen förvånansvärt befriad från trendtänk.
RaderaJag vet inte vad som driver ungdomar i olika riktningar, men jag har en liknande historia. I området där jag jobbar är det en tjej som fixar med bilar, hjälper till med enklare saker såsom byte av vindrutetorkare, biltvätt eller som just nu; däckbyte! För några hundralappar kommer hon förbi och byter däck hemma hos dig eller där du så önskar. Jag har anlitat henne och hon är grym. Tror hon ska fylla 19 år nu och har precis startat eget företag. Det kommer gå bra för den tjejen :-).
SvaraRaderaDet gör det helt säkert! Hörde om någon kille som gjorde likadant, åkte runt och bytte däck på plats samt skottade snö.
RaderaJag byter alltid mina egna däck, skulle aldrig våga låta någon annan, särskilt en ung person göra det som knappt har körkort själv, de flesta drar för helvete hårt och gör gängpaj och allt möjligt. Hur lat får man vara om man inte klarar av att byta sina egna däck. Nog för att min morfar som är 82 slutat med det, men är man under 70 och inte har sjukdomar...
RaderaDet går ju att efterdra dem själv (och det tycker jag alla skulle göra oavsett om jobbet gjorts av proffs på firma eller av en halvlam apa), men jag vill också gärna göra det jobbet själv. Dels för att jag vet att det blir bra gjort, men också för att hålla kunskapen vid liv för när jag behöver göra det snabbt i regn och mörker.
RaderaJag vet inte om jag vagar kommentera här längre efter gardagens kommentarsfält, men den som vagar den vinner (har jag hört).
SvaraRaderaJag tror att det är mer miljön där man växer upp som betyder nagot, och den uppfostran man far. Jag hade en väldigt sparsam pappa, snal skulle nog en del säga. Mamma däremot var generös, inte med pengar men med att bjuda in, alla var välkomna.
Själv salde jag jultidningar i vart radhusomrade i tonaren, och jag minns speciellt en polis och hans fru, de var sa snälla, köpte av alla oss barn som ringde pa dörren.
Pa 80-talet började jag spara, 100 kr i allemansspar och 200 kr per manad i allemansfond https://sv.wikipedia.org/wiki/Allemansfond. Det var början till mitt mer seriösa sparande.
Det kommer att ga bra för Robin! Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.
/Annika
Ta plats bara! Det är det kommentarsfält är till för.
RaderaJag är nog också inne på att mycket hänger på uppfostran i just det här fallet. Och i så fall är det oerhört viktigt att få vettiga vanor från början.
Allemansspar och allemansfond hade jag glömt. Tror inte jag hade pengar i någon av dem.
Min pappa var en san som klippte upp kaviar- och tandkrämstuber för att krama ut det sista. Själv använder jag en brödkavel för att platta till dem sa att inget ska ga förlorat. Dessutom använder jag vanlig tval, ingen san där tval pa flaska, och när den blir för liten kan man trycka ihop den med en ny tval. Det är svart att göra sig av med vanor man fatt fran uppväxten :).
Radera/Annika
Så sent som nu i veckan skar jag upp en senapsburk och fick säkert ut en extra matsked. Och då hade jag ändå (som jag gör med alla sådana burkar) slagit i några droppar vatten och skakat innehållet innan.
RaderaJag gör för övrigt som du med tvål. Har flytande tvål till gäster, men fast tvål kostar en bråkdel, gissningsvis tio procent, och man blir precis lika ren.
I grunden är det nog arv och miljö? De flesta slösar ju bort pengar så fort de kommer in, likt en naturlag. Sen har vi den där andra minoriteten som gör lite tvärtom, förökar dem. Det gamla marshmallow testet påvisar ju skillnaden på oss människor.
SvaraRaderaMvh Investeraren
Tänk att jag lyckades glömma marshmallowtestet, när vi nu ändå snackar om vanor och arv. För den som missat:
Raderahttps://sparosverige.blogspot.com/2016/05/ekonomisk-spontanitet-ar-alltid-av-ondo.html
Det forskaren visade var att tidigt utvecklat tålamod för uppskjuten belöning visade sig gynnsamt även i vuxen ålder. Men ungarna var ju ändå 5-6 år om jag minns rätt, så det är svårt att säga om det var medfött eller inlärt.
Intressant, jag trodde inte det fanns nån marknad i Sverige för "gräsklipparmän", såsom i USA, Australien och liknande där det finns mängder med företag som kör runt och klipper gräs och rensar ogräs åt folk. På youtube finns väl ett 10-tal kanaler minst med folk som rensar tomter gratis (kolla t.ex. Al Bladez). I våran lokala youtube-kanal dyker det ibland upp ungdomar som erbjuder sig att göra allt mellan himmel och jord när det gäller fastighetsskötsel, jag har alltid undrat om de får några svar. Ingen jag känner anlitar "okvalificerat" folk för att hjälpa dem. Hade varit kul om det funnits mer sånt, om inte för att vi som är på väg in i FIRE hade haft nåt att göra om vi hade önskat tjäna lite mer.
SvaraRaderaDet borde vara en växande marknad i takt med att människor blir slöare. Allt färre orkar ju t ex laga sin egen mat. Själv skulle jag absolut hellre betala för skottning eller gräsklippning än för städning inomhus.
RaderaFast just gräsklippning är väl på väg ut eftersom bekvämligheten skapat gräsklipparrobotar.
Jävligt inspirerande - vem var det som tipsade artikeln och finns det någon länk till den?
SvaraRaderaNu tror jag att du får putsa glasögonen ;-). Längst ner i första stycket står det "efter mejltips från Alexander".
RaderaOch i början av andra stycket är länken, under texten "Robin Tiberg från Sollentuna", men här kan du få den utskriven:
https://www.mitti.se/nyheter/18aringen-som-aldrig-slappar--flitigast-i-sollentuna-6.3.250348.bdd65ff8c9
Mitt fel - shit vad jag missade
RaderaJa, det var två av två faktiskt ;-). Men det är lätt hänt.
RaderaGrymt bra skrivet för övrigt - sjukt hur annorlunda beteendet och handlingarna kan vara mellan tonåringar. Vissa festar, dricker osv. Hur kan det vara så annorlunda? Är det miljön eller hur fan händer det?
RaderaTack! Jag vet verkligen inte. Det är nog därför jag tycker att ämnet är så intressant.
RaderaJag tror nog att hans bästa reklam är nöjda kunder som pratar berättar för sina grannar. Och han behöver nog inte lägga pengar på gymkort...
SvaraRaderaDet är det, men en artikel i lokaltidningen är inte heller fel. Även jag har figurerat i den för c:a hundra år sedan och fick ett par kunder av det.
RaderaDet där med arv och miljö.... Ändå så är det väldigt vanligt att två helsyskon som bor tillsammans får helt olika fritidsintressen, är olika duktiga i skolan och har totalt olika syn på ekonomi, vad saker är "värt" och vad som är kul.
SvaraRaderaTittar närmast på mina egna barn, fast de är lika händiga när det gäller saker som ska fixas hemma (gräsklippning, däckbyte, snöskottning, sjösättning av båt mm) och har samma ekonomiska tänkande så lite stämmer nog. Men de har totalt olika fritidsintressen.
Jag har en princip att när det kommer ett litet barn (nåja de brukar vara ca 11-13 år) och vill sälja jultidningar, då köper jag! För jag vill uppmuntra deras vilja att tjäna pengar själv. Bara att de har motiverat sig att gå runt i villaområdet med stora tomter och därmed långa avstånd (jämfört med dem som bor i tex radhus) i alla väder är värt det.
Däremot när det kommer barn som ska sälja saker till sin idrottsklubb eller skolresa, då köper jag bara av dem jag känner och de som bor väldigt nära (typ hör till samma skola som där mina barn har gått). För det kommer ungdomar från hela Stockholm och vill sälja saker här, då vi bor i ett "rikt" område. Nånstans måste gränsen gå. Då går gränsen vid dem vars föräldrar köpte av mina barn på den tiden det begav sig.
Spargrisen
Helt olika intressen köper jag, och ofta lite olika syn på ekonomi. Men sällan eller aldrig har jag upplevt syskon vara helt olika, som Spara och Slösa. Min erfarenhet är att de ofta drar åt samma håll. Om det sedan beror på arv eller miljö vet jag inte, de delar ju bägge.
RaderaJa, man kan ju inte hjälpa alla, men jag vill också gärna uppmuntra och handla av barn som kämpar på och försöker tjäna egna pengar.
Det är bara miljön tror jag. Syskonen kan vara helt olika. Man präglas av de stimuli kroppen tar in. Grupper och liknande - är jätteviktiga för att hamna på rätt bana och rätt tänk. Sociala medier kan också motivera en.
SvaraRaderaDu kan ha rätt, jag vet verkligen inte.
RaderaStort tack Micke för att du tog upp detta! Min förhoppning var att innehållet skulle bli inspirerande och att folk kan få dela sina tankar i diverse bloggar och liknande. Kul att du också läst samma program och på samma gymnasium; sjuk tillfällighet!
SvaraRadera/Robin T
Tack själv!
RaderaJa, jag minns fortfarande Rudbeck med viss vemodighet. Tyvärr för dig fick du inte samma lärare i företagsekonomi (https://sparosverige.blogspot.com/2016/11/gor-det-nu.html). Han var helt grym.
Såg nyss - mycket fint inlägg! Företagsekonomin gav mig däremot inte samma utbyte som det verkar ha gjort för dig. Trots detta lyckades jag, med en kombination av tur och engagemang, knäppa ett A i kursen.
RaderaKursen entreprenörskap och företagande som jag har nu är något som jag däremot hoppas på kunna gynna mig i framtiden.
Kursen i entreprenörskap och företagande som jag går just nu är däremot något som jag verkligen hoppas kommer att gynna mig i framtiden.
Önskar dig stort lycka till med din fortsatta framgång med Sparo och ekonomin själv - kanske vi i framtiden kan träffas i Norge för att fira framgången (eller åtminstone ta en kaffe och snacka investeringar)! ;)
Hade du haft Uffe som lärare hade det gjort det. Nej, men allvarligt talat är säkert utbildningen helt annorlunda nu. Det är skrämmande nog 34 år sedan jag gick ut gymnasiet. Märkligt ändå eftersom jag fortfarande är i trettioårsåldern :-)
RaderaJag ser fram emot det! Lycka till själv!