Rättvis lön?

Sommaren är här! Jag tror att jag har bloggat varenda dag sedan mitten av augusti 2017, men eftersom besöken blir färre när vädret blir bättre tänker jag upprepa tidigare somrars mönster och halvera antalet inlägg. Fortsätt gärna hjälpa till att hålla liv i kommentarsfältet så att det ändå händer saker här varje dag.

Men idag blir det ett inlägg, trots röd dag:

Det internationella fotbollsförbundet FIFA har höjt ersättningen för herrspelarna i fotbolls-VM, eller rättare sagt ersättningen till deras klubbar. Detta har retat upp den kvinnliga fotbollsspelaren Caroline Seger. ”Tack vare mitt kön tjänar jag mindre pengar”. Nej, tack vare marknaden.

Själv tycker jag att det är obegripligt att någon vill betala för att titta på när andra sparkar boll, så om hela marknaden vore som jag skulle ingen fotbollsspelare få betalt. Men nu är jag inte normen (här heller), så det finns pengar i idrott som underhållning. Men färre vill titta på damfotboll, det blir mindre publik på matcherna och de som kommer är inte beredda att betala lika mycket pengar som de som går på herrfotboll.

Vi tar ett annat exempel. Under många år var Sanna Kallur Sveriges bäst betalda friidrottare. Att hon tjänade mer än den bästa manliga häcklöparen Robert Cronberg är kanske inte så konstigt. Hon blev inbjuden till alla internationella stortävlingar, Golden League osv, medan han en bra dag kunde ta sig till final i de stora mästerskapen, men oftast åkte ut i semi- eller kvartsfinal.

Men Kallur tjänade även mer än Christian Olsson och Stefan Holm trots att de också var bäst i världen i sina grenar. Gissningsvis för att trestegs- och höjdhoppstävlingar tar flera timmar medan Kallur sprang 100 meter häck på tolv och en halv sekund. Dessutom var hon snyggare och mer ”likeable” än Olsson och Holm. De är säkert goa gubbar, men väckte helt enkelt inte samma känslor. Marknadsekonomi!

Vi tar ett exempel till. Kvinnliga porrstjärnor tjänar mer än dubbelt så mycket som sina manliga kollegor, och bägge könen tjänar mycket sämre nu än innan internet dumpade priserna. Här skulle Caroline Segers argument möjligen funka (”Tack vare mitt kön tjänar jag mindre pengar”), men egentligen är anledningen samma marknadsekonomi som ger henne sämre lön än Zlatan, och Christian Olsson sämre lön än Sanna Kallur. Om det är rättvist eller inte kan diskuteras, men världen är inte rättvis.

Återkommer med ett nytt inlägg på fredag. Ungefär.

Lifta

Att lifta är ju egentligen ett himla smart sätt att ta sig fram. Någon kör, ofta utan passagerare, och någon annan ska samma väg, men saknar fordon. Det kostar inget att plocka upp en liftare, tar ingen tid och kräver ingen planering. Miljövänligt är det också.

Den senaste tiden har jag sett flera exempel på organiserat liftande. Två hippies liftade till Thailand och en finsk tant liftade runt i Finland. Det verkar på ett sätt ligga i tiden.

På ett annat absolut inte! Vägpirater stoppar bilister, rånar eller knivskär dem och snor bilen. Jag skulle aldrig plocka upp en liftare, i stort sett oavsett situation. Jag fattar att varannan liftare inte är Rutger Hauer, men risken är för stor.

Och åt andra hållet. Skulle jag stanna bilen i spöregn och fråga en person som väntar på bussen om han/hon vill ha skjuts skulle jag nog bli anmäld för trakasseri. Det är svårt att glömma den här klassikern:

”Sedan i juni ska kvinnan ha stött på mannen några gånger när hon har varit ute på promenad. Mannen brukar då säga hej till kvinnan – vilket hon nu har anmält till polisen.”

Kanske skulle svenska folket må bra av lite liftarkultur. Fast inte Rutger Hauer-style alltså.

Kundservice 10.30 till halv elva

”Vad i helvete har de för sig inne i banken efter tre?”, frågade sig Hasse & Tage för drygt femtio år sedan. De undrade varför bankerna inte skulle ha samma öppettider som andra butiker.

Häromdagen gick jag till mitt lokala bankkontor för att utföra ett vanligt kassaärende. Klockan var över tre, så det slog mig att de kanske inte skulle ha öppet. Fast inte kan de väl vara lika otillgängliga nu som på 60-talet? Räcker det inte med att de slutat med kontanter, att de ska ha betalt för nästan varenda transaktion och struntuppgift, att de inte betalar någon ränta på sparkontot och att kort och internetbank kostar mer och mer?

Jag borde ha kollat upp det innan jag gick, men behövde ändå röra på mig så jag gick dit. Ni anar nog hur detta slutade. Inte nog med att de hade stängt klockan tre, de bommade igen redan vid lunch. Öppettiden var närmare bestämt 10-13, om man inte hade bokat tid för rådgivning. Men jag behövde inga råd, jag behövde en bankkassörs uppmärksamhet i en minut.

Det fanns en ringklocka för rådgivningskunder och trots att jag insåg att jag var rökt ringde jag på klockan med planen att spela dum och hoppas på tur. Men ingen öppnade. Det såg mörkt ut därinne, så jag antar att personalen gått hem för dagen, en vardag vid halv fyra.

Jag hade inte bråttom med bankärendet, jag behövde promenaden och kunde gå dit igen en annan dag, men jag undrar lite vem banken är till för och om de inte biter sig i foten genom att försöka gömma sig för kunderna. Jag kan gå på banken mitt på dagen, och nu har jag lärt mig deras öppettider också.

Men den bankkund som behöver ta ledigt från jobbet kanske inte är lika överseende. Och i värsta fall kan det gå flera timmar för det finns ju inte längre en bank i varenda kommundel. Det är en annan fråga jag har, är det vettigt att ha kontor mitt i köpcentra? Frisörer och optiker har öppet från tidig morgon till sen kväll och ofta på helgen för att få maximal nytta av lokalhyran. Banken ligger mitt i smeten, öppen för kunder vardagar 10-13.

Betalt beröm blir bättre

Dagens Industri har gjort en undersökning av storbankernas betalda aktieanalyser och kommit fram till att analyserna blir bättre när de analyserade företagen betalar för dem. Nordea såg noll av fjorton aktier som övervärderade. Det här är inget nytt och gäller inte bara storbanker. Jag har tidigare kommit fram till samma sak när det gäller Redeye. Man biter inte den hand som föder en, så funkar alla.

Är det då ens lönt att läsa betalda analyser? Jag tycker det. Siffrorna stämmer troligtvis. Slutsatserna ska man ta med en nypa salt, men det gäller alla analyser. Kanske förtigs siffror som inte stämmer ihop med skribentens tes. Samma där, det gäller alla.

Nu låter det som att jag tycker att det är helt okej att aktiebolag betalar för redaktionell reklam. Det gör jag inte, men de är här för att stanna, de blir fler och det kan vi inte göra ett skit åt. Det vi kan göra är att vara kritisk mot all information, oavsett källa och innehåll. Affärstidningarnas journalister är som bekant inte heller några sanningsvittnen.

Dock ska det redovisas om det är fråga om en så kallad ”uppdragsanalys”. Annars tycker jag inte att man är seriös någonstans och förtjänar varken läsare eller kunder.

Skit i vad folk tycker

Jag börjar tro att det största hindret för att få god ekonomi är det nästan tvångsmässiga behovet att anpassa sig efter omgivningen och rådande normer. ”Vad ska grannarna tycka?”, är en fråga som aldrig någonsin behöver ställas såvida det inte handlar om vad de ska tycka om att du spelar Crazy Frog på repeat nattetid. Är det ditt problem... så har du fler problem.

Men vad grannarna ska tycka om att du har en ful bil eller inte åker på utlandssemester varje år är ickefrågor. Antingen umgås du med grannarna och har fått möjlighet att utveckla dina val, eller också har ni ingen annan kontakt än att ni morsar på varandra när ni träffas ute på gatan – och då kvittar det fullständigt vad de tycker. Jag vill inte heller bli betraktad som ett ufo, men det betyder inte att jag är beredd att leva mitt efter andras förväntningar, människor jag inte ens bryr mig om!

Dessutom tror jag ärligt talat inte att människor uppfattar andras val i någon större utsträckning, de flesta har nog med sina egna. Jag har ingen aning om vad mina grannar har för jobb eller hur mycket pengar mina kusiner tjänar och tror inte att de har större intresse av mig än jag har av dem. Vi människor är helt enkelt inte så intressanta för andra såvida vi inte påverkar deras tillvaro.

Jag har en kompis som springer, men bara snortidiga helgmorgnar när han inte möter andra människor. Jag vet inte vad han tror att de ska tänka. Kanske att han springer långsamt eller har otrendiga skor och kläder. Visst försöker jag också springa med bra hållning och skapligt tempo när jag möter andra löpare, men inte tusan tror jag att de märker det.

På samma sätt tror jag inte att andra uppfattar mina ekonomiska val, och även om de gör det är det ju omöjligt att veta huruvida de tycker att de är vettiga eller vansinniga. Kanske känner de avundsjuka över att jag lyckas få de marginaler de skulle vilja ha. Om det är ett problem (inte alls säkert, avundsjuka kan vara en fantastisk drivkraft) är det garanterat inte mitt problem.

Och ju mindre vettiga val de tycker att jag gör, desto mindre bryr jag mig om deras åsikter. För meningen måste väl ändå vara att vi ska leva våra liv som vi själva önskar. Att konsumera för att passa in i en mall man inte vill passa in i är galet. Den korrekta medicinska termen tror jag är ”typ helt kokobello”.

Palmeutredningen

Så lanserades en nygammal Palmemördare, ”Skandiamannen”. Tydligen ett stendött spår, men skitmagasinet Filter krängde förmodligen några lösnummer. För staten är det en sämre affär. Enligt SVT kostar Palmeutredningen fortfarande tio miljoner om året. Hur mycket den kostat hittills vet väl ingen, jag har sett alla möjliga siffror från några hundra miljoner till en miljard.

I en statsbudget är det såklart småpengar, men till vilken nytta? Det är 32 år sedan Palme blev skjuten. Att någon gärningsman skulle dömas eller att vi någonsin får reda på sanningen tror nog ingen. Det såg Hans Holmér, Ebbe Carlsson, Anna-Greta Leijon, Lisbet Palme och en massa andra klantskallar till redan på åttiotalet.

Det här kanske är lite kontroversiellt, men jag har ingen teori. Jag är kanske den ende svensken som inte tänker uttala mig om vem som sköt Palme. Jag har ingen aning om man borde ha satsat på PKK, polisspåret, EAP eller Sydafrika. Förr hoppades jag lite på Christer Pettersson eftersom han satte min hemkommun Sollentuna på världskartan. Lite som en ambassadör för bygden.

Nu är det hur som helst för sent. Tyvärr, jag hade gärna sett att man fått sätta dit någon, men 42-åringen är död och 33-åringen är också det. T o m Ted Gärdestad som felaktigt pekades ut som ”33-åringen” (någon gav sig fan på att Sollentuna skulle ta hem det här) är död. Och alla spår verkar stendöda. Så dagens spartips till politiker och myndighetspersoner: sluta jaga Palmes mördare. Leta efter senare mördare istället, som kanske lever och bör låsas in innan de mördar ännu fler människor.

”Du får jobbet, men kan du tänka dig att byta namn?”

Sell in May and go away?

Nu börjar det bli bråttom om man ska använda sig av den gamla taktiken att sälja alla börsinnehav i maj. Men ska man det? Tittar vi historiskt är den sämsta börsmånaden faktiskt september, men den svagaste perioden är nu.

Ännu tydligare på den här bilden.

Samtidigt kan ju en positiv jävel (alltså inte jag) invända att börsen i det långa loppet går upp även denna period, om än mycket mindre än höst-vinter. De flesta av oss köper dessutom inte index utan andelar i branscher, regioner och företag.

Jag tror på att tajma marknaden. Jag vet, ”sjukt svårt” och allt det där, men om det inte fanns anledningar till att en del slår index över tid medan andra inte gör det skulle man lika gärna kunna spela på lotto. Dock tycker jag aldrig att man ska gå helt ur eller helt in. Eller rättare sagt, jag tror inte på den taktiken för egen del. Den som trivs med den ska såklart göra så. Men jag tror på att vara hårdare investerad när man tror att börsen har en bra tid framför sig. Nu – ett annat läge.

Någon annan som vill dela med sig av sina strategier? Jag tycker sånt här är sjukt intressant.