Ett mejltips från den flitige kommentatorn och tipsaren ”Surgubben” tar upp en frågeställning jag själv stött och blött. Så här skriver han:
”Jag har ofta undrat över och fascinerats av människor som bränner alla pengar de har som hade räckt till ett liv i överflöd.”
Allas portföljer går upp och ner
och det är lätt att vara efterklok, men nu handlar inte detta om
oss vanliga dödliga utan om människor som verkligen badat i pengar.
Surgubbens exempel nr 1:
Den kanadensiske nickaren Christopher
DeVocht började handla med aktier och optioner i Tesla. Om han
visste vad han höll på med eller hade grisflax är svårt att säga,
men det bar sig inte sämre än att hans 675000 kr växte till 3,2
miljarder (415 miljoner kanadensiska dollar). Så då levde han
lycklig i alla sina dagar? Nej, ett år senare rasade Tesla och där
satt DeVocht kvar med alla sina pengar. På grund av belåning var han till slut nere på 0.
Själv påstår han att han velat växla
ner till säkrare investeringar när han låg på 400 miljoner (50
miljoner CAD), men att bankrådgivarna manade honom att köra vidare.
Han har stämt dem så det kanske visar sig vem som sagt vad, men alldeles oavsett var det ju hans pengar
och han som valde att inte sälja.
Surgubbens exempel nr 2 är jag mer bekant med:
Norske Einar Aas är en ekonom som
jobbat hela sitt liv med investeringar i ström. Han började som
riskmanager i ett stort elbolag, startade sedan eget och tjänade
hundratals miljoner på strömderivat. Efter några år la han ner
företaget och investerade istället pengar på egen hand. Det gick
också bra och till slut var han uppe i över två miljarder. Men så
gjorde han en affär som gick åt fel håll under för lång tid, och
det resulterade i att även han förlorade allt.
Det finns svenska exempel också. Det
första jag kommer att tänka på är Lars Gullstedt som ägde Infra
City i Upplands Väsby och gick från mångmiljardär till utfattig.
Ett annat exempel är Carl-Eric Björkegren, miljardär som försvann
för 30 år sedan när hans förmögenhet vänts till personlig
konkurs med ett minus på 1,2 miljarder.
Det Surgubben och jag frågar oss är
varför. Var finner man drivkraften att försöka tjäna ännu mer
pengar när man redan är miljardär? Vill man fortsätta att driva
företag, handla med fastigheter, trejda eller för den delen spela
poker (som pokerproffset Erick Lindgren som trots vinster på
över tio miljoner dollar lyckades gå i personlig konkurs med
skulder på lika mycket), så kan man ju göra det i mindre skala.
Varför inte först plocka undan hundra miljoner och därmed säkra ett fortsatt liv i överflöd istället för att spela kvitt eller dubbelt med hela sitt liv? Jag fattar inte och eftersom jag inte räknar med att någonsin bli så rik undrar jag om någon har en teori om hur det funkar i skallen på dessa människor.
Kvitt eller dubbelt är inte ovanligt inom näringslivet bland höjdare. Är väl något motsvarande spelberoende som gör att man hela tiden måste skruva upp risken för att få dopaminpåslag så knoppen känner sig nöjd.
SvaraRaderaSkillnaden är väl att vissa spelar med egna pengar medan andra gör det med andras pengar. Vet inte om Northvolt är ett bra exempel då vi inte vet allt ännu men mycket tyder på detta.
Ja, kanske är det ett slags spelberoende i botten.
RaderaNorthvolt tycker jag är ett mycket bra exempel på när man leker med andras pengar. Höjdare som får fantasilöner i ett företag som inte tjänat en enda krona och högst troligt aldrig kommer att göra det. Men det ser jag som ett helt annat fenomen, bidragsentreprenörskap.
En väldigt intressant fråga. En tanke som slagit mig är att många extremt rika är det för att de tagit stora risker, exempelvis belånat sig extremt. Man kan kanske misstänka att en del av dessa tror de är guds gåva till folket avseende investeringar och fortsätter i samma anda till det havererar (storhets vansinne). "Många" har nog mycket högre tröskel bli extremt rika eftersom de är nöjda mycket tidigare och blir försiktiga.
SvaraRaderaPersonligen tycker jag den försiktiga varianten är mycket bättre. Samtidigt ser jag i det familjeföretag jag är involverad att det är ha begäret privat som delvis drivit företaget till den storlek det har (familjen där jag är en har totalt hittills plockat ut över 100 mkr i utdelningar). Så personligen investerar jag främst för att säkra pengar för framtiden.
Kan tillägga att vi aldrig haft skulder i bolaget och endast på bostäder privat, men att den som är mest drivande och har störst ha begär nog kunnat tänka sig högre risker och belåning. Vilket driver min test om risktagande.
RaderaDu tänker att människor som är vana att ta hög risk inte kan växla om när de väl lyckats och inte längre behöver riskera? Kanske. Jag tycker ändå att det är märkligt att man inte plockar en klump åt sidan som man ser till inte försvinner, vad som än händer.
RaderaJag håller med dig helt, men tycker man kan se att en del inte klarar göra så. Har några exempel på folk i orten jag bor som inte klarat det. Samtidigt så vet jag andra som gjort det. En killgissning är att merparten lägger undan men det är de som blir panka som syns/hörs och man lägger märke till.
RaderaJa, det får man nästan hoppas.
RaderaDet finns väl en viss prestige i att klättra på "high-score" listan. Och jag kan förstå hur någon höjdare som varit i gamet länge skulle kunna drivas av detta. Men någon random kanadensare? Eller jag själv för den delen? Knappast. För mig räcker 0,01 miljarder utmärkt, även om 0,1 vore roligt.
SvaraRaderaDen där genen saknar jag helt. Det är mig totalt likgiltigt om alla grannar, vänner och folk jag känner är mycket rikare än jag så länge jag har så jag klarar mig.
RaderaDu är nog ovanlig. Finns väl forskning som kortfattat gått ut på vad folk väljer helst. Tjäna 20 tkr/mån och alla andra i omgivningen 15 tkr/mån eller tjäna 25 tkr/mån och alla andra 30tkr/mån. Majoriteten ska då välja 20 och vara den som har det lite bättre än omgivningen än 25 som egentligen skulle göra deras lite bättre.
RaderaJag tror att du har rätt. Samtidigt förstår jag inte riktigt varför.
RaderaFrån miljarder till noll? Uff. Dålig riskspridning!
SvaraRaderaVerkligen!
RaderaJag tror att de helt tappar känslan för vad ett gott liv egentligen är och vad det kostar. Summorna är så stora och abstrakta att de inte har att göra med verkligheten längre. Jag blir alltid glad när jag får läsa om vardagliga lottovinnare som gör helt rimliga saker som att byta tak, köpa husbil, köpa hus till barnen och resa på en "vanlig" safariresa.
SvaraRaderaOM de åtminstone gör något. Jag blir lite ledsen när någon vinner hundra miljoner och köper en Hyundai:
Raderahttps://www.youtube.com/watch?v=nqoqd2UGLxo
Fast såna gubbar som blivit miljardärer kan ju mycket väl ha gjort som jag hade gjort, dvs undan för undan satt undan tillgångar löpande i form av guld och utländsk valuta och typ grävt ner detta i skogen som en katastroffond. Det är ju inget man berättar för folk. Björkegren kanske använde sin katastroffond för att skapa ett nytt liv i Afrika under ny identitet bör maffian knackade på dörren och ville ha tillbaka sina pengar.
SvaraRaderaFörhoppningsvis gör många det, men jag tror att exemplen är uppe är äkta, att exempelvis Einar Aas verkligen är black.
RaderaJust han pokerspelaren har ju gått behandling för spelberoende var jag kan se efteråt så där rör det sig uppenbarligen om att söka kickarna och har man så mycket pengar så krävs det att man spelar med höga summor för att nå dit. Så i det fallet kan jag ha viss förståelse, även om det så klart är väldigt tragiskt.
SvaraRaderaDet är ett begripligare exempel, och poker är ju ändå ett spel. Blir man snuskigt rik på fastigheter är det märkligare att bränna allt.
RaderaTragiska livsöden, fast det vet vi väl alla innerst inne att mängden pengar i sig inte gör oss lyckliga.
SvaraRaderaFör min del är pengar bara ett verktyg för att uppnå det som gör mig lycklig, nämligen friheten i att själv kunna bestämma hur mina dagar ska se ut.
För mig med, och det verkar uppenbart att det inte var nog för dessa.
RaderaSå brukar det gå när man spekulerar. Det är 90/90/90-regeln.
SvaraRadera(90% av alla som spekulerar förlorar minst 90% av sitt kapital på 90 dagar.)
De siffrorna låter ändå helt galna.
Radera