torsdag 25 februari 2021

Avslag från staten överklagas till staten

Jag har lyckligtvis aldrig behövt sjukpenning, men fick en intressant insyn i systemet som jag tänkte dela med mig av.

En vanlig konflikt som uppstår efter att en läkare konstaterar att du är oförmögen att arbeta är att Försäkringskassan avslår din ansökan om stöd eftersom ”för att man ska ha rätt till sjukpenning måste arbetsförmågan vara nedsatt på grund av sjukdom med minst en fjärdedel”, och Försäkringskassans handläggare anser att så inte är fallet. Alltså: Läkaren, som till skillnad mot handläggaren träffar patienten, tycker att arbetsförmåga saknas medan handläggaren, vanligen socionomutbildad, inte håller med. Det utifrån läkarens uppgifter.

Vid det här laget har det gått ett par månader sedan patienten ansökte om sjukpenning. Under tiden får du inte arbetslöshetsersättning eftersom du inte står till arbetsmarknadens förfogande. För anger du det kan du inte få sjukpenning, så då var det ingen idé att ens söka.

Nästa steg är att överklaga beslutet. Till Försäkringskassan. Jajamen, Försäkringskassan avslår och du överklagar till Försäkringskassan. Undrar hur ofta Försäkringskassan slår sig själv på fingrarna och kommer fram till att fel har begåtts. Troligen aldrig. Det enda som händer är att det ryker två månader till.

När Försäkringskassan avslår för andra gången överklagar man beslutet till Förvaltningsrätten. Eller egentligen till Försäkringskassan – för tredje gången. Man ska nämligen skicka sin överklagan till Försäkringskassan som då får reda på om du skaffat ett juridiskt ombud, och kan sedan i lugn och ro läsa igenom dina argument. När de känner sig redo skickar de vidare din ansökan till Förvaltningsrätten, ihop med sina egna argument för att du har fel. Där försvann en månad till, minst.

Sedan får du svar från Förvaltningsrätten. Inte ett beslut, utan ett meddelande om att de tagit emot din överklagan. Själva beslutet kommer efter ytterligare ett par månader, så nu är vi lätt uppe i ett halvår utan ersättning. Och vad tror ni de säger? Ger de dig rätt måste de gå emot sina kompisar på en annan myndighet. Dessutom kommer de då få massor av jobb från andra som överklagar Försäkringskassans beslut.

Det är såklart snudd på helt hopplöst, och det här systemet med överklagan på överklagan bör inte tolkas som rättssäkerhet, för det är det inte. Särskilt inte när motparten (i de fall det inte är motparten man överklagar till) får se din hand innan spelet börjar. Det är en byråkratilabyrint som avser att trötta ut dig. Och det funkar. Själv blir jag trött bara av att läsa om det. 

onsdag 24 februari 2021

45 år

Va, är han inte äldre”, tänker ni nu. Jodå, siffran har inget med min ålder att göra. 45 år är ungefär ett yrkesliv. Dagens ungdomar pluggar längre, men förväntas å andra sidan jobba längre upp i åldrarna. Åtminstone till 70. 75, tyckte Reinfeldt, som väl själv inte gjort ett vettigt hantverk i hela sitt liv.

Många kommer inte så långt utan vill gå i förtid när de är 60, eller ännu tidigare. Bara de gör det med förtidspension är det okej, åtminstone för vänstern. Den som samlar ihop till sin egen pension och går ännu tidigare är paria för alla politiska läger.

Jag fattar att arbetsskador och sjukdomar kan göra att man inte får välja, men många gånger tror jag att det handlar om att man inte tycker att det är kul. För det är himla mycket lättare att ta sig till ett jobb man älskar än ett man hatar. 45 år är en lång tid, så se till att göra något du tycker om.

Därmed inte sagt att du måste ha samma karriär i 45 år. Som kvinnan i Proletären-länken ovan:

Att jobba till 65 eller ännu längre var helt enkelt inte möjligt i yrket som brevbärare. Efter 32 år som brevbärare sade kroppen ifrån.

Andra stretar på.

Hon säger att hon älskade jobbet och gärna hade velat jobba kvar. Samtidigt märkte hon väl att det blev tyngre och jobbigare, och hon räknade knappast med att bli yngre så då kanske det hade varit läge att sadla om. För att dra det till sin spets brukar elitidrottare byta jobb i 30-årsåldern.

Gunde Svan la skidorna på hyllan när han var 29. Det hade verkat lite märkligt om han då ansökt om förtidspension för att han inte hängde med i spåret längre. Istället gjorde han pissiga tv-program i tjugo år. De borde inte ha glatt någon, men han tyckte nog att det var kul och det är kontentan – gör roliga saker under de där 45 åren. Ingen tackar dig för att du vantrivs på jobbet.

tisdag 23 februari 2021

Alla är miljövänner

Att världen nu fasar ut olja och gas innebär mer möjligheter än hot för Alfa Laval”, sa Alfa Lavals vd Tom Erixon till DI. Är det inte märkligt att vartenda företag välkomnar utfasning av allt möjligt? Är det så bra hade de kunnat göra det på eget initiativ.

Det är möjligt att Erixon har rätt, det kan jag inte bedöma. Jag kan bara konstatera att när till och med oljebolagen kallar sig hållbara miljöbolag har orden tappat sin betydelse. Det gör förresten alla industriföretag. SSAB ”vill bli det första fossilfria stålföretaget i världen”.

Grundkriteriet för att få säga att ens produkter är bra för miljön borde väl vara att det är bättre för miljön att köpa deras produkter än att låta bli? Om det räcker med att hitta ett annat företag vars produkter är ännu skitigare är alla bra. Möjligen med undantag för den som är sämst i klassen.

Och så har vi alla företag som borde vara utom tävlan. Här hittar vi exempelvis försäkrings- och bettingbolag. Inga djur kommer till skada i produktionen av deras produkter. För att de inte har produkter, de säljer tjänster! Men visst, det är ju bättre för miljön att spela på nätet än att ta sin monstertruck till Casino Cosmopol, för att inte tala om hur dåligt det är att flyga till Las Vegas.

Men återigen, så kan man väl ändå inte räkna?!

måndag 22 februari 2021

Stöd din lokala pamp!

Hyresgästföreningen känns som en av Sveriges sämsta organisationer. Oavsett om du är med eller inte kommer de förhandla åt dig om du är hyresgäst i en kommunal hyreskoloss, så det finns aldrig någon anledning att vara med. Att den är politiserad och en avstjälpningsplats för onödiga sossar gjorde åtminstone inte mig mer sugen när jag hyrde bostad.

Jag blev därför inte förvånad när det framkom att HGF:s ordförandes avgångsvederlag motsvarar 2450 medlemmars årsavgift. Det är ju det gamla avlagda sossepolitruker gör, parasiterar. Inte konstigare än att de första 1,5 miljonerna Rädda Barnen får in varje år går till att täcka lönen till generalsekreteraren, eller motsvarande 1250 månadsgivare som vardera betalar 100 kr varje månad.


Tack för miljonerna, de räckte precis till fem ryggsäckar!

Fast i Hyresgästföreningen är det ännu värre. De samlade medlemsintäkterna är 530 Mkr per år medan lönekostnaden är 570 Mkr. Däremot förstår jag inte kritiken om att Hyresgästföreningens högsta chefer minsann bor i villa. Och? Hyresrätten är vanligtvis första boendet, innan man har råd med annat. Bra att boendeformen finns för den som vill eller behöver, men jag ser inte problemet i att medelålders, välbetalda regionchefer gjort ett annat val.

Jag kräver inte heller att människor med intellektuell funktionsnedsättning företräds av förståndshandikappade. Eller ja, när vi ändå varit inne på både socialister och funktionsvarierade, ingen tror väl att det ledande skiktet i Sveriges socialdemokratiska arbetareparti skulle vara arbetare i grunden? Anders Ygeman är lika mycket arbetare som Morgan Johansson är basketspelare.


Vad har den här lille killen varit med om?

Löfven må ha gått en ettårig svetskurs, men hade för hög frånvaro för att få slutbetyg. Sedan var det facklig karriär för hela slanten. Nu blev det IF Metall, men det hade lika gärna kunnat vara han som suttit på Hyresgästföreningen nu. Det enda säkra med fackliga karriärister är den höga lönen.

söndag 21 februari 2021

Renoveringshelvete, del 1

För en vecka sedan berättade jag att jag tänkt börja renovera igen. Inte ett dugg sugen den här gången, men nu är jag i alla fall igång. Ett rum klart.


Före.

Jag hade ett arbetsrum på 12 kvm och ett sovrum på 7 kvm, men tänker att de flesta nog hade prioriterat tvärtom. Därför vill jag presentera lägenheten så när jag ska sälja, och i samband med rumsbytet passade jag på att måla vitt.

Aktiesvorsken föreslog att jag skulle spara pengar genom att istället för att måla låta tiden bleka väggarna, men hittills är faktiskt enda materialkostnaden 679 kr för antikvit väggfärg som ska räcka till ett rum till. Och så spackel, latexfog, grå fönsterfärg samt vit färg till fönsterbräda och element, men allt det hade jag sedan tidigare.

Tidsåtgången blev precis som vanligt längre än planerat. Torktid för färg och spackel är alltid oförutsedda händelser i min värld, och så har jag också en övertro på mina hantverkarskills, men aldrig tidigare har jag ändå varit så nära verkligheten. Med god vilja kan man säga att det tog en dag längre än planerat.

Efter.

Efter bilderna har jag köpt en matta för 400 kr och gardiner för 39 kr, så totalt är jag uppe i 1118 kr. Det ska upp lite tavlor på väggarna, sedan är det bara att hålla tummarna för att rummet ger ett fantasieggande intryck oavsett om den potentielle bostadsköparen är gamer, distansarbetare eller bara gillar ordning och reda. Nästa uppdrag: köket!

lördag 20 februari 2021

Go Elon go!

Jag brukar inte lovorda Elon Musk, jag har rätt svårt för honom. Hans romantiserade syn på droger får mig att tänka på obstinata ungar på väg till reggaefestival och vare sig Tesla eller SpaceX är intressanta för mig som kund eller investerare. Dessutom påminner han om en obehaglig skolkamrat jag tyckte riktigt illa om.

Men nu ska Elon få beröm för att Tesla köpt bitcoin och öppnar upp för att snart ta emot bitcoin som betalning för bilar.

Vad spelar det för roll för mig som inte tänker köpa elbil och för närvarande inte har något ekonomiskt intresse i bitcoin? Jo, det ska jag berätta. Jag är less på att etablissemanget och dess megafoner basunerar ut att bitcoin kommer försvinna när som helst och att alla gör klokast i att istället handla med valutor som de kontrollerar.

Jag är less på banker som säger att de absolut inte är rädda för kryptovalutor samtidigt som de förbjuder sina anställda att ens inneha krypto, när sanningen är att de ogillar valutor som de inte kan låna ut mer av än vad de har. Jag är också hjärtligt less på äldre börsförståsigpåare som säger att ”bitcoin har ingen framtid, men jag tror på blockkedjetekniken” när de i själva verket inte kan ett enda dugg om varken det eller andra.

Kryptovalutor passar osedvanligt dåligt in i verkligheten för den elit som vill kontrollera varje enskild individ, vad vi gör och vem vi gör affärer med. De som helst vill förbjuda kontanter så att varje transaktion går att följa och koppla till oss, de som vill att varje mobiltelefon ska behöva registreras och varje internetuppkoppling ska kräva bank-ID-inloggning. Alla som kämpar emot är värda en hyllning. Idag var det Elon Musks tur.

fredag 19 februari 2021

Lögn, förbannad lögn och alkoholstatistik

Med statistik kan man som bekant visa det mesta. I detta fall ”konstaterar” Sveriges Radio att Systembolagets ökade försäljning betyder ”minskad alkoholkonsumtion för många”.

Nej, SR tror inte att svenskarna i stor skala börjat ”vaska” sina högt alkoholbeskattade inköp. Teorin är istället att vi minskat våra inköp på krogen och i utlandet ännu mer. Det kan möjligen stämma, men jag har en annan förklaring:

Ingenting är så skuldbelagt som att dricka sprit hemma. När tio procent säger att de ökat sin konsumtion trots färre sociala sammanhang skulle den verkliga siffran lika gärna kunna vara 20, 30 eller 50 procent. Jag kan dra det ännu längre. Om alkoholkonsumtionen ökar under tio år på raken och man varje år frågar samtliga svenskar om de druckit mer eller mindre än föregående år är jag övertygad om att summan av våra svar varje år skulle peka på en minskad konsumtion, för så funkar vi.

Antar att jag nu borde redovisa min egen alkoholkonsumtion under pandemin. Jag har druckit exakt noll det senaste året. Det är i stort sett oförändrat från året innan, men förvisso en liten minskning. För jag dricker inte hemma och jag har inte haft tid med följdverkningarna, att ligga fyllsjuk och dessutom inte kunna köra bil.

Dessutom har de sociala aktiviteterna minskat, snart är det väl dödsstraff av smittspridningsskäl att överhuvudtaget träffa andra människor. Enda gången jag konkret bjöds på alkohol under 2020 var på ett danskt sjukhus, till middagen tre timmar efter att jag opererat hjärtat. Danskar har ju som bekant en lite annan syn på sprit.