torsdag 23 maj 2019

Konsekvent eller fuskare?

Jag fattar idén med att ”fuska”, att unna sig. Det kan gälla godis, mat, nikotin eller pengar. Men blir det inte mest bara plågsamt?


Jag vet rökare som gått över till att ”feströka”, dvs röka som en borstbindare varje helg, men aldrig på vardagar. På det sättet får de känna på abstinensen varenda vecka. Är det att unna sig? Vore det inte lättare att avstå helt? Eller tjockisar som raserar flera dagars återhållsam diet genom att slå i sig en påse chips och tre chokladkakor.

Är det inte enklare att inrätta sitt liv på ett sånt sätt att man inte känner behov av att fuska sig till ett annat liv? Rena beroenden som cigaretter triggar ju bara behovet, så det ska man självklart inte hålla på med alls, men mat måste man ju ha och det går inte att äta rårivna morötter tre gånger om dagen, så då får man försöka hitta en balans. Hur den ska se ut är nog individuellt, men så fort man ser vissa måltider som ”fusk” är det dags att gå tillbaka till ritbordet. Sade han ödmjukt...


Pengar behöver vi också ganska ofta och en del utgifter är mer nödvändiga än andra. Ibland måste man få köpa något man inte behöver, men oavsett om man gör upp en budget eller gör en bedömning från fall till fall tror jag inte på att slösa som en slags ventil för att lätta på trycket. Kort sagt, skaffa dig ett liv du trivs med istället för ett liv som är lite för pressat så att du ofta eller alltid önskar att få kliva utanför ramarna.

24 kommentarer:

  1. Blir ständigt förbryllad över min vän som alltid unnar sig men som häromsistens inte hade 15000 kr i sparpengar utan var tvungen att låna när bilen gick sönder. Som alltid klagar över brist på pengar trots två inkomster i hushållet och inga barn. Fattar inte hur människan tänker eller bär sig åt eller gör jag det, jag äger tre handväskor och hon 33. Hon har aldrig något att sätta på sig fastän garderoberna bågnar.Är det någon som helst ide att föreslå förändring eller att prata ekonomi, nej för då ser hon ut som om jag pratar grekiska, konstigt det där att det inte går att nå fram, för människan har ju inte fått ärva, vunnit på lotto och alla vet ju hur synd det är om folk som jobbar inom vården som tjänar så dåligt, förutom läkare. Dålig ursäkter för en dålig ekonomi kommer som pärlor på ett radband./ Elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, snärtig avslutning!

      Vad har hon själv för lösning då? Uppenbarligen tycker hon att det är ett problem att hon saknar buffert och även om det känns avlägset märker hon väl att du och andra har den buffert hon skulle behöva.

      Radera
  2. "Ibland måste man få köpa något man inte behöver"

    Whoa, vem är du som har skrivit detta och vart har Sparo tagit vägen? ;-)

    Den eviga diskussionen om vem som unnar sig vad och om det är för mycket eller för lite. Har du inte själv konkluderat att det är "sköt dig själv och skit i andra" som är det givna svaret?

    Annars tycker jag att det är på tiden att du fuskar lite och unnar dig en smartphone! Innerst inne vet du att du behöver en. Go crazy!


    Cheers,

    /P

    SvaraRadera
    Svar
    1. SÅ förutsägbar tror jag faktiskt inte att jag är :-).

      Självklart är det "Sköt dig själv" som gäller:

      "Sköt dig själv och skit i andra
      för dom skiter väl i dig,
      och ingen kan väl klandra dig
      om du blott säger nej.
      För varför ska du hjälpa dom
      som inte hjälper dig?
      Nej, håll i champagneglaset,
      för då stjälper det ej."

      Jag spekulerar mest för att jag är nyfiken på hur människor funkar. Om de tar dålig beslut och konsekvent gör felaktiga val är det såklart upp till dem.

      Smartphones är inte ett "unna"-objekt för mig. När jag lämnar datorn är jag en sån där konstig unna-sig-själv-att-uppleva-verkligheten-kille.

      Radera
  3. Tycker att det är intressant ämne det här med att "unna sig". Vet folk som unnar sig till ekonomiska trångmål. Att unna sig till vräkning t ex. Det är väl bara om man råd som man kan unna sig, inte en rättighet som vissa tycks anse./FU

    SvaraRadera
    Svar
    1. Framförallt blir det ju inte att unna sig då. Vad är nöjet med att sitta på en bar i Västindien och tänka på att lånet man tagit för att ha råd med resan kommer att leda till utmätning?

      Radera
  4. Jag unnar mig själv aldrig något. Istället gör jag vad jag vill och köper det jag behöver. Det som är för dyrt eller omöjligt att göra traktar jag inte efter.
    Är jag onormal?
    /nils

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag slår vad om att de som satt sig själv i skiten pga dåliga köp skulle argumentera för att du bara låtsas att du inte vill ha de där dyra grejerna.

      Radera
    2. @anonym, ungefär samma här. Kring jul eller när jag fyller år så frågar folk vad jag önskar mig. Då svarar jag:
      "Jag har allt jag vill ha och behöver, och om jag inte hade det så hade jag antagligen skaffat det ganska omgående. Men om du prompt måste ge mig något så ser jag ett framtida behov av mat, gärna entrecôte."

      Radera
    3. Alldeles för sällan man får den typen av presenter. "Grattis, här har du toapapper för ett år!"

      Radera
    4. Jag hade en släkting som verkligen ogillade att köpa toapapper så jag köpte en bal i julklapp en gång. Hoppas den räckte länge...

      Radera
    5. Ingen gillar väl att köpa toapapper, men det måste göras. I och för sig bloggade jag nyligen om en snubbe som odlade en växt med stora blad som han använde istället för att det var mer miljömedvetet :-). Givetvis körde han komposttoa.

      Radera
  5. Jag vill inte ha något till jul, födelsedag eller när någon kommer på besök. Det är ärligt menat men en del har svårt för att förstå. Dock, ibland får jag precis vad jag vill ha, dvs ingenting.

    Jag är varken minimalist, religiös, asket eller miljöpartist. Jag vill bara inte ha.
    /nils

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår och håller med. Presenter blir ju sällan så lyckade ändå. Bättre att folk tar med ett glatt humör.

      Radera
  6. Jag kan någorlunda förstå en fuskdag i veckan när det gäller mat för få människor klarar av att hålla på en längre tid så det hjälper dem att fixa dieten 6 dagar i veckan. Det är ju omöjligt att äta i kapp alla kalorier på en dag.

    Lustigt nog har jag haft en kollega som sett fram emot löningen och en annan instämde idag i kören, varefter jag lät undslippa undra om jag får lön den här månaden. Jag hade funderar men inte hunnit kolla. Jag fick kommentaren att det vore skönt att skippa tänka på om man fått lönen eller inte. Jag lämnade därhän för denna gång. Lite lustigt är dock att jag kommit tillbaka efter 9 månaders ledighet utan lön och ändå inte behöver fundera mer över om jag får lön eller inte medan de inte ens klarar en månad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker i och för sig att vågen straffar mig för minsta lilla ibland, men jag tänker mer att fuskandet gör livet svårare. Jag gillar chips och godis, men köper aldrig hem det. Då finns det heller inte "på menyn" när jag handlar. Skulle jag köpa det ibland skulle jag fundera över det varje gång.

      En av mina roligaste lönehistorier var på ett extrajobb där löneavdelningen missat mig en månad, och jag hade jobbat mycket, säkert 50 timmar/vecka, så det var rätt mycket pengar. Jag bad dem helt enkelt lägga det på nästa månad istället. Blicken när lönetanten insåg att jag inte behövde de här pengarna för att betala nästkommande månads mat och hyra var värd mer än all ränta i världen.

      Radera
  7. Jag är inget större fan av varken chips eller godis men däremot efterrätter och bakelser har jag svårt att lämna i kylskåpet. Däremot fixar jag det sällan när jag är hemma. Jag kan köpa mörkt choklad någon gång men ärligt talat så ser jag inte ens godis - och chipshyllorna i affären. Snarare så blir det efterrätt och ett glas eller två med vin. Jag tänker snarare att jag kan äta det då och då men inte varje dag så jag ser det nog inte ens som fuskande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dricker man vin varje dag skapar det andra problem, så det kan jag hushålla med om det finns hemma. Efterrätter kan däremot gå ner. Har jag t ex semlor måste jag ställa upp regler för mig själv, annars skulle det "försvinna" fyra om dagen. Men enklast är om det inte finns.

      Radera
  8. Själv "unnar" jag mig gärna godis ibland, det är nice när man är sugen, men att gå runt och slentrianäta gör bara att man känner sig som någon i lyxfällan. Annars unnar jag mig mest aktier.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är bättre avkastning på aktier än godis (för det mesta).

      Radera
  9. Surströmming, Pitepalt eller stekt salt sill får man det behöver man inte unna sig alls, man blir bara lycklig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pitepalt är en höjdare så länge den är vegetarisk (https://sparosverige.blogspot.com/2017/04/vegetarisk-pitepalt.html). Dock kan jag inte äta för mycket/ofta för det är rätt kaloririkt.

      Radera
  10. Undra om det är så att man föds med dessa beteenden, att det ligger i generna hur det blir? Man får ju hoppas det kan formas :)
    Mvh investera-pengar.blogspot.se

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det ligger mycket i generna, men är det något vi ska kunna fixa genom "livets hårda skola" är det väl just sånt här, att erfarenheten gör oss klokare och mer självmedvetna.

      Radera