Vem
tusan har bestämt att fyrtio timmars arbetsvecka uppdelat på fem
åttatimmarsdagar är en idealisk arbetstid? Det har politikerna och
arbetsmarknadens parter gjort. Fast bara för att det finns en
arbetsnorm behöver man ju inte anamma den. Det går att jobba deltid
och/eller kanske kombinera flera jobb.
Men det är inte helt lätt. Ska man gå
ner i arbetstid måste man inte bara gå emot normen, man måste
hitta en arbetsgivare som gillar läget. Förutom vid tjänstledighet
för utbildning eller om man är berättigad till deltid enligt
föräldraledighetslagen kan arbetsgivare
neka dig deltid på ditt befintliga arbete, och det är ofta svårt
att skaffa ett jobb man vill ha med lagom mycket deltid, eftersom
hela samhället är uppbyggt kring tanken att alla ska och vill jobba
just heltid.
För många tror jag att ett beting
vore det bästa, en tydligt utformad tjänst och när du är klar med
dina arbetsuppgifter får du gå hem. Andra skulle må bäst med
långa och färre arbetspass, ytterligare en grupp hade trivts med
extrem flextid där man kan känna efter från dag till dag eller
vecka till vecka hur mycket man vill jobba.
Okej, jag fattar att ytterst få
arbetsplatser kan vara rena fritidsgårdar där personalen går runt
och känner efter hur och när de ska jobba, men det är trist om många som skulle vilja jobba deltid inte kan komma dithän. Främst
för att de inte skaffar sig de marginalerna i sin privatekonomi.
Fast där är jag inte säker på att alla tänker rätt. Har man mer fritid kan man pressa kostnader med en helt annan effektivitet.
Det största problemet tror jag ändå är att man tråkas av både kollegor och andra. Så fort någon frisk och arbetsför människa frivilligt vill gå ner på deltid får denne höra att de sabbar systemet. ”Hur skulle det gå” om fler jobbar mindre och därmed sänker skatteintäkten? Jag skulle vilja vända på det. Varje år kostar sjukskrivningar för psykisk ohälsa tiotals miljarder. Mycket av denna kostnad (och mänskligt lidande!) skulle garanterat försvinna om samhället slutade att försöka pressa ner människor i färdiga mallar.