”Har försökt att ringa polisen förut men bara blivit kopplad till en röst som säger att dom skickar en blankett som vi kan fylla i och anmäla där. Vi har anmält en gång men dom la ner ärendet.”
Andra förklarar att enda skillnaden
mellan att anmäla och att inte göra det är ytterligare några
timmars jobb. Men det kanske kan behövas för att få ut
försäkringspengar. 22 procent av butikerna anger att de också
utsatts för hot från kunder den senaste månaden. Den typen av
brott är ju helt meningslös att anmäla om polisen ändå inte
försöker lösa dem.
Jag minns när jag själv anmälde en bluffaktura och
när jag anmälde ett bilinbrott. Vid bilinbrottet behövde jag
utredningsnumret till försäkringsbolaget. Bluffakturan hade jag
aldrig anmält idag. Varför skulle jag, för att någon polischef
kan få upp statistiken så att han kan kräva mer pengar? De får
sköta sina budgetförhandlingar själva.
Dock är jag imponerad att någon
fortfarande orkar driva en butik i Sverige. Om kunderna inte
bestämmer sig för att stjäla varorna istället för att betala för
sig hotar de personalen till livet. Skulle det bli några kronor i
vinst plockas de in i skatt, men inte heller då går de till
polisverksamhet. Det finns ju så många andra samhällsproblem –
brist på könsneutrala toaletter, breddning av folktomma cykelvägar,
normkritisk granskning av kommunala hemsidor, inrikesflyg för
politiker, kurser i klimatångestterapi...
Heja Sverige, friskt humör!
Cykelhjälm och testat smör!