Hur blev det nu då?

I vintras vädrade jag ett dilemma här i bloggen. Frågan var om jag skulle fortsätta att utvidga biodlingen eller under 2025 istället prioritera vinst framför tillväxt. Jag fick många bra synpunkter och bestämde mig så småningom för att försöka ligga kvar på tio kupor.

Nu är det inte så enkelt att jag som biodlare kan bestämma sånt själv. Bisamhällen svärmar och drottningar byts ut av arbetarbina, så under året har jag både delat upp och förenat bisamhällen. Som mest var jag – helt ofrivilligt – uppe i tretton kupor. I skrivande stund har jag elva, men bara nio med drottning, så tar jag snittet där kan man kanske säga att jag har tio.

Det har hur som helst varit ambitionen, att satsa på honungsproduktion istället för fler samhällen, och att inte köpa annan utrustning än den som varit absolut nödvändig. Äntligen skulle jag komma upp på plus och utan att förhäva mig vill jag påstå att strategin varit lyckad. Årets första slungning gav 179 kilo honung, den andra nästan det dubbla. Jag har inte tappat den honungen på glas än, så där har jag ingen exakt siffra, men totalt blir det i alla fall över 500 kilo sommarhonung. Sex kupor flyttades förra veckan för att bina ska få samla ljunghonung, och några till flyttar jag nog i helgen.

Även det ser ut till att kunna bli en lyckad skörd, men det är för tidigt för att veta säkert. Det hänger på vädret de närmaste veckorna. Hur som helst, även om satsningen på ljunghonung skulle bli totalt misslyckad kommer 2025 års biodling ge ett rejält överskott. Hur jag gör nästa år har jag än så länge ingen aning om. Årets vinst gör det roligare att satsa offensivt, men efter att ha jobbat nästan dygnet runt med detta ett tag känner jag att tio kupor kanske blir alldeles lagom 2026. Eller ännu färre. Det får jag klura på när bina gått i ide.