Gratis går bort

Gratis är gott, sägs det, och visst är det så. Risken är dock att det som inte kostar något behandlas som om det vore värdelöst. Jag minns t ex när jag uppträdde på standup-klubbar som inte tog inträde. De kunde ibland ha väldigt bra uppträdanden av namnkunniga artister, men just för att det var gratis ramlade det ofta in något sällskap som inte var ett dugg intresserade av annat än billig öl och som tyckte att det mest störde att det stod någon på scenen och pratade. Ett inträde så lågt som en tjuga gjorde förutsättningarna för artisterna så mycket bättre.

”Kolla, det står någon där!”

Jag läser att massor av par bokar kostnadsfri, borgerlig vigsel. Det är inte så att jag tror att det lurar folk som inte tänkt gifta sig att göra det bara för att det är gratis. Däremot bokar de utan att dyka upp. Då står en vigselförrättare där och kostar pengar ihop med lokalen. Giftaslystna som är dåliga på att planera (”Jag visste väl att vi hade något inbokat idag!”) berättar att det inte gör något. Eftersom det är gratis är det bara att boka en ny tid.

Lite likadant har det ju varit med passtiderna, vilket en del satt i system och bokat upp gratistider som de kunnat sälja vidare. Det kostar ju ändå att få ett nytt pass, så då skulle polisen kunna ta en hundring i förskott. Vips, så skulle det vara gott om lediga tider.

”Nummer 58. Fem-ti-o-åt-ta...”

Jag slarvade bort mitt bibliotekskort för några år sedan och fick betala för att få ett nytt. Bra! Jag tycker inte att det vore fel att ta en symbolisk slant även för det första kortet, då försvinner säkert färre.

Har jag plötsligt förvandlats till en grinig gubbe som vill införa avgift för allting? Nej, jag har varit en grinig gubbe sedan jag var 20, om inte längre. Det är bara det att jag inser att avgifter har sina poänger och att gratis inte alltid är bäst. Förresten är det inget av dessa exempel som är gratis, bara kostnadsfritt, vilket betyder att det betalas på annat sätt.