I samband med måndagens inlägg om Eva som fick akut kris med medicin- och matbrist när hennes bostadsbidrag blev några dagar försenat fick jag följande frågor på Twitter.
Längre ner i tråden bad hon om länkar och jag skrev att jag nog utvecklat svar på dessa frågor hundra gånger,
men jag kom på att jag lika gärna kan göra det en hundraförsta gång. Med
det sagt har ni som följt bloggen sett mig föreslå föräldrar
att tidigt lära sina barn om ekonomi genom att låta dem tjäna egna pengar.
Jag har skrivit om olika sätt att spara ihop en tusenlapp, min och Anne Wibbles syn på behovet av en buffert och om hur
viktigt det är att göra prioriteringar.
Där
kom det trots allt några länkar, men nu tänkte jag försöka svara
på fråga för fråga.
”Hur ser du på de som är dåliga på ekonomi? Är de helt enkelt födda så?”
Där finns det
nog många svar. Jag tror inte att någon har med sig ett gott
ekonomiskt sinnelag ända från födseln, men många får tidiga
vanor eller ovanor tack vare sin omgivning. Mest får det tillskrivas
föräldrarna, men träffade vi inte alla en släkting eller farsans
kompis och tänkte att ”jag vill ha det han har” eller ”så där
vill jag aldrig bli”?
Så föds vi ju också med egenskaper.
Någon har hög IQ, någon annan låg impulskontroll. Det sistnämnda
forskades på i samband med Marshmallow-testet där psykologen Walter Mischel upptäckte att barn på 3,5-5,5 år
med dålig impulskontroll tjugo år senare i anmärkningsvärt hög grad hade blivit vuxna med dålig ekonomi och utbildning samt hög BMI.
”Tror du att de kan bli bättre?”
Ja! Hade jag inte varit övertygad
om att människor, inklusive jag själv, kan förbättra sina
förutsättningar för god ekonomi hade jag aldrig startat den här bloggen, och under de tio år som gått har
många i kommentarsfältet vittnat om att de genom livet gått från
ointresserade och dåliga på ekonomi till intresserade och bättre.
Några har till och med hävdat att den här bloggen haft positiv inverkan på
deras ekonomiska sinnelag, vilket såklart är fantastiskt kul att
höra!
Ett parallellt exempel: Som ung var jag helt ointresserad av idrott och
motion. Jag växte sent, var liten och klen, typiskt en sådan som
blev vald sist i skolgymnastiken oavsett sport. Då får man inte direkt blodad tand. När jag växt till mig (185 cm idag) hade jag
sedan länge gett upp. På gymnasiet hängde jag med musiker istället
för med ”sportfånar”, under många år var jag en lätt överviktig
rökare och enda gångerna jag sprang var för att hinna med bussen.
Hade någon då sagt att jag runt 40 skulle bli
intresserad av hälsokost och springa maraton – inte som ett dumt
vad på fyllan utan flera gånger och frivilligt – hade jag inte
trott dem. Men vi människor kan utvecklas, även de som tidigt lär
sig att ekonomi och börsinvesteringar
inte är för dem.
”Är det lathet, okunskap? Finns det olika kategorier av personer som är dåliga på ekonomi?”
Återigen tror jag att det finns
olika svar för olika människor. Definitivt går de att
kategorisera, men människan är mer komplex än så. Vad är lathet
egentligen? Jag tror att få människor vill göra de uppoffringar
som skulle krävas för att bli ekonomiskt oberoende, men det
betyder inte att man är lat, bara att det väntade resultatet inte
är värt insatsen.
Men här kommer också okunskapen in.
Många ser inte kopplingen mellan egna handlingar och resultat lika
tydligt. Som Eva i artikeln, hon verkar anse att hennes bräckligare
ekonomi och minskade marginaler beror på staten. Jag anser att det till största del beror på henne själv. Det positiva med det är
att det går att göra något åt saken.
”Tror du det [är] några som har en dålig ekonomi men faktiskt är bra på ekonomi?”
Ja, men
här beror det lite på vad man menar. Som jag tidigare skrivit om är det sällan de med högst inkomster som har minst ekonomiska problem. Man kan vara bra på att gneta ihop pengar, kanske även
genom börsinvesteringar och andra passiva inkomster, men samtidigt
vara usel på att hålla i pengarna. Kan man ändå ses som bra på
ekonomi? Ja, åtminstone i teorin.
När jag skriver om Eva eller andra som inte kan hålla i pengar är det inte för att gnida in deras hopplöshet. Tvärtom tror jag
att det finns en väg ut ur misären för de allra, allra flesta. Den
som ändå väljer att se mig som en hjärtlös mobbare (och jag kan
inte för mitt liv begripa varför ni då vill följa min blogg) är fria
att göra så – det är ert val.




Bra skrivet ./C
SvaraRaderaTack!
RaderaNja, jag väntar nog hellre på att T-H ska googla fram fakta i frågan. Gärna utförligt med många länkar tvärs och kors.
SvaraRaderaGärna spridda över dygnet också, de efter kl 00.00 brukar vara speciellt läsvärda....
SvaraRaderaFolk är konstiga Sparo. Läste i SVD i morse om barn till en åttioårig man som ansåg sig vara fattigpensionär,. barnen har skrivit till psykologen.
SvaraRadera" Fattigpensionär säger pappa,- har tjugo miljoner"
Psykologen: Bekräfta hans känsla - försök inte övertyga honom att han är rik." Pensionen ger ett överskott på tiotusentals kronor i månaden, ändå oroar han sig över sin dåliga pension och kan inte sova om nätterna.
Ibland når man inte fram till människor fast man pekar på det uppenbart tokiga och här verkar det ha slagit till ordentlig. /Eme
Ps, tycker inte du är en hjärtlös mobbare, ds
Undrar om inte pappans inställning kommer sig av medias, och till viss mån politikers, sammanblandning av inkomst och rikedom. Jag läser i stort sett varenda dag om "rika" människor som har hög inkomst, men där det ingenstans framgår om de också har en förmögenhet. Är man en orolig natur och tar intryck av debatten är det kanske lätt att tro att man är fattig om man har låg inkomst.
RaderaMen med det sagt ska de såklart inte bekräfta hans vanföreställning utan istället på ett pedagogiskt sätt visa honom att han har så han klarar sig. Det borde inte vara så svårt för en man med tjugo miljoner på banken och tjugo år kvar till sin hundraårsdag.
Bra skivet och jag kan inte förstå hur någon kan se Sparo som mobbare.
SvaraRaderaMen vi lever i de lättkränktas tidevarv där konstruktiv kritik av vissa grupper/personer alltid ska vändas till att det istället är hat och mobbing. Titta bara på alla politiker som gapar om att de är utsatta för hat så fort som de får kritik/mothugg från någon som tycker annorlunda och faktiskt ofta kan visa fakta på att politikern har fel i sak.
/Ingenjören
Tack!
RaderaJa, hat och kritik blandas ofta ihop, även när kritiken går ut på att redovisa tydliga fakta.