I
våras skrev jag om krögare som svalde alla möjliga restriktioner
utan att protestera nämnvärt.
Nu är samma krögare oroliga för att gästerna inte ska boka julbord i år,
och om kunderna kommer är problemet att personalen fått nog av varsel och permitteringar och lämnat branschen.
Jag vill inte slå på en utsatt grupp,
men det är väl inte konstigt att de får ligga som de bäddat?
Medan sydeuropeiska krögare och andra näringsidkare vägrade stänga
när myndigheterna krävde det satte deras svenska kollegor in
insändare och ställt sig utanför restaurangen och skramlat med
kastruller.
Sedan gjorde de allt makten bad om i förhoppning
att de skulle få coronastöd. Man får de vänner man förtjänar.
Är man mer mån om att staten gillar det man gör än att kunderna
och personalen gör det kommer de bägge sistnämnda grupperna inte
ställa upp när man behöver deras hjälp.
Hade krögarna lärt sig av misstagen borde de nu stå först i ledet att fördöma vaccinpass, för även om det inte kommer att krävas i första vändan tror de väl inte att staten kommer att nöja sig med att kontrollera musikkonserter och demonstrationer? Nästa gång är det garanterat krogarnas tur och vem ska hjälpa dem då? Det blir som den där gamla dikten om han som inte protesterade när de hämtade kommunisterna eftersom han inte var kommunist, sedan judarna osv.
”Sedan hämtade de mig, och då fanns ingen kvar som protesterade.”