Hemester gone bad

Det har snackats en del om allemansrättens vara eller inte vara, och i samband med det har SVT tagit fram några exempel på fastboende som inte vill ha turister in på knuten. Fler som semestrar i Sverige ger fler konflikter.

Först har vi ett par i Visby som är gråtfärdiga över oljud från närliggande restauranger. Gillar man inte nattliv i juli månad ska man nog inte bosätta sig inne i Visby om man inte passar på att fjällvandra då. Samtidigt stör jag mig på den mesige miljöskyddsinspektören som söker dialog med krögarna som i sin tur skiter i honom. Får de inga repressalier av att inte följa reglerna lär de knappast börja nu.

Så har vi ett par som hastigt och olustigt fått galet mycket trafik på grusvägen som går genom deras tomt. De tycker jag är oskyldigare än Visbyparet. I Visby får man räkna med liv och rörelse, det har det varit ända sedan medeltiden. I en liten by vid Höga kusten ska man kunna få vara mer ifred. Men även här ligger det stora problemet hos slöa tjänstemän. I detta fall är det länsstyrelsen som känt till problemet och valt att försöka tänka bort det. Det gick sådär...

”Länsstyrelsen, var god dröj ...”

Svåraste problemet till sist. Husbilsägare som inte fattar regler eller väljer att skita i dem. T ex väljer de att inte förstå var och hur länge de får parkera. Det kanske inte vore hela världen. Värre när de kör sönder vägar för att de inte fattar hur tunga deras fordon är, eller hur man kör dem. Och så tömmer de sina latrintankar i naturen. Det sistnämnda handlar förmodligen om ren dumhet eftersom Trafikverket har rastplatser där man kan tappa ut sin skit helt kostnadsfritt.

Jag är rätt pessimistisk. Folk har en fantastisk förmåga att tycka att ”visst är det bra att det finns regler, och självklart ska de respekteras, men det behöver väl inte gälla mig och det här var förresten ett undantag”. Som jag läste i en länk jag fick från läsaren Michael måste folk ha lite hyfs och hänsyn för att allemansrätten ska funka. Så antingen måste lagöverträdelser beivras, och då måste det finnas en organisation för det, eller också kanske konceptet allemansrätt måste begränsas. Trist i så fall.

Hittepåjobb

Jag är den förste att applådera när unga sommarjobbar, men det måste vara med något meningsfullt, och just på det temat fick jag ett tips från en läsare.

Det kan förvisso behövas någon vuxen (eller närapå) representation i en park, men att fylla den med ungdomar som får betalt för att spela kubb och badminton är väl ändå inte riktigt att jobba? Håller ni ändå inte med mig drar vi det ett snäpp till.

”Istället för att plocka skräp och rensa ogräs har flera ungdomar fått möjligheten att skapa sina egna porträtt i Kulturskolan Unga Berättares regi. Det är 16-åriga Seif Othmans första jobb, berättar han.”

Ledsen att sabba din världsbild, Seif, men att klistra flörtkulor på en pappskiva är inte ett jobb, det är förskoleterapi! Och vad är grejen med att sommarjobb numera tycks liktydigt med att arbeta åt kommunen? När jag var 16, och för delen tidigare också, uppvaktade jag släktingar i privata näringslivet och ringde företag för att be dem om sommarjobb. Det var skitnervöst, och jobben jag fick var inte alltid roliga, men de var på riktigt.

Om jag inte redan avfärdats som bitter gammal gubbe kommer det att göras nu. Jag anser nämligen inte att dessa ”jobb” i pysselverkstäder och parklekar gagnar någon. Inte sommarjobbarna, inte kommunerna och definitivt inte skattebetalarna. Låt skolungdomar städa, plocka skräp och rensa sly i kommunal regi, men ordna inte hittepåjobb åt dem när de riktiga är slut. Hur tusan ska denna generation ta över samhället om de fostras in i en fantasivärld av curlingjobb och konstprojekt?

Var handla krypto? Inte där!

Jag har trejdat bitcoin genom att köpa certifikat hos nätmäklarna. Den dag kronan och andra fiatvalutor totalkraschar funkar såklart inte det, men jag har inte sett det som långsiktiga investeringar.

Men krypto lär inte heller försvinna i brådrasket så jag tänkte att det var läge att skaffa en riktig handlare som (till skillnad från svenska banker) låter kunderna handla med den riktiga varan. Mitt val föll på Coinbase. Av flera skäl, men främst att människor jag litar på såg den som stabil.

Sagt och gjort, jag registrerade en depå och informerades om att den skulle verifieras inom några dagar. När den fortfarande inte var det efter tre veckor mejlade jag för att fråga vad problemet var. Det fick jag inget svar på. Istället skickade de detta:

”Thanks for following up with us.

We hear your frustration, and we understand this is not the most ideal experience. We’re currently receiving a high number of requests, but our team is working diligently to get to your account review.

In the meantime, please do not submit multiple support requests as this could cause further delays. We will contact you as soon as we have an update.”

Alltså: Kontakta inte oss, vi kontaktar dig. Verkar ju lite skakigt med en kundtjänst som hotar att duka under bara för att kunderna hör av sig med rimliga frågor, och i så fall vore det bättre att de svarar på frågorna så att man slipper skicka ”multiple support requests”.

Men jag lät tiden gå. Jag såg ändå inget akut köpläge och hade annat för mig. Men när det gått två månader och mitt konto fortfarande inte gick att använda upprepade jag mina frågor till avdelningen för ”kundservice”. Samma ”svar”, tydliga standardformuleringen som inte tydde på att någon människa varit inblandad på andra sidan, åtminstone ingen tänkande sådan.

Nu var jag framme vid samma läge som när jag tidigare i sommar försökte skaffa ett konto hos Paypal, att det inte spelar någon roll om de löser felet, jag vågar ändå inte sätta pengar där. För när ett företag visar ett sådant ointresse för en ny kund som försöker använda deras allra enklaste funktion, hur mycket kommer de bry sig när jag har pengar på kontot och riktiga, akuta problem?

Så jag avslutade mitt konto varpå Coinbase blixtsnabbt lät hälsa att de ”löst problemet”. Jag kände mig nödgad att svara att det hade de inte alls. Jag hade löst problemet genom att stänga mitt konto hos ett företag uppenbarligen drivet av en samling imbecilla idioter.

Men även om Coinbase numera är ett avslutat problem för mig kvarstår mitt ursprungliga, att jag vill hitta en plattform där jag kan handla kryptovalutor. Mitt enda krav förutom att det ska gå att starta ett konto där och att de ska ha fungerande kundservice är att jag både vill kunna starta kontot och använda det i desktopmiljö, utan smartphone och mobilt bank-ID.

I övrigt är jag öppen för förslag, så spamma mig gärna, i kommentarsfältet här nedan eller via e-post. Var handlar du krypto och varför just där? Är det billigt, är det bra, är det både och? Tack på förhand!

Är rättvisa överskattat?

Det är alltid intressant att höra hur människor med en helt annan syn på livet tänker. I mitt fall handlar det ofta om tydlig vänsterideologi. Jag kommer inte från ett politiskt hem. Mina föräldrar röstade, men det pratades inte mycket politik hemma. Jag tror dock inte att några vänner till familjen röstade vänster om socialdemokraterna (VPK på den tiden, nu V, MP och möjligen FI om det finns väljare som tror att det partiet har en framtid). Som medelklassunge umgicks jag med andra medelklassungar som inte heller matats med Mao eller Stalin, och så har det rullat på.

Inte mina vänner.

Men på internet finns personer som titulerar sig socialister, kommunister, feminister etc och deras tankar fascinerar mig. Som den unge vänsterpartist som tyckte att han borde få vara med och ärva Kamprads miljoner eftersom han tidigare jobbat på Ikea.

Och så här lät det nyligen på Twitter från en skribent vars hela personpresentation består av ordet ”Vänster”:

Ja, varför ska den som betalar bäst få varan? Eller, om man vänder på det, varför ska säljaren av en tjänst eller ägodel få den betalning marknaden är villig att ge? Kanske för att allt annat vore grymt orättvist.

Gemensamt för människor som tycker att allt mitt borde vara ditt och tvärtom är att de ytterst sällan har något att själva erbjuda mer än snälla tankar och (i undantagsfall) glatt humör. Höga inkomstskatter är ett lika litet problem för den som inte jobbar som trängselskatter är för den som saknar bil.

Förutom den lilla detaljen att ett samhälle där rikedom, sparsamhet och hårt arbete inte premieras kommer att implodera. Alla socialistiska länder i världshistorien är exempel på det. Det må vara en vacker tanke att var och en gör vad de vill och så delar man lika på resultatet, men det har aldrig fungerat och kommer aldrig göra det. För i grunden står vi alla oss själva närmast även om vi inte blottar strupen som i ovanstående tweet.

Från börsen till bushen

Imorgon går många tillbaka till jobbet efter semestern. Särskilt de som gör det med en klump i magen kan behöva se en udda figur jag hittade på nätet, Andrew Martin, som lämnat ett flashigt finansjobb för att istället, iklädd stråhatt, odla sin egen mat i en permakulturodling.

De köpte alltså 2,5 hektar mark, vilket inte är jättemycket, men fullt tillräckligt om man ska tro självhushållningsgurun John Seymour. Vår odlare säger något väldigt viktigt i videon, att de tidigt bestämde sig för att inte fastna i en lånekarusell utan utgå ifrån sina tillgångar och rätta livet efter det. För endast då uppnår man frihet.

Det där är något jag också tror på och försökt leva efter. När jag flyttade till min nuvarande bostad väntade jag tills jag hittade en jag kunde köpa utan lån. På det sättet behövde jag bara dra in pengar för att täcka löpande utgifter, inte ränta för ett liv jag inte hade råd att leva.

Jag vet inte hur tillfreds Andrew Martin var som australiensisk börsgubbe, men jag har svårt att tro att det kom i närheten av glädjen som fullkomligt lyser när han sprätter omkring på gården och skördar sin lunch. Man kan bli grönavågare för mindre.

Magdalena Andersson vill bli din personliga tränare

Jag bloggade nyligen om kontrollsamhället i 1984 och kan inte låta bli att notera hur väl det passar ihop med det nyhetstips jag fick från läsaren Martin.

”Det var 2007 som den dåvarande borgerliga regeringen tog bort förmögenhetsskatten. Men det var inte bara skatten som försvann. Den dåvarande regeringen tog också bort möjligheten till att ta in individuella uppgifter över hushållens förmögenhet, en förutsättning för beskattning.”

Intressant ordval från statstelevisionen, ”möjligheten till att ta in individuella uppgifter”. Man skulle ju också kunna säga ”Pappa Statens chans att kontrollera oss på individnivå”. Som med all säkerhet snart är här igen eftersom regeringen sällan utreder för skojs skull. Av folkhälsoskäl, säger man! Visa mig gärna den undersökning som leder i bevis att folkhälsan förbättras av ökad myndighetskontroll.

Hur som helst är det såklart bara ett svepskäl. Man vill införa en ny förmögenhetsskatt, bara inte så här nära ett val för då kanske för många väljare hinner komma ihåg det vid valurnan. Men den kommer, det är jag säker på. Och jag kommer säga ”Vad var det jag sa?”. Igen, trots att jag hatar att få rätt ifråga om svensk samhällsutveckling.

Lura dig själv i sociala medier

Hur många gånger ska den här historien behöva berättas?

En eller flera snackpåsar köper en aktie, haussar upp bolaget, säljer positionen och lämnar en samling nyttiga idioter kvar i en dålig aktie på väg ner, och andra som strömmar till eftersom en aktie som tappat mycket på kort tid helt enkelt ”måste” studsa upp igen.

Svaret är väl, som vanligt, att så länge det finns lata människor som varken är villiga att göra analysjobbet själva eller lära sig hur man gör det kommer det gå att snacka upp aktier. I klippet pratas det om källkritik. Problemet är att ingen under 30 tycks ha fått lära sig vad källkritik är. Tvärtom verkar både skola och samhället i stort lära ut att källkritik inte handlar om att leta upp ursprungliga texter och statistik utan att vissa källor alltid ska kritiseras. Eller som när statstelevisionens barnprogram för några år sedan fastslog att Stefan Löfven är en sanningssägare:

”Är det från något känt nyhetsställe? Är det statsministern? Då kan man tro på det.”

”Vill du ha ett aktietips?”

Vi får de aktieportföljer vi förtjänar. Lyssnar vi på många olika analytiker och lär oss genom egna erfarenheter vilka som är att lita på får vi ett långsiktigt bättre resultat än om vi lyssnar på en eller två anonyma twittrare. Men framförallt gäller det att själv ta fram och titta på siffrorna. Läs kvartalsrapporter, läs vd-ordet och analysera mening för mening.

Det tar tid, men det gör det också att bli rik genom att sitta i en reception och svara på tiotusen kundförfrågningar. Orkar man inte det ena bör man satsa på det andra. Problemet är väl att många inte orkar det heller men tycker att det borde vara en mänsklig rättighet att få vara lika rik som grannar och vänner.