De flesta biodlare
börjar nog med att inhysa verksamheten i
ett förråd. Min första tanke var att ta en del av ladan i anspråk
och till slut blir det nog så. Utrustning och verktyg är en sak,
men gamla foderramar behöver stå råttsäkert och helst inte frysa,
och eftersom jag har ett boningshus med nästan obegränsade utrymmen
bestämde jag mig för att ta ett av två (eller möjligen tre) vardagsrum i anspråk för
biverksamheten.
De flesta rum blir märkligt rymliga
när man tömmer dem. Det första jag insåg var att jag behövde
hyllor eller skåp för att sortera verktyg, reservdelar, foder och
grejer. Precis som i Sverige tycker folk här att det är roligare
att köpa än att sälja. Jag hittade två bortskänkes träskåp som
bara var att hämta. Ett av dem syns på bilden ovan.
Mitt gamla jätteskrivbord var
överdrivet stort som dataplats för en skribent, men det var ett
rejält bord jag tänkte skulle funka för att sitta och reparera
biramar vid, så det fick följa med hit. Enda kruxet är att jag
inte hittar benen hur jag än letar (vore jag en rolig jävel skulle
jag ha skrivit att det verkar som att mina ben fått fötter, men jag
är inte göteborgare). Nåväl, här var funktionen det viktiga, så
jag hittade några andra ben jag kunde använda istället.
Stolen var också gratis. En bekants bekant hade för
mycket pengar, så han köpte en ny kontorsstol trots att det inte
var något fel på den gamla. Var gör man då med den? Vi lyssnar
med svensken, han vill säkert ha den. Bajsar björnar i skogen?
Klart jag ville!
Och så har jag
plockat bort mörkläggningsgardinerna. Ska leta upp några
ljusare (har drivor av dem … någonstans), men det viktiga nu var
att släppa in ljuset. Apropå det jobbar jag med belysningen. Bordslampan till vänster har inbyggt förstoringsglas
som jag tror kan komma väl till pass. Taklampans sken är mysigare än bra och
måste bytas ut. Sedan är planen att göra så lite som möjligt
utan istället upptäcka efterhand vad jag behöver.