Vuxna som kallar mellanmål för mellis
har jag svårt att ta på allvar, oavsett om de är kommunala
kostchefer eller något annat, men nu kan vi läsa att en förskola i
Vallentuna bara serverar en halv frukt per dag till barnen. Det framgår inte riktigt varför, men man kan väl
förmoda att det är en budgetfråga även om man också nämner
svinn, att barnen inte äter upp om de får för mycket. Jag har
några tankar som i vanlig ordning inte nämns i texten så jag tar
dem här istället:
En halv frukt kostar högt räknat 2
kr. Har de hundra barn (svårt att kolla eftersom artikeln inte ens
nämner förskolans namn) snackar vi om en besparing på max en
tusenlapp i veckan. Det är inte ens på promillenivå i budgeten och
räknar man med kostnaden för att ta beslutet och den tid de nu får
lägga på att snacka om det i media är det kanske inte ens en
besparing förrän framåt sommaren.
En förälder i artikeln låter som att
frukt på dagis är en mänsklig rättighet. Jag kanske är omänsklig
nu, men tycker de att det är viktigt att deras barn äter mer frukt
kan de köpa egen. Har de inte råd med det var det dumt att skaffa
barn.
Ett annat spår som nämns, men inte
följs upp, är ”föräldrarna uppmanades att ta med frukt från
trädgården till förskolan för att dryga ut det som förskolan
serverar”. Även om förskolan skulle ligga mitt i Vallentuna
centrum gissar jag att många av barnens föräldrar har dignande
äppelträd och bara skulle bli glada att få hjälp med att äta upp
frukten. Barnen kanske kan ta en promenad dit och skörda själva.
För barn rör sig väl fortfarande, eller är allt utom fruktstund
och tupplur diskriminerande mot lama?
Detta känns hur som helst som ett icke-problem för alla inblandade. Såväl kommun och förskola som föräldrar borde ha råd med hela frukter, så hade de sluppit en halvt obegriplig artikel om sin initiativlöshet.