Den senaste tiden har larmen om läkemedelsbrist blivit allt fler. Och vi snackar inte om Magnecyl utan epilepsi-, diabetes- och hjärtmedicin. Sånt användarna behöver äta för att inte dö.
Som någon konstaterade är medicin
inte gjort för ”just in time”-samhället. Sverige har avskaffat
sitt statliga läkemedelslager och inte blev det bättre av att det
nu finns ett gäng med fristående apotekskedjor som inte kan kolla
varandras lagervärden och skicka patienten vidare till ett apotek
där dennes livsnödvändiga medicin finns.
Men tydligen är det medicinbrist även
i Finland, som har ett betydligt rimligare system, så det kan inte
bara vara svenska politikers och byråkraters fel. Så vad beror
bristen på? Läkemedelsverkets svammel om ökad oro i världen som resulterat i hamstring tror jag inte ett
dugg på. Visst finns det oro, men det är inget nytt. Hamstring kan
resultera i oväntad brist på kort sikt, men inte i ett år med
larm.
Kan det vara så att
läkemedelsbranschen tjänar mest pengar på vaccinliknande genterapi
och ger tusan i att producera sånt som ger mindre klirr i kassan?
Eller är Bill Gates klar med att bygga jordbruksmonopol och har nu gett
sig på att köpa upp världens läkemedelslager?
Jag vet inte, men
vore jag i behov av medicin – vilket jag lyckligtvis inte är –
skulle jag jobba hårt för att ha åtminstone ett års lager hemma.
Ni kan kalla mig foliehatt, men när ett problem uppstår och de som
har betalt för att veta varför (eller ännu hellre se till att det
inte händer) ger intryck av att inte ha en aning blir jag orolig.