onsdag 4 januari 2017

Cash is not king

I Expressens serie med det förmodade arbetsnamnet ”Fan vad synd det är om alla hela tiden” har de kommit fram till Ethel, 91. ”Ethel Hülst hade lagt undan pengar under hela sitt liv”, men blev tvungen att växla in dem när Riksbanken bytte sedlar. Ethel hade nämligen av någon anledning valt att spara sina pengar i kontanter. En tänkbar anledning framkommer längre ner i artikeln: ”Anders misstänker att hans mamma förvarade pengarna hemma för att kunna beviljas bostadsbidrag.


Då har jag några frågor som reportern inte orkade försöka hitta svaren på:

1. Om Ethels huvudsyfte med att inte sätta in pengarna på banken tidigare var att hon måste verka fattig för att få bostadsbidrag, varför inte ge bort dem som ett förskott på arvet istället? Redan innan 90 måste hon ha tänkt tanken att en stor del av beloppet till slut skulle landa där. För hon hade inte sparat för sig själv ”utan för att ge sin son lite extra guldkant”.

2. Än så länge är det bara 20-, 50- och 1000-lappar som blivit ogiltiga. Hur många tusenlappar kan detta ha gällt? Eftersom man inte fått ut tusingar ur bankomater utan i princip bara i kontantaffärer med skattefuskande hantverkare gissar jag att Ethel inte hade 108 tusenlappar.

3. Lever man för att blåsa staten börjar man växla in pengarna väldigt sent om detta ska bli ett problem. Även om banker måste ställa frågor till sina kunder kommer en 91-årig tant undan med väldigt mycket. Varför inte växla in några tusenlappar åt gången på olika banker, eller shoppa en kexchoklad på 7-eleven och betala med en tusenlapp?


Tro nu inte att jag inte tycker synd om Ethel! Det gör jag. Jag tycker synd om henne för att hon enligt uppgift inte unnade sig själv en ny hörapparat, för att hon kände sig stämplad som brottsling och för att hon ägnade sina sista år åt att må dåligt över pengar.

Kanske tycker jag mest av allt synd om Ethel för att de här problemen hade kunnat undvikas om hon inte (som många andra, kanske främst äldre) hade behandlat pengar som ett tabubelagt ämne, utan istället pratat med sin familj om pengarna, hur hon tänkte och sina förhoppningar efter sin bortgång. Och så hade hennes anhöriga kunnat ryta i på skarpen att hon såklart skulle ”unna sig” en hörapparat och annat som behövdes för att sluttampen av hennes liv skulle bli så bra som möjligt.

Att avsaknad av pengar kan ge huvudvärk och ont i magen förstår jag. Men i detta fall fanns det ju pengar, och ändå verkade de mest ge upphov till problem. Pengar ska ju vara något kul och lustfyllt! Annars finns inga skäl att spara på dem.

15 kommentarer:

  1. Bra att du tar upp denna pajasjournalistik som Expressen ägnar sig åt. Detta att gömma pengar för att få bostadsbidrag går långt ner i åldrarna.

    Själv har jag precis hämtat mig från smällen med Jämställdmyndigheten, men man får försöka kämpa på.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag skulle inte ha några moraliska betänkligheter att göra som henne, men då får man se till att inte sumpa pengarna. Som jag fattar det har hon bara ett barn som enda arvinge. Varför inte skicka över pengarna till honom innan man fyller 91? Hade hon tänkt åka jorden runt? Frågorna hopar sig...

      Radera
  2. Vet inte hur hög pension hon har, men om den inte är så hög, så kan hon ha 100000 kr på banken och ändå få fullt bostadsbidrag tror jag. Varför i hela friden gav hon inte bort pengarna? Min farmor som var född sent 1800-tal, var så snål så hon hade knappast någon mat hemma men kylskåpet var fullt av pengar, brukar tänka att jag får se upp, kan vara ärftligt.
    Att en nittio-åring idag, typ sparar i madrassen, känns väldigt gammeldags. ME

    SvaraRadera
    Svar
    1. Obegripligt! Fast min farmor brukade spara några hundralappar i en bok i bokhyllan. Problemet var att hon glömde bort vilken bok och upprepade processen. När vi kollade han hon 32000 i sina böcker :-).

      Ja, det sägs ju att sparsamhet kan öka med åldern. Det skrämmer även mig.

      Radera
  3. Ödets ironi i att de beskrivs som att hon "ser de som stöld av staten" när hela poängen från hennes håll var att få större bostadsbidrag och därmed själv sno från staten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag scrollade igenom sonens Facebook och kunde snabbt konstatera att han inte har svart bälte i självinsikt.

      Radera
  4. Man måste precis som du gör Sparo, rikta kritik mot journalisten som gör ett riktigt dåligt jobb enligt mig. Tanten har försökt lura staten (mig bland annat) på pengar genom att uppge felaktiga uppgifter för att få bidrag. Är någon kriminell och ska anklagas för stöld så är det iaf inte staten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Staten kan bete sig illa, men är aldrig kriminell eftersom den bestämmer reglerna. Sen vill jag inte heller kalla tanten eller sonen kriminella. Det är skatteplanering, legal eller möjligen i gråzonen.

      Journalisten har jag inget försvar för. Det är så himla lätt att ta en gammal tant i försvar, det gör det inte automatiskt rätt.

      Radera
  5. Ja, det är intressant hur kvällspressen slår upp en sån sak och per default är det helt okritiskt synd om henne. Hon borde snarare skämmas för att ha försökt snilla till sig bostadsbidrag på fel premisser.

    Wow, din farmor alltså =)
    Min mor fick vi till sist att sätta in pengarna hon sparat på banken. Hon ville helst ha dem hemma för hon litade inte på banken (+ psykisk sjukdom). I övrigt hade hon massor av tillit till att ha massor med cash hemma i kombination med en ytterdörr hon aldrig låste mer än när hon gick hemifrån + hemtjänsten var på besök varje dag. Hon ville dock gärna ha iaf en 10-30 K hemma "ifall frysen gick sönder" =)
    Märkligt nog var hon tvärtom tanten du skrev om. Min mor betalade tv-licens i flera år trots att hennes tv inte fungerat på något år.
    Jag fick för mig att det var viktigt för hennes generation att "inte ligga staten till last" och att "göra rätt för sig". Kanske de bara var just den årgången!
    Anna
    Ps Jag tror du skulle klä dig fint utan skägg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Min farmor tror jag inte misstrodde banker, hon var bara lite glömsk :-). Men jävlar vilken frys man skulle få för trettiotusen!

      Det där med att inte ligga staten till last tror jag till viss del beror på hur staten funkar. När det prioriterar Mona Sahlins Mauritiusresor framför dementas vård och mat, då blir åtminstone jag lite mindre sugen på att dra mitt strå till stacken.

      Har provat den skägglösa looken och tyckte den var överskattad. Kallt blev det också. Men man ska aldrig säga aldrig.

      Radera
    2. Ja - fett fin frys för de pengarna =)
      Min mor var född 43 och uppvuxen i efterkrigstiden, tror det hade med det att göra att det det var viktigt för henne att inte ligga varken någon annan eller staten till last. Lite kämpa och klara sig själv fast det är kärvt liksom.
      Nu kan jag inte känna att det känns lika angeläget själv det där med staten (och kapitalet) med tanke på hur de som vi röstat fram avlönas och hur de beter sig.

      Annaigen

      Radera
    3. Precis så jag känner. Farmor var född 1903. Hårt virke i folk på den tiden.

      Radera
  6. Ang sparsamhet! Hörde en skröna för ett tag sedan. Antar att det var en skröna? Om den gamla tanten som hade en jätte gammal säng. Dottern ville överraska och köpte ny säng och lät slänga den gamla madrassen. Den gamla tanten vart alldeles förtvivlad och ville ha tillbaka sin gamla och slitna madrass. Dottern kunde inte förstå varför när den nya var så mjuk och bra. Tydligen litade inte den gamla tanten på banken heller. Så hon hade gömt undan sina besparingar, gissa vart? givetvis i madrassen. ☺ som dom inte fick tillbaka!☺

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och av detta lär vi oss att vill man ärva gör man klokt i att inte slänga andra människors ägodelar :-). Men synd om tanten.

      Radera
    2. Hahah ☺ Ja det kanske är den lärdomen man får dra!

      Radera