Ingen av dem som
gillade Hillary Clintons och Magdalena Anderssons kandidaturer med
hänvisning till att världen behöver fler
kvinnliga ledare förordade Marine Le Pen framför Emmanuel
Macron. För det var såklart aldrig könet det handlade om, de
hoppades bara att argumentet skulle locka med politiskt
ointresserade kvinnor och feminister på tåget.
Samma fenomen
inträffar nu, när Elon Musk köper Twitter. Då har politiska
ledarskribenter plötsligt problem med att en viktig
diskussionsplattform ägs av en snuskigt rik man. Samma journalister
som inte haft några problem med manliga multimiljardärer som Jeff
Bezos och Mark Zuckerberg. När någon kritiserat Zuckerbergs makt
över yttrandefriheten har vänstermedia hänvisat till det fria
företagandet och hånleende uppmanat kritikerna att skapa sitt eget
Facebook om det inte passar.
Aftonbladets
kulturchef har alltså problem med en ”svinrik, oberäknelig och
obehaglig pajas”. Låt mig gissa att det är mittenordet som
skrämmer henne mest. Musk är oberäknelig och styrs inte lika lätt
som Karin själv, som lydigt går andra ”svinrika” mäktiga mäns
ärenden.
Före Musk innehades
aktiemajoriteten i Twitter av Kingdom Holding Company lett av den
saudiske (och tveklöst ”svinrike”) prinsen Alwaleed bin Talal.
Jag undrar förresten hur hans värdegrund går ihop med Aftonbladet
Kulturs när det kommer till synen på kvinnor i offentligheten,
homosexualitet och annat.
Saudisk mångfald?
Prins Alwaleed har suttit i
husarrest misstänkt för korruption och innan han stängde av USA:s dåvarande
president Donald Trump från Twitter hade denne påpekat att prinsen
bara var sur för att han själv var för rik för att kontrollera på
samma sätt som andra amerikanska politiker. Huruvida han hade rätt
vet jag inte, men konstaterar att svaret blev att strypa Trumps yttrandefrihet, inte argumentation.
Karin Pettersson
skulle aldrig lyssna på mig, som vit, rik man med egna tankar, så
jag lånar orden från en svart rapartist, för den enda som älskar
sådana mer än Aftonbladet Kultur är Jonna Sima på Aftonbladets ledarsida.
Elon Musk kallar sig liberal, vilket jag aldrig skulle göra. Vi har väldigt olika syn på narkotika och mycket annat, och hans verksamhet Neuralink där han experimenterar med att operera in hjärnimplantat får mig att tänka på doktor Mengele. Men hans syn på yttrandefrihet ligger närmare min än Aftonbladets kulturchefs varför jag alla dagar i veckan föredrar Musk framför Zuckerberg och prins Alwaleed som Twitterägare. Men jag tänker inte låtsas att det beror på att Musk tillhör en afrikansk minoritet för det har inte ett skit med detta att göra.
När västern skriker och förfasas har antagligen något positivt inträffat.
SvaraRadera/Jonas B
Det är farligt att tänka så också. Jag ser så mycket av det, att fiendens fiende måste vara genomgod. Inte minst i dessa krigstider.
RaderaMycket bra skrivet Sparo! Yttrandefrihet är en av grundbultarna i en fungerande demokrati. Endast tyranner och folk med dåliga argument väljer att censurera för de klarar inte av att möta andra tankesätt och än mindre sanningen.
SvaraRaderaEtt problem i sammanhanget är propaganda - som ju inte verkar enligt öppenhetens lagar. Om den du debatterar i grunden är oärlig, och trollig, så blir seriös debatt i princip omöjlig. Det kan finnas anledningar att exempelvis stänga av en kooridnerad grupp som alltid skriver "mycket klokt" efter vad någon de gillar skriver. (Eller dränker debatten med irrelevant spekulation.)
RaderaOch just där har du FEL!!! Du anser tydligen att du eller dina polare skall ha möjlighet att censurera och hindra andra från att yttra sig eftersom du definierat deras åsikt som "oärlig". Då är vi där igen. Du anser dig veta bättre och skall förbjuda andra att yttra sig. Du är med andra ord hotet. Gillar du inte det du läser/hör. Stäng av, byt sida eller delta i diskussionen.
RaderaJag får nog hålla med Anonym här. Vem kan avgöra vad som är oärlig propaganda och vad som är rimliga argument? Mitt svar att för mig kan bara jag avgöra det. Om någon annan först ska filtrera informationen så att jag ska slippa "irrelevant spekulation" så har vi inte längre öppenhet. Endast en fri debatt kan på sikt stå emot lögner och falskspel.
RaderaDet var det märkligaste jag någonsin hört. Vem är du att bedöma vem som "är seriös"? Det var det sämsta argument jag någonsin hört. Det utgår i princip ifrån att åskådaren /lyssnaren helt saknar förmåga att tänka själv. Något Sveriges politiker och byråkrater tycks få lära sig på förskolan.
RaderaMvh investera-pengar.blogspot.com
Jag har alltid sett twitter som mediet dit ärlig, uppriktig diskussion går för att dö. Hela grejen med korta meddelanden är väl att fördumma och tvinga debatten till att bli så onyanserad och skrikig som möjligt. Men yttrandefrihet är väl i alla fall ett steg i rätt riktning.
SvaraRaderaSen är jag övertygad om att Flashback gjort mer för yttrandefrihet i Sverige än vad någon politiker eller journalist någonsin gjort. Jag hoppas att twitter lyckas lika bra, fast kanske blir lite mer rumsrent.
Och nu förklarade sossarna sitt twitterkonto inaktivt. Man kan bli nyfiken på varför.
RaderaDet är både för- och nackdelar med det. Problemet med korta inlägg är också dess styrka. De som måste använda tusen ord för att uttrycka sin mening kommer nästan ingen orka lyssna på på internet. På Twitter slipper man scrolla bort dem.
RaderaSen finns det helt klart diskussioner som inte lämpar sig för Twitter, precis som det finns diskussioner som inte lämpar sig i bokform.
Eftersom sossarna (och alla andra partikonton) inte interagerar med andra användare har jag alltid sett dem som inaktiva konton. Hela grejen med sociala medier är att man måste klara att vara social.
När någon påstår något, så är det bra om man kan bevisa sina påståenden mer än att man bara tycker något.
SvaraRaderaBeror lite på påståendet. En ren åsikt kan inte styrkas med fakta, den behöver inte vara felaktig för det.
RaderaMen jag förstår vad du menar. Därför tycker jag att det är tråkigt när vissa dömer ut vissa budbärare trots att man där kan hitta länkar till kliniska studier eller vad det nu är som är uppe till debatt. För mig är en sådan text värd mycket mer än en text i statlig media med formuleringar som "Det är sedan länge känt" utan tillstymmelse till faktauppbackning.