Alla som åkt
lokalbuss i en större stad har upplevt detta.
Ett ungdomsgäng kliver på bussen utan att betala, och kommer undan
med det.
Jag förstår busschauffören. Tar han
upp diskussionen får han i bästa fall en spottloska i ansiktet.
Troligare är att de slår ner honom och stjäl bussen. I bägge
lägena får han antagligen sparken för att han ”kränkt
passagerarnas integritet” eller något annat dumt.
”Ursäkta, får jag se på biljetten?”
Jag förstår också trafikchefen som
svarat på insändaren. Han kan inte säga som det är, att de
instruerat sina chaufförer att till varje pris undvika konflikter.
Det skulle bara öka antalet framtida fripassagerare.
Men nog tusan blev det ändå en
kränkning. Chauffören blev kränkt eftersom han inte tilläts göra
sitt jobb, och alla betalande passagerare kränktes eftersom de
indirekt betalar även för gratisåkarna. Jag skulle vilja spinna
vidare på resenärens fråga – var går gränsen? Detta gäller
inte bara en bussresa utan hela samhället. En del jobbar och sliter,
andra åker snålskjuts. Jag pratar inte om gamla och sjuka utan om
de som kan bidra, men ger fan i det.
En kompis åkte buss i Köpenhamn när
samma scenario utspelade sig. Fyra ungdomar kliver på, går förbi
chauffören och sätter sig. Busschauffören la då bussen i
parkeringsläge, uppmanade i mikrofonen de fyra att komma fram och
betala alternativt kliva av bussen, för innan något av dessa
alternativ anammades skulle bussen inte åka vidare. Ingen reaktion.
Efter en halvminut reste sig fyra män från olika delar av bussen,
gick fram till fripassagerarna och slet upp varsin ur stolen.
Chauffören öppnade dörrarna, gratispassagerna slängdes ut och
resan fortsatte.
Jag var ju inte med själv, men litar
på beskrivningen av händelseförloppet. Hade det hänt i
Stockholm hade jag utgått ifrån att det varit en flashmob anordnad
av bussbolaget, men danskar är danskar.
Jag är inte modigare än någon annan. Det är lätt att sitta på nätet och kräva att andra ska betala för sig, men jag hade inte rest mig upp i bussen och är inte förste man att kliva fram till ett gäng som sparkar sönder en busskur eller soptunna. Men kanske måste vi alla ”steppa upp” och göra klart för omgivningen att det inte är okej att inte betala för sig, på bussen och i andra sammanhang.
För övrigt sjunker Sveriges BNP (minus två procent) per capita, samtidigt som befolkningen ökar (plus 1,1 procent). Vaaad kan det bero på? Källa: SCB:s kommentarer till deras senaste rapport (som inga PK- tidningar riktigt vill ge exempel ur). Shit, vad vi är körda som land.
SvaraRaderaÄr det så mycket nu?!
Raderahttps://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/nationalrakenskaper/nationalrakenskaper/nationalrakenskaper-kvartals-och-arsberakningar/pong/publikationer/kommentarer-till-berakningarna-bnp-kvartal13/
RaderaIngen rolig läsning.
RaderaNej jag tänker verkligen inte "steppa upp" när inte ens polisen gör det. Och om de vid något undantagsfall tagit tag i buset kan man ge sig fan på att hovrätten kommer fria och ge drägget ett frikostigt skadestånd. De enda som straffas är vanliga människor som "steppat upp".
SvaraRaderaDet är svårt att inte ta in det i riskbedömningen.
RaderaCivilkurage kallas det väl?! Tyvärr kan det idag sluta med både knivskärning och annan misshandel, kanske inte jättestor risk men tillräckligt för att man ska undvika konfrontation. Jag skulle nog se det som risk av och för busschaufför bara att parkera bussen på det viset.
SvaraRaderaChaufförenas och resebolagens skyldighet ses väl som större att de får fram de betalande personerna i tid i jämförelse med att göra så att alla gör rätt för sig. Ännu ett svårt dilemma med kostnaden för stillastående (och folk som inte kommer i tid till jobb etc.) kontra brottet.
Ja, det är ju trots allt en del enskilda medborgare som tagit sitt ansvar och fått betala med livet, och det är det ju inte värt. Samtidigt vill vi inte leva i ett laglöst land.
RaderaJa det är i princip det enda som "knäcker gängen", att allmänheten sätter ner foten. Jag har ofta inga problem att säga till diverse lunsar som beter sig illa, men har märkt att vissa personer, märkligt nog från andra delar av världen, har en helt annan impulskontroll än vad man är van vid. EN gång sade jag till en idiot som nästan backade på mig, du har du egentligen körkort, då flög denne ut ur bilen och ställde sig med ansiktet några cm från mig och sa nåt dumt, minns inte vad. Jag svarade kort med en rejäl knuff med båda armar och handflator, och vederbörande flög nån meter bak och visste inte vad denne skulle göra. Nu har jag några år med jujutsu bakom mig, och hade antagligen tänkt mig för om det var 5 personer i stället för en. Vet man om att man har uppbackning från alla bussens passagerare hade jag utan tvekan ställt mig längst fram för att avhysa en skock vilddjur från en buss. Ensam... nja. 5 motståndare är lite för många att ha koll på, och man vet inte vad för knivar och annan skit de har på sig. Jag har dock litet hopp om att den konflikträdde svensken skulle göra nåt sånt, man vågar ju inte ens gå fram om nån för hjärtstopp och trillar ihop.
SvaraRaderaVisserligen finns det bra värdelösa poliser, men ska samhället funka måste ändå den tysta massan välja sida.
RaderaJag har ingen direkt erfarenhet, men vid ett tillfälle märkte jag vikten av att inte vika ner sig. Tre killar, svenskar den gången, skrek något åt mig när jag sprang för att hinna möta upp en bil med mina kompisar. Det kändes så jävla onödigt, så jag fick nog, tvärstannade och började gå emot dem. Innan jag var framme bad de om ursäkt och gick åt andra hållet. De kunde ju inte veta att jag inte slagits sedan mellanstadiet.
En mot fem är väl en baggis ;-)
https://youtu.be/QWPfKQJ5oSo?t=177
Ja. Eller varför inte https://youtu.be/_2un1aU7mT0
RaderaDen sista minuten där var lite för jävlig för min smak, men jag förstod andemeningen.
RaderaSnålgrisen, det var lustigt att du nämnde antalet 5 ”motståndare”, det var nämligen precis det jag fick emot mig i en mörk gränd för några år sedan. Utan att vara i närheten av mästare på något vis har även jag tränat kampsport och vet att jag kan ge gott motstånd mot de som ej är betydligt större eller nivåer över kunskap över mig.
RaderaNär man möter 5 st, som jag hann uppfatta det, rätt amatörmässiga ”busfrön” så är min enkla konklusion nej. Är man ej Bruce Lee eller Charles Bronson så har man inte en sportslig 5 mot 1. Jag slocknade rätt fort, men inte innan jag hade blodat ner mina kläder från topp till tå, och då hade jag varken näsblod eller ett enda öppet sår på kroppen, så även om det minnet är borta lär jag försvarat mig.
/JB
Nej, egentligen har man nog ingen chans mot fem även om det gick bra i de bägge videoklippen här ovanför. Men man kanske kan ta en och då skulle jag vända mig till ledaren och förklara att även om dina kompisar kommer banka skiten ur mig sedan ska jag göra mitt yttersta för att knäcka din näsa först. Är det värt den risken är det inte mycket mer man kan göra. Eller ja, man kan ju släppa någon episk replik för historiens skull, som: "Jaha, vad vill ni då, bögjävlar?"
RaderaFör några år sedan var jag med om en skojig upplevelse. Fyra passagerare började att röka i bussen. Det var en lördagskväll och nästan alla skulle in till storstan för att festa. Föraren sa åt dem att släcka cigaretterna. De ropade bara oförskämdheter tillbaka. Föraren stannade bussen öppnade dörrarna och meddelade att den inte körde vidare förrän de slutade att röka. Tiden gick och vi passagerare blev mer och mer otåliga. Festerna väntade ju. Då reste sig en stor och kraftig person och frågade föraren om han skulle kasta av dem. Svar ja! Han kastade av dem och vi åkte vidare. Till saken hör att det var ca sju km till orten vi skulle till.
SvaraRaderaBra att inte irritationen vändes mot föraren. Men vilka idioter som fick en andra chans och inte tog den!
RaderaNär ett av (S)veriges (s)törsta partier inte reagerar mot av deras lokalavdelningar kuppas av maffian. Är landet då inte kört?
SvaraRaderaDet verkar var så svensken vill ha det, att döma av utebliven reaktion. Eller jo reaktion kommer, i form av rättfärdigande av kriminaliteten.
Mvh investera-pengar.blogspot.com
Reagerar gör de nog, men det gäller att inte visa det. Så tänker folk att det var nog ändå ett storm i ett vattenglas och partiet tycks ju ha koll eftersom de tar det med ro.
RaderaJapanerna har löst det där. Där sker påstigning i bak och avstigning i fram. Svårt att planka om enda vägen ut är i fram och där betalar man. Ingen får heller kliva på innan alla som ska av har betalat. Funkar grymt smidigt när alla accepterar.
SvaraRaderaDet låter smart, bara man inte är handikappad eller beroende av rullator.
RaderaDet händer att svenskar också får nog av fripassagerare, här ett ganska färskt exempel.
SvaraRaderahttps://www.youtube.com/watch?v=27Ix0Li051Q
Där var det ord och inga visor. Efter den inledande diskussionen hade jag varit sugen på att lyfta ut den tjatiga tågvärden också, men man får väl ge honom att han var envis.
RaderaDen stackars tågvärden lider nog av påtvingat s.k lågaffektivt bemötande, påtvingat av hans arbetsgivare. Det genomsyrar samhället idag, särskilt i de yrken som har kontakt med människor.
RaderaMm, här blev det inte helt lyckat. Sen är det ju som vanligt med sådana här videos, att man hade velat få en bakgrund och veta vad som hände innan.
RaderaHej Sparo!
SvaraRaderaNågra funderingar som inte är kopplade till inlägget...
Tror du att om man vänjer sig vid att spara hårt, är det svårt att ändra det mindsettet? Att man "far illa" av att sätta sprätt på mer pengar än man måste.
En annan fundering: om det känns motigt att jobba, men man behöver pengarna (och tiden). Hur motivera sig? Hur göra det drägligt under tiden? Känns ändå svårt ibland. Kämpar och räknar ner. Borde distrahera mig. Av flera skäl svårt byta jobb, energikrävande, upplärningsfas, lägre lön.
Har du några kloka tankar?
Det var många kluriga frågor. Jag vet inte hur kloka tankarna jag har är, men jag har tänkt på samtliga, så en och annan åsikt har jag.
RaderaDet där med att vänja sig tror jag väldigt mycket på. Jag läste (och har återgett det i bloggen någonstans) att Ingvar Kamprad gick ner på den lokala torghandeln på lördagseftermiddagarna eftersom den var stängd på söndagar för då var lördag eftermiddag bäst läge att pruta. Han var miljardär då. Det är inte jag och lär aldrig bli, men jag har svårt att se mig själv låta bli att kolla prislappar och leta extrapriser, oavsett ekonomi.
När jag haft tråkiga jobb har jag fokuserat på pengarna, räknat ut hur mycket jag tjänar varje dag och varje vecka. Hur värdelöst jobbet än är blir pengarna alltid en morot. Men även om motivationen kan dippa lite en period har det sällan återhämtat sig för mig. När jag väl börjar vantrivas blir det egentligen bara värre tills jag tar mig därifrån. Så mitt tips blir nog ändå att överväga en ny arbetsgivare eller en helt ny bransch. Nu vet ju jag ingenting, vare sig om ditt jobb eller liv i övrigt, men kanske går det att göra lite stegvis genom att du utbildar dig eller förkovrar dig på nya områden medan du fortfarande jobbar kvar.
De anställningar jag haft som känts bäst är de som jag inte behövt. Första jobbet var pest, sedan gick det lättare och lättare. Som företagare har jag hoppat in och lönearbetat lite extra, mest för att jag under många år hade det väldigt lugnt på somrarna. Då kände jag mig helt oövervinnerlig för hade jag inte trivts hade jag bara kunnat sluta, så då trivdes jag. Funkar du som jag bör du fokusera på att du inte ska ha ditt nuvarande jobb i all framtid, och känns det helt hopplöst skulle du kunna ta in arbetsgivaren i diskussionen. Om du tror att det skulle gå att få ett nytt jobb på samma arbetsplats eller ändra ditt nuvarande så att det passar dig bättre kan det vara en framkomlig väg att berätta för chefen att du inte trivs. Dock är min erfarenhet att de flesta chefer inte fattar att man är på väg bort förrän de har avskedsansökan på skrivbordet, hur tydlig man än varit innan, men det finns undantag och har du inget att förlora kan det vara värt en chansning.
Anonym 21:33. Spara har redan svarat fylligt. Ett ord bara, motivation.
Radera/JB
Gick högstadiet 3 mil tor från hembyn i högstadiet, var väl ca 85-87. Då fick man ut busskort gratis för att kunna pendla just den sträckan. En dag var det en kontrollant på bussen i vår obetydliga utbygd, och jag åkte dit på mitt fullt giltiga busskort för att jag undertecknat det på fel sätt eller med felaktig penna eller något, minns faktiskt ej. Rejäla böter väntade o allmän pinsam utskällning i skolbussen inför alla. Farsan fixade det där sedan då han hade mera mål i mun mot myndighetsperson än jag som ganska ofta godartad 14åring.
SvaraRaderaSamhället har ändrats en del, ja.
/JB
Själv hade jag ett sånt busskort, som räckte till något visst klockslag, typ kl 16. Man kunde köpa ett tillägg, men det var jag för snål för. En gång (kanske flera, minns inte) försökte jag åka på det på kvällstid. Jag höll upp det lite otydligt och hoppades att busschauffören inte skulle se det. Men det gjorde han och ropade tillbaka mig. Så jag klev av bussen och gick hem istället. Det var rätt åt mig och säkert behövde jag motionen.
RaderaJa visst tusan, mycket möjligt att jag tänkte fel och det var begränsat till viss dagtid och inte ressträckningen, jag tror var sant även för mig faktiskt nu när du säger det.
Radera/JB
Om med tanke på att månadskort i Stockholm för ungdomar under denna period kallades 35-kort eftersom de kostade just 35 kr var säkert det där tillägget inte särskilt dyrt, men jag var snål redan då.
RaderaTillägget kostade 35 kr för höstterminen och 40 kr för vårterminen. Då kunde man åka dygnet runt och till alla hörn av SLs område (Norrtälje, Kungsängen/Bro, Södertälje/Gnesta, Nynäshamn och långt ut på Värmdö). Klart värt eftersom man med vanliga skolkortet inte ens kom in till stan. Eller fick åka efter Kl 17. Vilket behövdes om man hade minsta aktivitet eller nån kompis utanför sin egen skola.
RaderaSpargrisen (som alltid åkte in till SL-center första dagen på terminen för att köpa ett. Den dan kunde man åka på det gamla kortet)
Jag hade fritidsaktiviteter 5-6 dagar i veckan, men jag gillade att gå redan på den tiden, och från 15 hade jag moped. Men visst låter det som en struntsumma.
RaderaNu blev jag nyfiken. Vad hade du för fritidsaktiviteter som barn/ung? Kanske ett ämne för ett blogginlägg? Och snälla säg att du hade en Puch Dakota.
RaderaTom-Hjördis
Jag tränade schack, först för egen del och i slutet av högstadiet tränade jag yngre juniorer. För en ganska modest timpeng (40 kr om jag minns rätt) och med så lite ekonomi blir det inget blogginlägg i ekonomiblogg.
RaderaIngen Push Dakota. Först hade jag en Casal, en "stridsvagn" som gick i 60-70 km/h (när den gick, oftast var det jag som måste gå). Sedan bytte jag ut den mot någon vanligare modell som jag glömt.
"I slutet på 1970-talet hade svensk polis synpunkter på att Casal-mopederna gick väldigt fort, vilket resulterade i att en kraftigare svensk strypning infördes på 1979 års modell, innehållande bland annat ny cylinder och smalare 21 mm avgasrör istället för originalets 30 mm. I övrigt var modellerna i stort sett oförändrade, men tank- och sidokåpsdekalerna förändrades genom åren. "
Raderahttps://sv.wikipedia.org/wiki/Casal#Sverige
Jag tyckte väl att 60-70 km/h var lite väl hög hastighet för att vara en moped. Det tyckte tydligen polisen också.
Tom-Hjördis
Jag köpte den begagnad av en kompis och har ingen aning om på vilket sätt den hade trimmats, om det ens var han som gjorde det eller det var före hans tid, men det här var på andra halvan av 80-talet och mopeden var rätt gammal så det är möjligt att den såldes ny innan den där -79-reformen, men jag utgår ändå ifrån att det inte var något som var med från start.
RaderaSom vuxen kan jag tycka att 30 km räcker alldeles utmärkt för en moped, särskilt om den ska framföras av barn utan körkort.
Jag tycker det är konstigt att kollektivtrafiken inte har bilburna trafikkontrollanter som chauffören kan larma (genom att diskret trycka på en knapp i förarhytten). Sedan kan civilklädda trafikkontrollanter stiga på bussen någon/några hållplatser senare och kontrollera passagerarnas färdbiljetter. Alla som har fuskåkt får 1 000 - 2 000 kr i avgift.
SvaraRaderaTom-Hjördis
Undrar om det inte åker runt någon trafikledare i bil, men denne kan väl inte göra så mycket. På den tiden Sverige hade poliser hade man kunnat tänkt sig ett system med larmknapp till dem.
RaderaJag tänker, alltså finns jag. Att Polis-SM i innebandy existerar bevisar att Sverige fortfarande har poliser. ;)
RaderaTom-Hjördis
Jag menade inte att det inte finns poliser utan att det är så få av dem som tycks göra ett vettigt jobb att man inte längre kan räkna med att de finns.
RaderaAtt en av friåkarna tilltalade chauffören med "bror" säger mer än tusen ord. Det indikerar vilka ungdomstyper det handlade om, nämligen de som pga sitt aggressiva beteende inte ens biljetkontrolleras på regionaltåg då det kan bli bråk. En gräddfil har alltså skapats genom denna attityd.
SvaraRaderaSåvida det inte var chaufförens bror kan vi väl utgå ifrån att ingen i gänget hette Olsson, men egentligen tycker jag inte att det spelar någon roll i detta fall. Även om gänget vore helsvenskt hade chauffören inte tagit striden. Uppbackad av vem liksom? Passagerare som tittar ner i golvet eller ett polisväsende som ofta har kötid t o m på akutnumret 112.
Radera