De allra flesta svenskar som äger sin
bostad har lån på den. Många kommer aldrig betala tillbaka hela
lånet och det är bara de som äger mindre än halva bostaden som
måste amortera. Så säger lagen, men det tycks också nästan vara en naturlag. Det är liksom bara
självklart att man lånar flera miljoner när man flyttar hemifrån,
för att sedan gå och dra på det där lånet hela sitt yrkesliv
eller ännu längre.
Istället är det vi
som reagerar mot detta som upplevs som lite galna. Hur skulle det se
ut liksom, om inte alla vore skuldsatta upp över öronen? Därför
är det intressant att se vad som händer när svensk
amorteringskultur möter annan. Som när skånska Eva flyttar till
Helsingfors och ser fördelarna med hög amorteringstakt eftersom hon uppfattar att det ger henne bättre ekonomi på sikt.
För mig som utlandssvensk är det
alltid intressant att se hur svenskarna uppfattar sig själva.
Särskilt när de säger en sak och gör en annan. Stockholmare på
stan tycker att bolån borde vara tillbakabetalda på nedemot tio år och det är det ju nästan ingen som efterlever.
Jag är (som tjatats på denna blogg) en varm anhängare av att styra sitt eget liv. Att äga mindre än halva sin bostad och därmed vara beroende av arbetsgivare, banker och politiker är ganska exakt motsatsen till det.
Håller helt med dig Sparo, jag tycker att om man har möjlighet bör man amortera av bolånen så snabbt det bara går.
SvaraRaderaDet kanske inte är det ekonomiskt bästa, amorteringspengarna kan ju förränta sig snabbt på börsen istället, men man sover i alla fall bättre om nätterna när man inte är beroende av banken.
Övriga typer av lån, för att till exempel köpa en bil, tycker jag att man inte ens ska överväga.
Där är vi helt överens, både om bolån och billån, men jag tror att vi är en liten minoritet. I alla fall om man tittar på hur folk gör, kanske inte lika tydligt om man istället går på vad de säger.
RaderaJag har alltid varit en förespråkare av att inte amortera, under förutsättning att man istället investerar motsvarande belopp på börsen. Dock fick jag som alla andra ett bryskt uppvaknande häromåret, när våra bostadsräntor steg från ca 1,5 till 4,5 % och våra boendekostander villa + stuga, inkl amortering) steg från 7000 till 17000 per månad!
RaderaEfter detta är jag nu istället inne på att få ned skulderna. Stugan skall säljas till våren, förhoppningsvis med en liten vinst som kan amorteras på villalånet. Våra återstående studieskulder på drygt 500000 kr skall slutamorteras under 2025.
Inga billån, inga konsumtionslån. I övrigt endast belåning på ISK på Nordnet.
Målet är att flytta till mindre och billigare under 2026, för att då bo i ett litet hus som betalas kontakt, helt skuldfria. Den dagen kommer vi båda att kunna sluta arbeta!
/Christoffer S.
Det är ju det som är haken med att ha pengarna investerade istället, att man får mer osäkerhet. Men tycker man att det är värt det och har koll på vad man gör (som jag misstänker att fler i detta kommentarsfält har än befolkningen i stort) kan man absolut välja det.
RaderaJag tycker ändå att du har gjort rätt som bytt sida :-). Lycka till med målet och var inte rädd att ompröva även det ifall det känns rätt.
I Sverige kan man efter att man kommit ned till 50% belåning i princip välja om man vill amortera till en avkastning om 3-4%, eller investera på börsen och få någonstans kring 8-9%(i genomsnitt över tid).
SvaraRaderaJag är lite osäker på i hur många andra länder det ens är en möjlighet, men jag tror att det påverkar lite på marginalen.
Men det är nog inte de som tänker i de banorna som är problemet.
Det finns säkert de som aktivt gör det valet och jag kan inte kritisera det även om det inte hade varit mitt fall.
RaderaOch så finns de som aldrig skulle amortera en krona mer än de måste. Det misstänker jag är samma människor som jublar åt sin skatteåterbäring och ser det som en vinst.
För mig har jag tjänat mycket mer pengar på att låna till min bostad och lägga pengarna jag skulle köpt bostaden för på börsen. Men visst känns det skönt att veta att jag skulle kunna säga hejdå till banken precis när som helst... :)
SvaraRaderaJa, den känslan kan vara nästan lika skön som att göra det. Fördelen med att ha kvar lånet är att slippa tjatet från banken. Både nu och tidigare har jag fått övertyga bankpersonalen att jag inte har lån någon annanstans och alltså inte ratat just dem utan hela systemet.
RaderaJag lånade en mindre summa till mitt första första fastighetsköp 1998. Amorterade av på 5 år. Banken rekommenderade då 30 års amorteringsplan, men jag menade att jag klarade 5 år. Sen dess har jag varit skuldfri. Sett i backspegeln hade jag tjänat på att låna mer, köpt index och inte amortera. Men jag har alltid vetat att jag om jag skulle stå utan inkomster kan jag dra ner utgifterna ordentligt och leva på nästan ingenting utan att tvinga sälja fastigheten. Har varit en trygghet vid byte av arbetsgivare mm.
SvaraRaderaDen känslan tycker jag också är värd mycket. Och vem vet, genom denna trygghet kanske du blivit en tuffare löneförhandlare, så det du eventuellt kunna vinna på börsen kanske du vunnit tillbaka på högre lön.
RaderaJag ser klara fördelar med att frigöra pengar genom ett bostadslån. De pengar du annars hade bundit i bostaden kan du investera och få högre avkastning än vad bostadslånet kostar. Jag struntar i om banken äger halva min bostad eller halva min aktiedepå, bara jag får avkastning på investeringarna.
SvaraRaderaSedan ska man förstås inte ta större risk än vad man kan hantera utan att behöva paniksälja när marknaden går ner.
Om jag hade kunnat låna en miljard med full frihet om när jag skulle betala tillbaka lånet (vilket påminner om bostadslån) skulle jag lätt göra det. Riskspridda investeringar leder över tid alltid till värdeökningar.
Väldigt många av de som blivit rika i Sverige är just bostadsägare som fått hävstång på sin investering med lån.
/Surgubben
Men om du köper aktier vid fel tillfälle så finns risken att du går i personlig konkurs när du inte kan betala räntan på lånen.
Raderahttps://sv.wikipedia.org/wiki/IT-bubblan
https://en.wikipedia.org/wiki/Wall_Street_Crash_of_1929
Jag håller med er bägge. Det finns poänger med bolån, men också risker. Många må ha blivit rika på hävstången från sitt bostadslån, men det är också så att samtliga som gått i personlig konkurs haft lån.
RaderaJag tycker inte heller om att ha skulder och det kändes bra att avbetala bolånet i förtid ett bra tag sedan. Men sedan hjälpte vi spontant ett av barnen att köpa en liten bostadsrätt under börssvackan 22. Då var ett mindre bolån på vårt hus (<15% av värdet) den smidigaste lösningen.
SvaraRaderaNu har börsen repat sig och bufferten vuxit igen och vi skulle faktiskt kunna avbetala lånet men vi drar oss lite eftersom risken finns att vi inte skulle kunna låna igen lika lätt när/om vi skulle behöva pengar igen (gammal bil, renoveringsbehov kring huset - och det finns ett barn till... ) - det blir ju krångligare när man närmar sig pensionsåldern. :-/
Men det känns i alla fall bra att vi skulle kunna lösa lånet när som helst.
Och det finns definitivt ingenting (inte ens en bil) som jag skulle köpa på avbetalning.
Det jag vänder mig emot är inte lån i sig utan att det många gånger verkar självklart att maxa sina lån och minimera sina amorteringar, så självklart att man inte ens reflekterar över alternativen på det sätt du gör.
RaderaEn bostadsrätt i Sverige som jag hade pa 90-talet betalade jag av till banken pa 7-8 ar. Da tänkte jag precis som du, att jag ville vara skuldfri. Nu har jag lan pa min bostad, som jag inte har rad att betala tillbaka men heller inte borde enligt min revisor pga skattemässig effekt. Sa banken äger ca 25% av min lägenhet, och jag har förhandlat mig till en löjligt lag ränta som räcker till dess att jag pensionerat mig och far en regelbunden inkomst igen. Da tror jag nog att jag kan förhandla en förlängning av den laga räntan. Min bank har aldrig begärt att jag ska amortera.
SvaraRadera/Annika
Hängde det bara på bankerna tror jag inte att de skulle vilja ha amorteringar överhuvudtaget. Ju mer du betalar tillbaka desto mindre kund blir du, och märkligt nog behöver de ju inte ha pengarna för att låna ut dem, så de tjänar pengar på all utlåningsränta som överstiger inlåningsräntan.
RaderaEller så väljer man att bo i hyresrätt.
SvaraRaderaDet kan också vara ett rationellt val. Själv har jag bara haft ett enda förstahandskontrakt och efter att ha flyttat därifrån har jag aldrig övervägt att hyra igen, men jag hade en kollega som absolut ville ha tryggheten av att när som helst kunna säga upp lägenheten och flytta, utan att riskera att drabbas av dubbla boenden och dubbla boendekostnader.
RaderaMitt första huslån var ett annuitetslån. Jag tror det var på 10 år. En bra konstruktion. Samma belopp varje månad och amorteringen ökar efterhand som räntekostnaden sjunker.
SvaraRaderaJa, vad hände med dem egentligen? Jag tror knappt att jag hört ordet annuitetslån sedan jag gick ut skolan, och det var rätt länge sedan.
Radera