Nyligen var inrikesminister Anders
Ygeman i Malmö. Han ville väl passa på medan det fortfarande går
att åka dit, i alla fall ihop med livvakter och poliser. Bakgrunden
är eskaleringen av den organiserade brottsligheten i staden och att
Ygeman trots allt är ansvarig minister.
Inte oväntat berättade han sedan att
regeringen ser allvarligt på situationen, att man redan infört en
massa åtgärder (som uppenbarligen inte hjälpt) och att man ska ta
krafttag. Men så bestämde han sig också för att skylla ifrån sig
Malmös förfall genom att säga: ”Även alla medborgare har ett
ansvar att inte göda den kriminella verksamheten. Att inte klippa
sig för 50 kronor eller åka taxi för lika lite.”
Om vi börjar med taxiresorna undrar
jag när Ygeman själv betalade ens 50 spänn för att åka taxi.
Kanske var det under SSU-tiden på 80-talet? Fast sedan dess har ju
SSU:s taxivanor utvecklats, vilket vi fick se prov på så sent som i
januari när ordföranden Philip Botström tog en tripp för 7900 kr.
Men Ygemans utspel fick mig att undra
vad det innebär att betala för lite, var gränsen går och hur jag
ska veta det. Själv lägger jag inte en femtiolapp på en klippning,
det tycker jag är alldeles för mycket. Baserat på hur lång tid
det tar att klippa mig själv tycker jag en tia vore lagom. Någon
annan betalar en femhundring utan att blinka, men vem av oss gör
”rätt”?
Jag fattar att Ygeman menar att när
jag betalar frisören 50 kr får denne max behålla 20 kr och det ska
räcka till lön, pension, lokalhyra och övriga kostnader. Är
frisören anställd så att det ska täcka in sociala avgifter och
försäkringar för den anställde blir det såklart ingenting kvar.
Men det är väl inte mitt fel att Ygemans regering skinnar frisersalongens
ägare och anställda?!
En klippning tar kanske en kvart. På
mig skulle den ta två minuter, men genomsnittligt alltså. 50
kr/kvart gör 200 kr/timme, vilket skulle kännas som en helt rimlig
lön i ett friskt samhälle. Slapp vi betala moms och punktskatter på
allt vi köper skulle det även räcka till en skvätt åt staten så
att Ygeman hade råd att anställa de där poliserna som skulle
behövas för att hålla den ordning i Malmö som han redan nu tar
betalt för utan att skapa.
Så vad vore en rimlig lön för Anders
Ygeman? Utifrån arbetsinsats och resultat skulle jag tveklöst
svara: ”Lön?! Glöm det!”