Idag vill jag uppmärksamma en krönika
i Vänsterpublikation Dagens Arena med rubriken ”Jag njuter av medelklassens ekonomiska kris”
författad av Selma Brodrej, som vanligtvis skriver i ETC som
”oberoende SVT” nyligen beskrev som en ”vänster- och
miljöorienterad dagstidning”.
Varför jag tjatar om politiska
inriktningar är för att det har viss betydelse när man behandlar
privatekonomi. Den skadeglädje Brodrej beskriver har vi nog lite
till mans (och kvinns!), men det finns en galen självbild i
Brodrejs läger som jag inte uppfattar lika tydligt på den andra
sidan. När hon föraktfullt beskriver medelklassen från kön till
delikatessdisken i Östermalmshallen tycker hon sig blicka uppåt,
från ett arbetarklassperspektiv, trots att hon antagligen har högre
lön, bättre ekonomi och dyrare vanor än nästan alla andra
svenskar.
Men med det sagt vill jag ge henne rätt
i mycket av det hon skriver. Exempelvis:
”Självklart går det att drabbas av inflation och räntechocker utan att göra avkall på fredagsmyset. För många hushåll gör ett par ostron varken till eller från, de behöver dra in på betydligt större utgifter än så för att inte gå i personlig konkurs. Men det är ändå förvirrande att se nyheter om den krisande ekonomin samtidigt som man ser alla dessa människor konsumera besinningslöst.”
Ja, var är den där krisen egentligen?
Att överklassen (eller ”de riktigt rika”, eftersom klasstänk känns
väldigt mossigt) fortsätter att köpa champagne, smycken och dyra
väskor är en sak, men jag delar Brodrejs syn att
många med mer normal ekonomi fortsätter att leva som tidigare,
köper i stort sett allt de vill, äter utelunch fem dagar i veckan
osv.
Är det då ett problem att folk har
det bra? Nej, inte om de har det för egna pengar, men så är sällan
fallet. De flesta har långt högre lån än årslön. De går visserligen inte
under av att handla sin mat i en dyr butik och ösa ner vad de vill i
korgen, åtminstone inte på kort sikt. Går de under på lite längre
sikt kommer även jag att höra Selma Brodrejs djävul på axeln
väsa: ”Haha, äntligen kommer verkligheten ikapp er.”