onsdag 18 januari 2017

Ansvarsbiten

Jag störde mig i en text på att Nordeaekonomen Ingela Gabrielsson föreslog att man kunde finansiera sitt julfirande med lån. Det där ledde till en diskussion i kommentarsfältet med bloggaren ”Avfart Frihet”, ett eget inlägg av honom och fortsatt diskussion där.

I stora drag var vi nog rätt överens. Det som skiljde var vår syn på vad vi som upplever oss som ekonomiskt upplysta har för ansvar att hjälpa och inspirera vår omgivning att ta tag i sin privatekonomi. Mitt svar är enkelt: Jag har inget sådant ansvar. Hade jag haft egna barn hade jag haft det, men inte för vuxna människor bland släkt och vänner.


Sedan hjälper jag gärna till genom att utveckla min syn på sparande, börshandel osv, alltså det jag skriver om i bloggen. Om någon tänker att jag har kunskap att förmedla svarar jag gärna på frågor och det är inte så att jag kniper käft om människor i sociala sammanhang vill prata pengar. Men ansvar? Nej.

Jag tycker att många tänker väldigt fel när det kommer till pengar. Hyfsat intelligenta och bildade människor kan prioritera så vansinnigt konstigt att jag undrar om de vill testa om jag går på det, eller att de helt enkelt vill ha det sämre än de kan. Alla kommer aldrig att se världen precis som jag och göra sina val utifrån det. Det är inte ens önskvärt.


Privatekonomi är inte raketforskning. Inkomsterna ska täcka utgifterna och avkastningen på överskottet maximeras. Resten är valfritt. Lägre utgifter ger högre marginaler, minskad avkastning lägre marginaler osv. Vill man leva som en kyrkråtta till pensionsdagen gör man det, vill man lägga all ledig tid på börshandel gör man det.

När dåliga beslut leder till dåliga resultat och den som fattat dem (eller bara låtit dem rinna ut i sanden) inte förstår varför saker och ting händer kan ingen annan ta ansvar för situationen. Jag tror inte heller att det är önskvärt. Vi måste göra våra egna magplask och dra våra egna slutsatser. Det ingår i vuxendealen vare sig vi vill eller inte. Sedan kan man ta hjälp, men ansvaret kommer man inte undan.

6 kommentarer:

  1. Hej Micke,

    Tack för omnämnandet!

    Jag tror egentligen att vi har en likartad syn på detta. Kanske går diskussion lite vilse då vi (eller kanske bara jag) inte är helt tydliga med vilket ansvar vi pratar om.

    Vi är helt överens om att alla vuxna person har 100% ansvar för sin egen ekonomi (bortsett från några extrema undantagsfall). Ditt och mitt ansvar där är noll!

    Däremot anser jag att vi alla har ett litet ansvar att sprida budskapet att ekonomi inte är svårt, att det går att göra stora förbättringar med små insatser, etc.

    Oavsett om du anser dig HA något ansvar i spridandet av detta budskap eller ej, anser jag att du TAR ansvaret med råge i och med din blogg.

    Mvh Avfart Frihet

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är inte några milsvida vattendelare mellan vår respektive syn. Det jag tror skiljer sig är att du har en högre tilltro till mänskligheten och dess förmåga medan jag är mer bitter och cynisk.

      Radera
    2. Jag skulle vilja passa på och vara lite ordpolis här Cynisk tolkas av modern media och skolor mm som något dåligt. Det är det inte! Cynismen är en helt fantastiskt fin livsåskådning som innebär att man ser saker som sakerna är helt enkelt. Jag är själv en cyniker och stolt över det!

      Radera
    3. Ja, jag lägger inte heller något negativt värde i det. Inte positivt heller egentligen, ibland är det bra att vara cynisk, ibland inte.

      Radera
  2. Bra inlägg. För övrigt är Sverige sönder-curlat, sedan länge. Tom på Riksdagsnivå har de inte fattat detta med att hushålla med begränsade resurser. Nu är det ju upp till var och en att helt rädda sig själv från det sjunkande skeppet Sverige, de som kan. Mvh http://investera-pengar.blogspot.se/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Till och med? Jag vet inte om riksdagen någonsin skulle haft högre fattningsförmåga än genomsnittet. Inte under min livstid i alla fall.

      Radera