Solstollar

Har du någonsin vaknat upp en morgon och tänkta att ”nej, nu har jag på tok för mycket pengar”? Det har Kungsbacka kommun som försökte förvandla en jordplätt i stan till ”innerstadens nya Playa del Sol” - i slutet av oktober!

Planen var visserligen att göra det innan sommaren, men det kom annat emellan och pengarna var ju ändå redan budgeterade. Närmaste bestämt 320000 kr. Så vad fick man då för pengarna? Sju solstolar, tre parasoll (till skydd mot den starka novembersolen), ett lass sand och en bild till Facebooksidan.

Fast det där sista var tydligen inte värt så mycket för när folkets jubel uteblev och istället ersattes av högst rättmätig kritik tog man bort bilden. Till saken hör nämligen att kommunen nästan samtidigt berättade att man behöver spara 20 miljoner på skolan, vilket man till stor del tänkt lösa genom att minska personaltätheten.

Den kortsiktiga Facebookinstallationen (de borde kanske siktat på Snapchat istället) hade visserligen bara täckt 1,6 procent av skolbesparingen, men nog var prioriteringen synnerligen illa vald och jag förstår verkligen inte vad man ville uppnå. Kommunens platsutvecklares förklaring ”Det känns underbart och härligt att kunna göra något på den här lilla och bortglömda platsen” håller inget vidare i mina öron.

Inte utan att man hade velat höra någon politiker reagera likt Örebropartiets Markus Allard när han dampade på frossande i gräddtårta och gav sina politikerkollegor en lektion i prioritering:

Köp en foliehatt?

Ordet foliehatt var med i Språkrådets nyordslista 2011. ”Ordet betecknar en hatt av aluminiumfolie som ska skydda mot strålning och utomjordingars tankeläsning.” Men till skillnad från de flesta sådana ord har detta levt kvar. Jag har däremot aldrig sett en fysisk foliehatt förutom som rena skämt.

Förrän nu när man kan köpa en barnmössa som ”skyddar mot vardagsstrålning”. Företaget som säljer den fastslår:

”Vi bryr oss om våra barn, våra familjer, våra vänner och våra kunder. Vi bryr oss om vår miljö. Och precis som ni så vet inte vi heller vad strålningen gör med oss i morgon, om ett år, om tjugo år eller om hundra år.”

Och sättet att bry sig om sina barn och miljön är alltså bl a genom att sälja en silverfodrad mössa. Jag vill verkligen gilla detta. Här har vi två småbarnsmammor i Saltsjöbaden som har råd och möjlighet att dra igång ett företag med produkter de brinner för. Från början lågstrålande hörlurar, men med tiden även ett slags gravidband som ska skydda ofödda foster från strålning och nu också foliehattar. Det är väl bra?

Nej, hur gärna jag än vill kan jag inte applådera detta. De använder en skrämselpropaganda där de inte ens försöker underbygga sina påståenden med fakta och inte blir det mindre parodiskt av att den enas sambo driver ett företag som säljer nätverksprodukter inom telekom.

Att de dessutom undviker plast för miljöns skull, samtidigt som de säljer kläder med silvertrådar känns helt vansinnigt. Att silver i kläder skulle ge den antibakteriella effekt företaget påstår är ifrågasatt. Något som däremot inte ifrågasätts är huruvida det är skadligt för miljön.

”Silverjonen är lika giftig för vattenlevande organismer som kvicksilver. Det finns även en oro för ett samband mellan antibakteriella ämnen och utveckling av resistenta bakterier. Att halterna åter stiger i våra reningsverk gör att silver genast måste förbjudas.”

Som sagt: ”Vi bryr oss om våra barn, våra familjer, våra vänner och våra kunder. Vi bryr oss om vår miljö.” Vad märkligt... Nu gick min bullshitometer upp på rött.

Dagen V

När jag jobbar vill jag vara förberedd. Det är inte alltid resultatet blir det önskade, men det ska inte bero på slapphänta förberedelser från min sida. Idag ska jag för första gången knäcka extra som mäklare när jag visar min mammas lägenhet för eventuella spekulanter. Det är inte min profession, men jobb är det definitivt.

Under de åtta veckor som gått sedan jag hastigt och olustigt blev lägenhetsförsäljare har jag rensat, sålt, slängt och packat min mammas ägodelar, målat och utfört lättare renoveringar. Men också fixat fram alla papper som behövs när man ska sälja en bostad, som föreningsstadgar, årsredovisningar och energideklaration.

I den sista fasen iordningställdes lägenheten för fotografering. Några möbler slängdes ut, andra hämtades upp från källaren och ett par flyttades dit från mig. Fönster putsades, kakelplattor polerades och golv bonades. Jag inser att jag låter som en Pripps-reklam nu.

Och så är det själva mäklarjobbet. Eftersom lägenheten säljs med Hemverket sköter säljaren visningarna. Jag välkomnar det, av det jag sett av fastighetsmäklare (och de är många!) tror jag mig kunna kompensera min oerfarenhet med engagemang.

Men jobb är det! Jag vet nu vad jag ska trycka på, vad jag tycker är lägenhetens fördelar, hur långt det är till närmaste skola och förskola, men också vilka andra lägenheter som är till salu i föreningen och vilka tider de har visningar. Jag vet på vilka strategiska platser jag ska sätta ut skyltarna som visar spekulanterna till mina visningar och mycket, mycket annat.

Jag har ingen aning om vad lägenheten kommer att säljas för, men jag vet att jag gjort allt som står i min makt för att maximera intresset. Håll tummarna!

Muteborg levererar

Kanske svårt för unga människor att tro på, men det fanns faktiskt en tid då Sverige ansågs vara nästan helt förskonat från korruption. Även om det nog ligger i människans natur att bry sig mer om sina egna pengar än om skattebetalarnas höll sig tjänstemännen till lagar och regler.

Den tiden är borta sedan länge och särskilt tydligt är det i Göteborg, som inte längre är känt för att alla där heter Glenn, spelar fotboll och snickrar till ordvitsar, jobbar på varvet och är ”goa gubbar” i största allmänhet. Nu är det istället Sveriges korruptionshuvudstad med öknamnet Muteborg.

Det senaste exemplet är det kommunala parkeringsbolagets vd Maria Stenström som anlitat en gammal kompis som konsult enligt ett avtal hon knappt kan redogöra för eftersom hon har en muntlig uppgörelse bakom den skrivna.

Att man inte kan jobba med muntliga avtal när det handlar om miljonbelopp av andras pengar borde stå klart för vem som helst. Maria Stenström var dessutom inblandad i en liknande skandal 2012. Men hon fick väl inget straff då utan kunde fortsätta som tidigare.

Det får hon såklart inte den här gången heller. Hon är ”arbetsbefriad året ut”, vilket betyder att Stenström kan kvittera ut sin jättelön i två månader utan att göra ett skit. Sedan har troligen hennes politikervänner plockat fram ett nytt toppjobb i något kommunalt bolag, det femte i ordningen sedan hon började som marknadschef på Göteborg Energi i slutet av 1900-talet.

Det är ju det som skiljer dem från oss. Att om vi gör något liknande får vi sparken, böter och möjligen fängelse. De gör avbön, säger ”Oj, vad tokigt det blev”och så är allt bra.

Jag gav upp kriget

Det har gått en dryg månad sedan jag berättade om kriget med mina chiliplantor. Bladlössen invaderade och den här gången räckte det inte att duscha bort dem med vatten. Inte såpvatten heller.

Det här hade räckt.

Ibland gör man rätt tipsade i kommentarsfältet om att spruta såpsprit på dem. Först tyckte jag att det verkade fungera, men efter någon vecka kom de tillbaka. Jag sprutade igen och de höll sig undan ett tag. Så höll det på tills jag slaktade de värst drabbade plantorna, gned in resten med blandningen, blad för blad, hela stammarna och avslutningsvis hällde jag spriten i jorden.

Efter det idkade jag nolltolerans. Så fort jag såg spår efter bladlöss kastade jag ut hela plantan. Till slut hade jag bara sex plantor kvar och då slutade bladlössen trakassera dem. Tills igår. Då fick jag nog, skördade den återstående frukten och skickade ut plantorna i skogen.

Från början tyckte jag kriget var lite kul. Bladlössen gjorde ju inget annat än att ge sig på de växter jag ändå inte betalat för. Jag ville se om det gick att nöta ut dessa små onda djävlar. Men det blev för jobbigt när jag har två lägenheter jag förtvivlat försöker hålla ordning i. Chilifrukterna får torkas och användas under en annars chililös vinter.

Gör en pensionsanalys! – sponsrat av Fundler

Ni som följt min blogg länge vet säkert att jag alltid varit skeptisk till ett organiserat pensionssparande. Klart att man ska spara pengar till ålderdomen, men jag har nogsamt undvikit att låsa in pengarna i en renodlad pensionslösning.

Men folk sitter trots mitt gapande med ett privat pensionssparande. Eller tjänstepension, det verkar svårt att undvika numera. Med tanke på att de flesta inte ens orkar sprätta upp det brandgula pensionskuvertet en gång om året är det antagligen många som inte har en aning om var de har sina pensionspengar sparande, och än mindre ifall de sitter bra där de sitter.

Inte minst är det avgiften som saboterar en bra avkastning. För pengar som sparas i decennier gör en tiondels procent i avgift skillnad, och i värsta fall handlar det om flera procent i årlig avgift. Där kommer Fundler in med pensionsförvaltning. Avgiften är så pass låg som 0,74 % plus fondavgifter på c:a 0,2 %, så totalt under 1 %.

Ett annat problem med pensionssparande jämfört med en aktiv fond- eller aktieportfölj är att det med fördel ska vara stor skillnad på placeringarna om man har 3 eller 30 år kvar till pensionering. Risknivån bör vara väsentligt högre om man är ung, men i bägge fallen är det viktigt att tänka på procenten.

Det Fundler gör är att analysera dina pensionsförsäkringar, försäkring för försäkring, identifiera förbättringsmöjligheter och hjälpa dig att genomföra förändringarna. I desktopmiljö (men den där flugan med att surfa på mobilen är väl ändå över snart). Det här kommer ta dig max en kvart, så det krävs inga stora vinster för att det ska vara väl investerad tid.

Låt Fundler göra en pensionsanalys om du är det minsta nyfiken. Du fyller i en fullmakt och låter dem kolla och visa dig vilka förbättringsmöjligheter som finns bland 36000 fonder. Du binder dig inte och kan förkasta alla förslag om de känns fel, men det kan ju inte vara fel att ta reda på vad som går att göra. Att inte göra något alls är en av de största riskerna med pensionen, en risk förvånansvärt många tar varenda dag.

OBS! Inlägget är ett reklamsamarbete med Fundler, men åsikterna är mina. Dock inte denna:

Riskinformation: Historisk utveckling är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Hos Fundler investeras dina pengar i fonder som är utvalda med omsorg för att du ska få så hög avkastning som möjligt utan att ta onödiga risker. Om investeringen sker i värdepapper som handlas i annan valuta än svenska kronor tillkommer en valutarisk.  

Förbrukningsartiklar till överpris

Tydligen har kommuner börjat ta betalt för förbrukningsvaror av gamlingarna på äldreboende, t ex i Landskrona och Gislaved. Och inte dåligt betalt! På kvällstidningssvenska handlar hela kostnaden om toapapper, men även om det omfattar lite mer är det för dyrt med 100-120 kr/månad.

Numera specar inte riksnormen för försörjningsstöd (existensminimum) upp förbrukningsvar och hygienkostnader. Räknar jag bakåt från när man gjorde det skulle kostnaden för en ensamstående vuxen ligga på 270 kr. Men det är genomsnittligt och innefattar allt! Jag tror knappast att pensionärerna får deodoranter, krämer och grejer för den nya avgiften.

Om vi börjar med toapapper köper jag en hel bal för under hundringen, 64 rullar. Skulle tro att det går åt ungefär en i månaden för mig. Avrundar jag uppåt blir det 2 kr. En fast tvål kostar en dryg femma, men även den räcker många månader. Schampo går det inte åt så mycket för mig, men det gäller faktiskt även för de flesta över 80. Räknar de in vad gamlingarna förbrukar i form av disk- och tvättmedel blir summan garanterat tvåsiffrig, men hundra spänn? Inkluderat blöjor kanske, men för en åldring på hemmet är det för böveln en del av vården!

”Vakna, fru Olsson! Här är din kateterfaktura.”

Jag drar tre slutsatser av utvecklingen:

1. För en person på äldreboende, som kanske duschar två gånger i veckan är dessa kommuners nya avgift skamligt hög.
2. Kostnaden är dessutom garanterat täckt av de många gånger svindyra avgifterna för mat och boende.
3. Nästa gång ansvariga politiker går på toa hoppas jag att de får svår diarré och först efter det upptäcker att toapappret är slut.