Gör en pensionsanalys! – sponsrat av Fundler

Ni som följt min blogg länge vet säkert att jag alltid varit skeptisk till ett organiserat pensionssparande. Klart att man ska spara pengar till ålderdomen, men jag har nogsamt undvikit att låsa in pengarna i en renodlad pensionslösning.

Men folk sitter trots mitt gapande med ett privat pensionssparande. Eller tjänstepension, det verkar svårt att undvika numera. Med tanke på att de flesta inte ens orkar sprätta upp det brandgula pensionskuvertet en gång om året är det antagligen många som inte har en aning om var de har sina pensionspengar sparande, och än mindre ifall de sitter bra där de sitter.

Inte minst är det avgiften som saboterar en bra avkastning. För pengar som sparas i decennier gör en tiondels procent i avgift skillnad, och i värsta fall handlar det om flera procent i årlig avgift. Där kommer Fundler in med pensionsförvaltning. Avgiften är så pass låg som 0,74 % plus fondavgifter på c:a 0,2 %, så totalt under 1 %.

Ett annat problem med pensionssparande jämfört med en aktiv fond- eller aktieportfölj är att det med fördel ska vara stor skillnad på placeringarna om man har 3 eller 30 år kvar till pensionering. Risknivån bör vara väsentligt högre om man är ung, men i bägge fallen är det viktigt att tänka på procenten.

Det Fundler gör är att analysera dina pensionsförsäkringar, försäkring för försäkring, identifiera förbättringsmöjligheter och hjälpa dig att genomföra förändringarna. I desktopmiljö (men den där flugan med att surfa på mobilen är väl ändå över snart). Det här kommer ta dig max en kvart, så det krävs inga stora vinster för att det ska vara väl investerad tid.

Låt Fundler göra en pensionsanalys om du är det minsta nyfiken. Du fyller i en fullmakt och låter dem kolla och visa dig vilka förbättringsmöjligheter som finns bland 36000 fonder. Du binder dig inte och kan förkasta alla förslag om de känns fel, men det kan ju inte vara fel att ta reda på vad som går att göra. Att inte göra något alls är en av de största riskerna med pensionen, en risk förvånansvärt många tar varenda dag.

OBS! Inlägget är ett reklamsamarbete med Fundler, men åsikterna är mina. Dock inte denna:

Riskinformation: Historisk utveckling är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Hos Fundler investeras dina pengar i fonder som är utvalda med omsorg för att du ska få så hög avkastning som möjligt utan att ta onödiga risker. Om investeringen sker i värdepapper som handlas i annan valuta än svenska kronor tillkommer en valutarisk.  

Förbrukningsartiklar till överpris

Tydligen har kommuner börjat ta betalt för förbrukningsvaror av gamlingarna på äldreboende, t ex i Landskrona och Gislaved. Och inte dåligt betalt! På kvällstidningssvenska handlar hela kostnaden om toapapper, men även om det omfattar lite mer är det för dyrt med 100-120 kr/månad.

Numera specar inte riksnormen för försörjningsstöd (existensminimum) upp förbrukningsvar och hygienkostnader. Räknar jag bakåt från när man gjorde det skulle kostnaden för en ensamstående vuxen ligga på 270 kr. Men det är genomsnittligt och innefattar allt! Jag tror knappast att pensionärerna får deodoranter, krämer och grejer för den nya avgiften.

Om vi börjar med toapapper köper jag en hel bal för under hundringen, 64 rullar. Skulle tro att det går åt ungefär en i månaden för mig. Avrundar jag uppåt blir det 2 kr. En fast tvål kostar en dryg femma, men även den räcker många månader. Schampo går det inte åt så mycket för mig, men det gäller faktiskt även för de flesta över 80. Räknar de in vad gamlingarna förbrukar i form av disk- och tvättmedel blir summan garanterat tvåsiffrig, men hundra spänn? Inkluderat blöjor kanske, men för en åldring på hemmet är det för böveln en del av vården!

”Vakna, fru Olsson! Här är din kateterfaktura.”

Jag drar tre slutsatser av utvecklingen:

1. För en person på äldreboende, som kanske duschar två gånger i veckan är dessa kommuners nya avgift skamligt hög.
2. Kostnaden är dessutom garanterat täckt av de många gånger svindyra avgifterna för mat och boende.
3. Nästa gång ansvariga politiker går på toa hoppas jag att de får svår diarré och först efter det upptäcker att toapappret är slut.

Om det ser ut som en scam...

Det sägs att internetbluffar av typen Nigeriabrev och pyramidspel utformas medvetet idiotiskt för att snabbt sålla fram de allra dummaste som skulle kunna låta sig luras. Så att man inte bränner energi på människor som ställer kritiska frågor för att sedan ändå dra sig ur. Jag tror att jag såg ett sånt exempel häromdagen:

”Vi lär dig hur man investerar.”

Idiot-kund: ”Vad bra! Jag fattar ingenting av det (heller).”

”Börja tjäna pengar på investeringar idag.”

Idiot-kund: ”Vilken tur! Det är ju precis idag jag behöver pengar eftersom livet på något konstigt vis sett till att jag aldrig har några. Men det går nog inte för man behöver säkert ha ett stort kapital för att komma igång.”

”Minimum insättning krävs.”

Idiot-kund: ”Det här måste vara min turdag! Minimum är precis den summa jag har i plånboken.”

Klickar man sig vidare till deras hemsida får man bl a veta följande:

”Bryt den onda cirkeln. Börja tjäna mer än du spenderar.”

Jag skulle ödmjuk av livet vilja påstå att det enda vettiga sättet att komma ur den onda cirkeln är att sluta spendera mer än du tjänar, inte att rätta matsäck efter mun. Men jodå, här jobbar vi baklänges och får reda på att man kan ”tjäna över 46000 kr i månaden”. Varför just det beloppet (eller rättare sagt ”över” det beloppet) får vi inte veta. Inte heller vad man ska göra, vari själva jobbet består. Inte närmare än så här:

”Vem som helst kan ta sig in på den här lukrativa marknaden och börja tjäna pengar på att investera i aktier, råvaror och valutor online.”

Ja, verkligen vem som helst. ”Du behöver ingen tidigare erfarenhet och du kan få utbildning helt gratis.” Jag tänker så här. Varför ge mig utbildning och ”över 46000 kr i månaden” för ett lagligt jobb som vem som helst kan göra? Om en deal verkar vara för bra så är den antagligen det.

Jag kan bara komma på ett undantag – min lägenhet. Rena vrakpriset som synes! Visning på söndag och därefter på tisdag, så dyk upp om du behöver en bostad. Eller sprid ordet till någon som gör det.

Äntligen lugna gatan?

Ibland blir jag chockad av nyheter, inte för att det som hänt har hänt utan för att det inte hänt tidigare. T ex när Bengt Feldreich dog i förra veckan var jag säker på att det hade hänt för många år sedan. Och när Storstockholms Lokaltrafik dagen därpå avbröt samarbetet med Lugna gatan kunde jag svära på att deras skattefinansierade misshandel avslutats för tjugo år sedan.

Det där var ju en taktik man körde när jag var ung, att få bort de värsta busarna från Stockholms gator genom att betala dem för att leka trygghetsvärdar. Ofta utgick de ifrån Fryshuset som var en samlingsplats för drägg i alla grupperingar, från invandrarkickers till skinheads

Under namn som Non Fighting Generation och Guardian Angels fick de med samhällets goda minne gå runt i matchande jackor och skrämma skiten ur ungdomar på stan. En som jag tror var inblandad i någon av organisationerna var ”Kungen av Kungsan”, Paolo Roberto. Ni vet, skådisen.

Jag kan inte klandra försöket. Visst låter det lite galet att understödja de stökigaste ungarna i hopp om att de ska växa med ansvaret, men hade det funkat skulle upphovsmännen geniförklarats. Fast nu gjorde det ju inte det! Lugna Gatan bildades tydligen 1995. Redan då borde det ha varit uppenbart för socialtjänst, politiker, polisen och alla andra att detta funkade lika dåligt som värstingresorna till Västindien hade gjort.

Jag gjorde några sökningar och upptäckte att nästan det enda som skrivits om dessa organisationer de senaste tjugo åren är just att deras anställda dömts för misshandel eller narkotikabrott. Uppdrag Granskning gjorde ett reportage om detta som både jag och SL måste ha missat.

”Uppdrag granskning kan nu avslöja att flera av Lugna gatans trygghetsvärdar begått grova våldsbrott och att flera utreds för brott – samtidigt som de jobbar”.

Men även om SL nu slutat att jobba ihop med Lugna gatan kan jag ge mig tusan på att de kommer att finnas kvar i skattefinansierade projekt i många år framöver. Nej, usch! Tacka vet jag Fasaner på stan.

Är det här nåt?

The Late Show med David Letterman hade ett stående inslag som hette ”Is this anything?”. Det kunde vara en jonglör eller buktalare som uppträdde i några sekunder varefter Letterman och hans sidekick Paul Shaffer ställde sig frågan: ”Is this anything?” Vanligtvis var svaret nej.

I samband med att jag rensat ut min mammas lägenhet har jag många gånger ställt mig frågan, ”Är det här nåt?” (ja, det kändes logiskt att ta den på svenska). En del ska sparas eller ges bort, en del ska säljas, en del slängas. Men väldigt mycket hamnar i kategorin ”Kan det här vara värt något?”. Det är sånt som saknar värde för mig, men kanske kan vara intressant för någon annan.

Exempelvis uppläggningsfat i keramik (det övergår mitt förstånd varför man inte skulle ställa kastrullen på bordet) och elektriska husgeråd som i och för sig är gamla, men som ändå funkar som de ska. Då gör jag en sökning på den information jag hittar. En av grejerna jag mycket väl hade kunnat kasta hittade jag en identisk kopia av på en auktion hos Bukowskis med fyrsiffriga bud.

Märkligast var nog ändå parfymen. Mamma hade halvfulla flaskor ”eau de toilette” och andra franska begrepp som säger mig rätt lite. Jag frågade kvinnor i släkt och vänkrets, men ingen ville ha dem. Eftersom det var exklusiva märken som t o m jag förstod hade kostat en del (troligen presenter, kan inte tänka mig att hon själv lagt de pengarna) gjorde jag ändå en sökning. Jodå, skvättar av begagnad parfym visade sig betinga ett värde.

Ganska okomplicerat drog jag snabbt ihop ett par tusenlappar i lukta-gott-branschen, men det här är en balansgång. När man ska tömma ett bohag kan man inte utreda varenda grej på väg till containern och har man inte obegränsat med utrymme är det heller inte möjligt. Även om jag efter drygt ett decennium som hobbyförsäljare av begagnad skit tycker att jag skaffat ett hum om vad saker kan vara värda blir jag ständigt förvånad.

Hur komma undan plastskatten?

Straffskatt på plastpåsar var nästan det första jag skrev om här på bloggen, i nådens år 2016.

Då berättade att jag inte köper plastpåsar och vad jag skulle spara på det ifall påsarna kostade 5 kr/st genom att ta med egna tygpåsar. Kanske är det där vi landar när plastkassarna fr o m första maj nästa år kostar 3 kr bara i skatt.

Det där stör mig som sagt inte. Jag har tagit med egna bärkassar ända sedan de kostade 1 kr. Men att de där små tunna påsarna man använder för frukt och grönt ska kosta pengar har jag svårt att smälta. Jag kan absolut ta med egna till det med, men maten vägs ju inklusive påse. Jag kan väl inte förväntas betala för min egen påse?!

En variant vore om det togs fram ett standardiserat kärl som går att återanvända, t ex en plastburk, där vikten automatiskt dras bort i kassan. Eller papper, men kassapersonalen skulle nog uppskatta om de kan se innehållet utan att öppna emballaget.

Det är oklart för mig om butikerna måste (eller ens vill) ta ut en avgift för varje fruktpåse eller om det bankas in i priset, men jag är inte alls främmande för att lägga alla lösviktsvaror lösa på bandet. Tyvärr för mitt civila motstånd är gul lök det stökigaste jag handlar. Nästan så att jag blir sugen på att regelbundet köpa lösviktsgodis. Ett kilo sura kryptoniter skulle rulla rätt bra på transportbandet.

Skola i förfall

Vissa dagar tror jag mindre på Sverige än andra. Det är när jag läser sådana här tweets:

Det är så himla lätt att dra ner på skolan för på kort sikt kostar det ingenting. Om årets tioåringar får en dålig skolgång drabbar det inte samhällsekonomin i någon större utsträckning förrän om runt tio år när de hade börjat ge lite intäkter.

Problemet är att när man märker det, och det gör man nu, då är det inte bara att öppna kranen och släppa till resurser, ens om det hade funnits resurser i röret och inte bara rostvatten. För om tweeten stämmer (och jag tvivlar inte) är det inte bara elevernas kunskaper som brister utan även deras lärare och i värsta fall deras lärare. Inte konstigt när man kan bli lärare genom att låta slumpen fylla i högskoleprovet.

Även om utvecklingen skulle vändas nu kommer det att ta decennier innan vi får bra lärare och generationer innan de utbildar vettiga elever. Lyckligtvis finns undantag både i den ena och den andra gruppen, men jag undrar om dessa undantagsfall räcker för att försörja alla andra.

Fast det där med att vända utvecklingen är ju ändå hypotetiskt. Politikerna tävlar om vem som är bäst på att göra ingenting. Jan Björklund hade åtta år på sig att hitta gaspedalen. Fridolin... Ja, ni vet. Och nu sitter Anna Ekström på utbildningsministerposten. Återstår att se vem hon ska skylla på.