2007 skulle en kompis emigrera och frågade om jag ville ha hans kaffebryggare. Inte ny, men helt felfri. Klart jag ville!
När jag själv lämnade Sverige följde
bryggaren med. Till och med under husletarresan eftersom
jag hade 220-converter i husvagnen, men jag insåg snabbt att det var
enklare att köra snabbkaffe med vatten från gasspisen eftersom det var jobbigt nog att ladda bilbatterier för att räcka till dator, mobil och lampor. Men
bryggaren var med och när huset köptes var den det allra första som flyttades in.
I vintras gjorde jag ett blogginlägg om lödning av plast då en
spricka i filterhållaren lagades. Någon månad senare började
bryggaren läcka vatten. Jag ställde då en gammal metallbricka
under bryggaren för att slippa torka efter varje användning. Fast
det bar sig inte bättre än att brickan lämnade rostfläckar på underlaget så då
satte jag en plastskärbräda under den.
Som ny igen, men kanske var det
ändå vattnet som blev början till slutet. Nu har den nämligen
utvecklat ett elfel som skulle kunna bero på kortslutning. Jag har
automatsäkringar i huset, men noterade att proppen gick då och då.
Jag misstänkte först mikrougnen och sedan kylen, men nu står det
klart att det är kaffebryggaren som är boven. Det har nämligen
gått så långt att säkringen skjuter så fort jag pluggar in
bryggaren, den behöver inte ens sättas på.
Vi har haft många fina raster ihop,
jag och bryggaren. Den har varit en central figur när jag bjudit på
fest, den har hållit mig vaken när jag behövt det och hjälpt mig
upp de morgnar när jag inte riktigt orkat, men nu gick det inte
längre. Tack för allt!
Begravningen sker vid Elkjøpsbutikens hörna för elsopor där de sörjande kommer att sjunga Härlig är jorden och Bryggare kan ingen vara. Smörgåstårta kommer att serveras, men inget kaffe.