Pengar i elsopor

Åttatusen ton elektronik! Det är inte det totala elavfallet per år utan bara den del som inte sopsorteras utan slängs fel, i restavfallet. Det kanske vore något för miljöaktivisterna att ta tag i. Den person jag känt som varit klart sämst på sopsortering var en kvinna som ofta och gärna pratade om hur viktigt det var att lämna över ett bra samhälle till sin dotter, men engagemanget sträckte sig inte så långt som till att sortera sina sopor på ett vettigt sätt. I hennes restavfall låg regelbundet allt från glödlampor till stekpannor. ”Man borde...” räckte inte för att flytta dem därifrån med tankekraft.

Man kan också se till att hemelektronik används så länge det går. Genom att inte uppgradera hela tiden utan behålla de gamla grejerna tills de är slut. För snart fem år sedan köpte jag en hårtrimmer som fortfarande är som ny. Det lönar sig att köpa kvalitet, både för plånboken och miljön.

Innan den hade jag två gratismaskiner jag plockat upp i elsoprummet i bostadsrättsföreningen. Där slutade livet för många fungerande elapparater. Som lampor av olika slag. Om själva armaturerna var trasiga kunde man nästan ge sig på att lyskällorna (allt från billiga glödlampor till dyra LED-lampor) funkade. Jag har fortfarande ett lager från den tiden.

Och så upptäckte jag att det ofta låg motorvärmarkablar där. Det finns i princip bara två system, Defa och Calix, så det är lätt att kolla om de fungerar, och det visade det sig att de nästan alltid gjorde. Jag antar att folk rensat ur sitt källarförråd, hittat anslutningskabeln till en gammal bil de inte längre har och slängt sladden. Varför inte ge bort den, de har garanterat någon i bekantskapskretsen som fortfarande har en bil till kabeln. Om de inte orkar sälja den, jag vet inte hur många begagnade motorvärmarkablar jag plockade med mig, testade, annonserade ut och sålde för ett par hundralappar. Den effektiva tiden per sladd för mig var kanske tio minuter.

Det är inte mycket jag saknar från den bostadsrättsföreningen, eller från Sverige överhuvudtaget, men det där soprummet fyller mig med ett visst vemod, samtidigt som det representerade ett slit- och slängsamhälle jag föraktar.