En del säger att de veckohandlar på
Den Billiga Affären och sedan kompletteringshandlar i Den Dyra
Närbutiken, men dessa verkar oftast vara sådana som vill
veckohandla, men har för dålig framförhållning, så i praktiken
gör de ändå fem småinköp per vecka, bara det att ett av dem sker
i en annan butik.
Själv är jag utpräglad veckohandlare
och ser följande fördelar.
- Det sparar tid. Hittills har jag nog inte träffat en enda människa som tycker att det är kul att gå i matbutiker, vänta i evighetslånga köer och trängas med högljudda barnfamiljer.
- Lågprisbutiker utanför stadskärnorna är betydligt billigare. Inte på varje enskild vara, men nästan. Och är man konsekvent kommer man att spara tvåsiffrigt i procent på att undvika den lokala affären, vare sig det står Ica, Hemköp eller Coop på den.
- Genom att alltid veckohandla vänjer man sig vid att tänka på allt. Jag skriver upp när något saknas eller börjar ta slut hemma och vet vad jag ska köpa. Om jag hade för vana att handla flera gånger i veckan skulle jag vara slarvigare.
- Om jag trots allt saknar något för att jag glömmer eller för att varan är slut sabbar det inte mitt liv. Jag har lärt mig att improvisera istället för att springa iväg till Den Dyra Närbutiken (som i mitt fall är Ica, så det gick bara inte, de gånger jag försökt har jag mötts av larvigt höga priser). Det finns gott om människor i världen som både saknar affärer och pengar att handla för. Att jag i det perspektivet måste klara mig utan bulgur i en vecka känns bra fånigt.
Handlar du sällan eller ofta? Och har
du en plan med ditt beteende eller ”händer” det bara?