Jag har bott i både hyresrätt och
bostadsrätt. Det som stört mig mest är inte grannar som spelar hög
musik, säger ”HEJDÅ!!!” med Börspodden-volym i trapphuset
eller breder ut sina saker i gemensamma utrymmen, även om allt det
är väldigt irriterande. Istället är det onödig service som retat
mig.
I mitt förra boende, en större
bostadsrättsförening, hade vi trappstädning av ett städbolag två
gånger i veckan året runt. Den här tiden på året fyller det
åtminstone något syfte, men på våren och sommaren hade nog räckt med två gånger i månaden. Oftast var enda
tecknet på att städarna varit där då att det var blött på golvet en
stund.
Vidare hade vi en heltidsanställd
trädgårdsmästare. Visst kan det vara trevligt med påskliljor som
blommar några veckor istället för mer lättskötta växter som i
stort sett sköter sig själva, men för mig var det knappast värt
priset. Jag skulle kunna fortsätta att rabbla onödigheter, men jag
tror att ni fattar.
Varje år fick vi möjlighet att skriva
en boendeenkät där vi kunde lista sånt vi tyckte var bra
respektive dåligt, och jag föreslog varje år mindre städning,
mindre trädgårdsmästrande, mindre skriftlig info och mindre av
allt annat jag inte behövde.
Det blev inget av det. Gissningsvis för att få av mina grannar kopplade sambandet mellan mycket service och hög avgift. Men kanske skulle jag ha lättare att anpassa mig till höghusboende nu. I Vellingebostäder sänker man inomhustemperaturen från 21till 20 grader, vilket såklart är fullt tillräckligt. Som den första mannen i reportaget säger:
”Vi behöver inte sitta hemma på vintern med shorts och T-shirt.”
För det hänger ju ihop (säger jag
sittandes vid min dator klädd i dubbla tröjor, långkalsonger,
tofflor och mössa). Bekvämlighet har ett pris, högre värme = högre kostnader. Vellingebostäder har runt tusen bostäder, 60
kommersiella lokaler och räknar med att få betala uppemot 25
miljoner i gas nästa år. Man behöver inte vara mattegeni för att
räkna ut att den där graden gör skillnad i plånboken.
Sedan är ju frågan om det nya överskottet hamnar i hyresgästernas eller i det kommunala bolagets plånbok. Gissningsvis merparten i den sistnämnda, vilket ändå är mitt främsta argument för att inte bo i hyresrätt. Men trivs man med friheten att bara kunna lyfta luren när kranen droppar eller frysen tröttnat får man räkna på vad den lyxen är värd. För som sagt, allt kostar.